Utför

Säsongens första åk. Utför.
Jag har tagit mig en bit ner från Topprestaurangen. Nu gäller det att välja.
Västbranten eller Blåbärsslingan.
Solen värmer. Temperatur c:a 4 minusgrader och alldeles perfekta nypistade backar ligger framför mig. Västbranten till vänster och Blåbärsslingan till höger.
Säsongens första åk. Borde nog välja den lättare nedfarten. Men nej. Känner mig vältränad, glad och med min nya skidutrustningen bestämmer jag mig.
Svarta pisten. Västbranten. Jag sätter stavarna i backen och ger mig iväg. En brant vänsterkurva. Gäller att hålla ihop skidorna, Sedan kommer puckelpisten. Jag åkte här i fjor men kommer inte ihåg att det var så här många pucklar. Jag försöker vara så mjuk i knäna som möjligt men känner att mjölksyran är på väg. Både i knä, lår och höfter. Men ner måste jag.Det går inte att stanna här. Det är för brant så jag åker den sista biten med en hastighet som jag inte trodde var möjlig för mig.
Västbranten övergår i en lite mer normal backe och avslutas nere vid Skidcenter syd, som också är samlingspunkten för skidskolan på orten. Just nu står ett tjugotal elever som gör stora ögon när jag darrig och fullkomligt slut i hela kroppen inte lyckas bromsa utan åker rakt in i folkhopen och landar raklång mellan skidläraren och en tolvåring. Tack och lov blev ingen skadad. Jag reste mig mödosamt, sa förlåt, tog av mig skidorna och gick sista biten till Skidcentret. I morgon skulle jag åka Blåbärsslingan.

Att bländas

Solen rakt i ögonen.
Solglasögon på.
Hjälper inte mycket.
Jag blir bländad.
Borde stanna.
Längtar hem.
Försöker köra sakta.
Plötsligt försvinner vägen.
Solen gör ett tvärt kast åt vänster.
I stället för asfalt.
Gräs och jord under däcken.
Behöver inte bländas längre
Bärgningsbilens förare.
Han tar den rollen.

Livskvalitet

Jag skulle vilja köpa lite livskvalitet. Ett par kilo så där. Kan man köpa lösvikt eller är det
färdigpaketerat?
Jaha, jag kan välja. Då väljer jag nog lösvikt.
Jag ser mej omkring en stund om det går bra.
Oj vad mycket det finns att välja på. Var ska jag börja?
Den där hyllan där borta med en massa blinkande spotlights ser spännande ut. Få se vad det
står på påsarna. Kändispåsen, Dokusåpapåsen, Synas i mediapåsen.
Nja, jag tittar vidare. Fast det skulle ju förstås vara kul att vara lite känd i alla fall
Där då. Kärlek och vänskapshyllan. Ja men det kan väl vara nåt. Här finns ju en hel del olika
sorter att välja mellan
.
Vilken hylla var det rea på sa du?
Jaha. Kulturhyllan. Ingen större efterfrågan just nu säger du. Synd tycker jag.
Har du någonting med självkännedom och självförtroende? Det har jag hört ska vara positivt
för livskvaliteten.
Ja nu ser jag. Den där hyllan högst upp där i hörnet. Jag tycker du ska flytta den så att folk ser
den bättre. Det är den värd.
Tag tre betala för två står det här. Vad är det?
Två ansiktslyft och en fettsugning eller ett ansiktslyft och två fettsugningar. Nej det är nog
ingenting för mej.
Den där gröna hyllan? Vad hittar jag där?
Olika sorters naturupplevelser. Säljer mer och mer säger du. Så bra!
Prylhyllan. Ja den var lång och bred den!
Vilken hylla säljer du mest från nu för tiden?
Kropps och hälsohyllan. Ja det förvånade mej inte. Jag tittar lite på den en stund.
Här fanns det minsann många påsar att gräva ur.
Gymkortspåsen, Gå ner sex kilo på fem veckorpåsen, Bästa recept för ett friskare livpåsen
Plattmage för resten av ditt livpåsen. Den där lilla, lilla påsen. Vad står det på den? Ät och
drick lagom, rör på dej och hoppas på bra gener. Det verkar ju klokt.
Dom här ser lite kul ut. Gott och blandat. Provapåpåse Överraskningspåsen.
Nej. Jag vill nog välja innehållet i min livskvalitetpåse själv.

Nu har jag bestämt mej.
Jag tar en stor del från vänskaps- och kärlekshyllan. Lika stor del från
naturupplevelsehyllan,valda delar från hälsohyllan och fyller på med ingredienser från
självkännedom och självförtroendehyllan. Med det här innehållet kan jag få en bra grund till
ett meningsfullt liv. Sen får jag väl fylla på efter hand.
OK. Släng dit ett par hekto från prylhyllan också. Det kan väl inte skada?
Förresten är det ångervecka på det här?
.

Olgas badrumsskåp

Det var dags nu. Olga skulle på hemmet. Sviter efter en bruten lårbenshals och begynnande demens gjorde att hon nu vid åttionio års ålder fick flytta från tvåan i Gamla stan. Det var vi, jag och min kusin, som skulle städa lägenheten och fördela möbler och annat efter Olgas önskemål. En del åkte till auktionsbyrån, en del till återvinningen och det övriga delades upp mellan oss syskonbarn. Allt enligt Olgas snirkligt nedpräntade ord på ett randigt A4 papper, utrivet från ett spiralblock.
Olga var fortfarande kvar på sjukhuset, men hade fått en plats på ett av stadens förnämare äldreboende. Det passade Olga bra. Hon hade varit och var fortfarande mycket mån om sin klädsel och sitt utseende. Vi blev därför tillsagda att köpa två nya klänningar, ett antal strumpor och som hon sa, ett halvt dussin benkläder och en rejäl Bh. Innehållet i badrumsskåpet skulle packas ner i en kartong som så småningom tillsamman med Olga skulle hamna på hemmet.
- Allt utom läppstiftet och eau de colognen. Det får ni komma hit med nu, var hennes order från sjukhussängen.
Skåpet innehöll en hel del. Liktornsplåster, tandpetare och hårborttagningsmedel. Pincetter, nagelsaxar och rakhyvlar. Gammalt munvatten, torkad mascara och faktiskt ett par lösögonfransar! Och så alla dessa salvor och krämer. Ringblomssalva, salvor mot förhårdnader och slapp hud och salvor mot klåda och värk.
- Ska vi verkligen ta med den här? undrade min kusin, höll upp en liten rosafärgad tub och läste högt vad som stod på den.
Intimkräm, innehållande TeaTree Olja och E-vitamin. Vidare Ethylparaben, Propylparaben och Linalool. Vi tittade på bäst före datumet, som hade gått ut för sju år och fyra månader sedan.
Olga har nog glömt bort den här tänkte vi och slängde den lilla rosa tuben. Om inte, så får hon väl köpa en ny.

Skilda världar

Jag har tagit med mig tre storlekar in. In till detta lilla trånga ljusa sanningssägande utrymme. Provhytten. I hopp om att den minsta storleken ska passa. Den gjorde ju det i fjor.
Svettig är jag från början. Håret klibbar vid tinningarna och svettpärlorna syns tydligt i pannan där jag ser min spegelbild.
Idag är alldeles fel dag att prova jeans. Hamburgaren och pommes friten har satt sina spår på både mage och lår. Vinterns frånvaro av sol och solbrändhet lyser fullkomligt snövitt mot mig i spegelglaset. Kränger på mig det första paret. Känns trångt redan vid anklarna. Av fort.
Andra paret följer med ända till midjan, eller ska vi säga magarna. Men där tar det stopp. Snurrar runt för att slippa se hur de så kallade kärlekshandtagen tydligt svämmar över ovanför byxlinningen.
Kärlekshandtag. Vilket dumt uttryck. Ingen, framför allt inte ägarinnan av dessa kan koppla ihop dom med kärlek.
Tredje paret, två storlekar större. Jag tar dom. Provar hemma i hopp om att de ska passa och att jag i ett annat ljus och i en annan miljö ska se mig själv som den jag är. Ganska så normal. Ja! Jag kan nog tycka om mig själv i alla fall!