Expert

På den nynnande kraftledningsstolpen sitter en skalbagge i solen.
Under de glänsande sköldarna ligger flygvingarna hopvecklade lika sinnrikt som en fallskärm packad av en expert.

 Tomas Tranströmer

Expert

Hon kunde inte läsa, inte skriva.
Hade inte många vänner.
Fick ofta böja sig för mannens slag och hot.
Var uppe först  för att tända eld
och hämta vatten.
Såg till att de äldsta kom till skolan
samtidigt som hon ammade den minsta
med treåringen hängande i det väl använda höftskynket.
Hon hade inte mycket egen tid.
Men hon var expert på att älska sina åtta barn.

Svåra besked

I morgon kommer dom. Jag tror det var 14.30.
Jag borde ha vant mig vid sådant här nu. Har i alla fall varit läkare i sju år.
Men OK. Det här är något speciellt. Jag var ju med när han föddes. För något mer än två år sedan.
Jag kommer ihåg när dom berättade för mig om alla år dom försökt bli med barn och hur lyckliga dom var när det äntligen lyckades. Jag kommer ihåg mammans strålande ögon och den blivande pappans försiktiga hand på den stora magen.
Jag kommer ihåg då den nyfödda pojken lades upp på mammans mage och att pappan klippte navelsträngen.
I morgon kommer dom och jag måste lämna ett besked som slår sönder hela deras vardagliga familjelycka. Den oro dom känt har besannats genom prover och röntgen. Det är en hjärntumör. Den sitter illa till. Men har vi tur...
I morgon klockan 14.30 måste jag lämna beskedet.

Förberedelse

 Den största förberedelsen i mitt liv. När jag skulle träffa min halvsyster för första gången. Fysiska förberedeler. Ordna gästrummet. Städa och lägga nytvättade sängkläder i sängen. En fräsch blomma i fönstret och i badrummet färgmatchande badlakan och handduk.
Maten var planerad och vinet noga utvalt. Själv var jag nyduschad och luktade gott. Maken var förberedd och lovade att hålla sig borta de första timmarna.
Så kom hon då. Det blev bara vi. Samtal hela natten. Färgmatchande handdukar och nytvättade sängkläder spelade ingen roll.

Städa

Dammsugaren åker fram för tredje dagen i rad. Igår putsades fönsterna skinande blanka. Köksfläkten är totalt fri från fett och ungnen ser ut som ny.
Tvättkorgen är tom och strykhögen borta. Soffa och fåtöljer är fullständigt fria från katthår.
Toaletten luktar fräscht och inte ett dammkorn finns i huset.
Jag har slutat röka. 

Sommardans

Jag såg i motljuset.
En av sommarens sista dagar.
Kvällen var ljum.
Vinet var uppdrucket.
Du satt med ditt huvud
lutad mot min axel.
Inte en vindpust
rörde åppelträdets blad
men
myggorna dansade
upp och ner
ner och upp
likt hängande på en tråd
framför våra
förundrande ögon.

Min pappa

Min pappa är död.
Han dog idag.
Mamma sa att hans hjärta slutade slå.
Konstigt.
Det slog ju igår, när jag satt i hans knä.
Mamma är ledsen.
Hon gråter i köket
hos tant Göransson.
Jag gömmer mig bakom dörren.
Undrar om det syns,
att jag inte har någon pappa?

Fångst

Henne vill jag ha. - Vill du dansa? . Jag heter Krister. Du dansar bra. - Tack för dansen. Henne vill jag ha. Jag provar igen. - Brukar du ofta gå hit? Svaret är nej. Sista dansen. Klockan är 02.00. - Följer du med hem en stund? Lång rulltrappa i tunnelbanan. Jag fångade henne. Trettio år senare. Barn och barnbarn.

Otydligt

Tredje natten.
Händer det i natt igen ska hon väcka honom och fråga vad det handlar om.
I två nätter har han, hennes man, väckt henne genom att vrida och vända sig oroligt i sängen och mumla något otydligt. Hon tycker sig ha hört något i stil med ja, just så där. Håll igång bara. Bra Anita. Ända fram.
I går natt var det mesta totalt ohörbart, men ordet Anita hörde hon tydligt.
Tredje natten. Dom går och lägger sig. Sovgottkram och godnattpuss som vanligt. Sedan vänder han sig på högersidan och efter bara ett par minuter har hans andetag övergått i sömnandningens jämna rytm. Själv ligger hon vaken på helspänn för att inte somna.
Hon lyckas hålla sig mitt emellan sömn och vakenhet några timmar. Då händer det igen. Täcket åker av och han, hennes älskade, börjar vrida på sig, vifta med armarna och munnen formar något som ska föreställa ord. Hon tänder sänglampan och knuffar honom hårt i sidan några gånger. Han vaknar med ett ryck.
- Du drömmer.
- Ja, vaddå?
- Vad drömmer du om?
Tysnad. Han sätter sig upp.
- Jag har inte velat berätta.
Nu kommer det tänker hon. Han har hittat en annan och vill skiljas.
- Ja. Hon heter Anita förstår jag.
Han ler. Sätter sig lite närmare henne och lägger sin hand på hennes arm.
- Nej. Avita heter hon och hon är en häst. Jag fick världens stalltips och satsade några tusen på henne. Hon springer på söndag och jag har inte vågat berätta för dig. Kan du förlåta?
Slutet på historien får ni själva skriva.

Årets nobelpris i litteratur.

Kan inte låta bli att engagera mig!
Poeten, musikern och medmänniskan
Tomas Tranströmer får årets nobelpris i litteratur!
Jag påminns om honom varje gång jag går på Västerås gator.
På fyra ställen runt om i city finns hans stenpoesi.
Fyra haikudikter ristade i sten.
Fyra dikter som är värda att stanna vid och ta till sig.

Håll ut näktergal!
Ur djupet växer det fram -
vi är förklädda.

Hör suset av regn.
Jag viskar en hemlighet
för att nå in dit.

Och natten strömmar
från öster till väster med
månens hastighet.

Se hur jag sitter
som en uppdragen eka.
Här är jag lycklig.

Det här är min e-bok, som gavs ut i slutet av förra året. Vill du läsa mer om den eller köpa den gå in på
www.serum.nu.
Den går också att låna som e-bok på landets alla bibliotek.

En sådan dag

Jasså du.
Jaha du.
Det är en sådan dag idag.
Kan ingenting.
Orkar ingenting.
Blek, tjock och
allmänt ful.
Låt bli att titta i spegeln.
Alldeles för mycket sol.
Dra för gardinerna
och gå och
lägg dig igen.
I morgon kanske du kan
åstadkomma något vettigt.

Osynlig

Det sista mötet för dagen är avslutat. Klockan är strax efter sex och jag och mina kolleger lämnar trötta vår arbetsplats. Regnet har öst ner hela dagen och det har satt sina spår i lokalerna i form av indragen blöt smuts som har torkat fast och nu ser ut som en heltäckningsmatta på golven.
Papperskorgarna är översvämmade med rester av dagens klipp-och-klistra aktiviteter och i fönsterkarmen ligger jord kvar från blomkrukan, som ramlade i morse. I målarrummet står vattenmuggarna och penslarna kvar och kuddrummets kuddar ligger utspridda överallt utom i kuddrummet.
Jag borde röja här innan jag går hem, men jag orkar inte. Jag är dödstrött efter en lång arbetsdag och bestämmer mig för att gå hit en stund tidigare i morgon. Jag låser dörren efter mig och sätter mig i bilen.
När jag öppnar dörren morgonen efter är allt som det ska vara. Kan det ha varit en osynlig vind, som svept runt här i natt?
Nej det var hon. Vår nya städerska. Liten, mörkhyad och smal från ett land långt härifrån. Jag såg henne första dagen hon kom hit.
Sedan dess har hon varit osynlig. På många sätt.

Att sjunga falskt.

På lördag skulle vi ha vårt framträdande inför hemmapublik. Kören där jag var en av medlemmarna hade tränat hårt inför det här. Jag, som ensamstående trebarnsförälder hade inte kunnat vara med på alla övningarna. Som tur var hade vår körledare gett oss tillåtelse att ha notblad att sjunga efter under konserten.Jag kunde alltså förlita mig på mitt exakta gehör och min notkunskap.
Lördagen kom. Barnen var placerade hos mamma och jag sjöng upp mig i bilen på väg till gymnastiksalen där vi skulle ha vårt första framträdande.
Jag möttes av nervösa altar och tenorer med rödblommiga premiärkinder.
Gymnastiksalen fylldes med nära och kära och vi tog plats på scen.
Den första sången klarade jag utan att titta på noterna. Men sedan var det kört.
De följande kompositionerna var jag tvungen att blint följa notraderna. Jag sjöng exakt så som ett g och ett fiss ska låta. Och jag sjöng ganska högt.
Efter konserten kom vår körledare fram till mig och sa:
- Det lät inte så bra det där. Du vet väl att du måste följa de övriga stämmorna i kören om det ska låta bra. Om dom skjunker en halv ton så kan du inte stå där och sjunga efter ditt exakta gehör. Då är det ju du som får allt att låta falskt! Nej, stämmorna i en kör måste förenas med varandra.
Jag fick mig en läxa. Det gick bättre sedan och vi åkte på turne både till Finland och Danmark!

Avundsjuk

Jamen. Hon har ju legat med varenda kille i hela klassen.
Ja. Vadådå?
Fattar du väl. Hora är ordet.
Killarna då? Vad kallar du dom?
Jamen en annan sak.
Jasså. Varför det?
Men hon. Äckligt tycker jag.
Men hon är ju snygg.
Ja men va fan...
Avundsjuk?
Tystnad.