onsdag 6 juni 2012

Pinsamt

Det var i början av min amatörteaterkarriär!
Jag hade fått en del småroller i en pjäs som handlade om Molieres liv.
I en scen var jag skådespelare vid Bologneteatern och i scenen efter gestaltade jag Prins Conti. Som skådespelare hade jag på mig en klänning med massor av utsmyckningar Tjusig var den, höghalsad, smal i midjan och vid kjol som nådde ända till golvet.När den scenen var slut skulle jag snabbt som ögat byta om till prinskläder. För att det skulle gå ännu fortare så hade jag prinsbyxorna på mig under klänningen. Dom var av siden och äggskalsfärgade. Jag fick också plats med spetskråset under den höghalsade klänningen.
Nu fattades det bara jackan och en annan peruk för att förvandlingen skulle vara fullkomlig.
Bakom scenen i klädlogen stod en av mina manliga skådespelarkolleger och väntade med jackan i högsta hugg och peruken hade jag lagt på ett ställe där jag snabbt kunde nå den. Allt det här fick ta högst två minuter. Vi fick rutin på det där och allt fungerade perfekt. Utom en gång. Jag rusade som vanligt ut i klädlogen slet av mig peruk och klänning. Det var då jag upptäckte det. Jag hade glömt att sätta på mig byxorna. Där stod jag nu halvnaken i trosor, med håret tillplattat under ett nät och med ett spetskrås runt halsen Pinsamt. Jag fick snabbt på mig byxor, peruk och jacka. När jag gick ut på scenen hörde jag ett bubblande skratt från klädlogen. Jag hade själv svårt för att hålla mig för skratt, men det fick vänta tills pjäsen var slut!