måndag 31 maj 2010

Oviktigt (Skrivpuff 31 maj)

Allting är väl viktigt.
Hur menar du?
Alla dina tankar t ex är viktiga för dig.
Jo det förstås.
Men mer eller mindre viktiga då?
Nej.
Bara viktiga.
Vad ska vi äta idag till
undrar om vi ska älska ikväll?
Viktiga vardagshandlingar,
som resulterar i andra viktiga tankar
och handlingar.
Både för dig och andra.

söndag 30 maj 2010

Dagdröm (Skrivpuff 30 maj)

Jag ville rymma med en cirkus.
Jag var så där femton, sexton år ungefär.
Just det där att rymma blev stort. Bort från skola, prestationskrav och ett förutsägbart liv som banktjänsteman eller postkassörska.
Andras förväntningar. Inte mina
Cirkus var för mig ett okonventionellt sätt att leva. Ett vagabondliv. Ett fritt liv. Att få bestämma själv, tänka egna tankar och få andas egna andetag.
Den realistiska dagdrömmen fanns kvar länge. Blev inte förverkligad. Men symboliskt har den varit med mig i hela mitt liv. Att få andas egna andetag är livsnödvändigt.

lördag 29 maj 2010

Uppmuntran (Skrivpuff 29 maj)

Uppmuntran

Det hade inte blivit så. Några barn fick dom aldrig. Dom hade accepterat det så småningom och inrättat sina liv efter omständigheterna.
Varken han eller hon var särskilt talföra. Många tysta stunder hade det blivit. Det senaste året hade det varit tystare än någonsin, sedan Bengt blev arbetslös.
Hon själv kämpade på med sitt arbete på sjukhuset, trots utslitet knä och dålig lön.
Den ena dagen var en kopia av den andra. Kvällarna efter maten satt dom i soffan framför teven.
Oftast var det hon som gick och la sig först.
- God natt då.
- Ja, god natt då och sov gott, var nästan det enda som sades mellan klockan arton och tjugotvå.

Idag hade hon tagit ut två timmars komptid. Hon hade fått en idé.
Hon hängde som vanligt av sig kappan i hallen och som vanligt satt Bengt och läste kvällstidningarna. Kuvertet placerade hon väl synligt på köksbordet bredvid hans tallrik.
Korv, pasta och kaffe på maten.
Kuvertet låg kvar när korven var uppäten. När kaffebryggaren pep tog han upp kuvertet. Vände och vred på det några gånger.
- Vad är det här? sa han och viftade med det i luften.
- Öppna då, så får du se.
Med baksidan av kaffeskeden sprättade Bengt upp kuvertet. Med tummen och långfingret tog han sakta ut innehållet och lade tillbaka det tomma kuvertet på bordet. Han fällde ner glasögonen, som satt uppskjutna i hårfästet och läste tyst texten på det ihopvikta pappret.
Hon stod kvar vid kaffebryggaren med ryggen vänd mot bordet.
- Va i helvete är nu det här? Vad har du nu hittat på? Det begriper du väl att vi inte kan. För det första har vi inte råd med sånt här. Också ditt onda knä. Nä vet du!.
- Jag tänkte bara att vi skulle behöva…
Stolen skrapade hårt mot golvet och pappret flög iväg över köksbordet när Bengt reste sig och gick därifrån.

Det var då hon bestämde sig. Resan till London skulle bli av. Hon lade tillbaka flygbiljetten i kuvertet. I morgon skulle hon gå till resebyrån och ändra namnet på medresenären.
Bengt Jonsson skulle ändras till Per Kronqvist.
Hon hade sedan fjorton dagar på sig att förbereda sin resa in i framtiden tillsammans med sin nya medresenär.

torsdag 27 maj 2010

Jag har skrivit ett manus.

Jag har skrivit ett manus. Ett manus till en bok. En bok som jag tänkte skulle läsas av barn mellan 6 - 9 år sådär. Jag jobbade med manuset ganska länge och under tiden jag skrev och när det var färdigt lät jag några barn i passande åldrar och en lektör läsa igenom det. Barnen tyckte om vad de läste och kom med konstruktiv kritik ur barnperspektiv. Lektörens synpunkter låg mer åt det grammatiska hållet och jag ändrade en del. Sen skickade jag in mitt manus till några bokförlag.
Manuset handlar om en flicka. En helt vanlig flicka med mamma, pappa och storasyster. Familjen har inga relationsproblem, inget drogmissbruk eller våld förekommer. Ingen invandrarproblematik och inte heller någon mormor eller hund som dör. Mobbning förekommer inte och .familjens ekonomi är förhållandevis god.
Jodå. Jag tänkte på Astrid Lindgrens Sörgården, Madicken och Tommy och Annika när jag skrev mitt manus. Idyll? Javisst. Men varför inte? Kunde Astrid fängsla så många med sina skildringar av vanliga människor och miljöer så kan väl jag, tänkte jag.
Jag lät huvudpersonen i mitt manus hitta ett föremål som på ett magiskt sätt gjorde hennes vardagsvärld spännande och annorlunda.

Helt OK tyckte jag och mina första läsare. Men det tyckte inte bokförlagen. Manuset kom tillbaka med det vanliga: Tack för att vi fått ta del av ditt manus, men tyvärr passar det ej in i vår utgivning just nu osv osv.
Bara ett förlag skickade med några kommentarer. Jodå, språket, miljö- och personbeskrivningarna var bra, men manuset var för snällt!! För snällt.
Ett barn som lever i en problemfri närmiljö lever alltså i en för snäll miljö. Enligt bokförlaget i alla fall. Då kan man ju fråga sig om det måste till skilsmässor, alkoholdrickande eller slagsmål för att en barnbok för 6 - 9 åringar ska bli spännande. Det räcker tydligen inte med ett spännande magiskt föremål för att kittla fantasin hos läsarna.

Det finns så många svåra saker som barn idag får ta del av alldeles för tidigt i sina liv. Dels genom massmedia men tyvärr också alldeles för ofta i sin egen vardag.
Och att det måste finnas forum för frågor, eftertanke och samtal om sådant som känns svårt förstår jag. Men jag tänkte som motvikt. Som motvikt till det där svåra och problematiska.
Att få läsa om hur det kan vara och hur det faktiskt är för de flesta barn i dagens Sverige kan väl inte vara fel?

Vi bör lära våra barn att känna mystikens rymd, var det någon som sa till mig en gång och att både det mystiska och det magiska finns alldeles nära oss. I naturen, inom oss själva, när vi engagerar oss i något som vi tror på, provar på nya saker t ex börjar spela fotboll eller sjunga i kör, spela teater, måla, skriva, dansa träffar nya människor och utbyter tankar.
Ja listan kan göras jättelång. Det behövs inga droger eller extrema upplevelser för att göra vardagen spännande. Vi har alla ett magiskt föremål som vi kan ta fram och använda.

Och min Sofia i mitt manus, ska få fortsätta att använda sitt. Även om hon just nu ligger i byrålådan, ska hon få komma fram igen och visa att Sörgården, Madicken och Tommy och Annika fortfarande duger.

Att smussla (Skrivpuff 27 maj)

Två papperskassar
fyllda med nyinköpta varor.

Blomkål, potatis och lättmjölk
blandat med schampo, ost och en purjolök.

En glödlampa.
Liten sockel.
15 watt.
Passande i vardagsrummets intimbelysning.

Längst ner
en påse lösgodis.
Att ätas i smyg
när ingen ser.