Tänk vad mycket jag har irriterat mig på. Allt från knasigt klämda kaviartuber till icke nerfällda toalock. Att folk äter ljudligt och att dom snarkar. Flugor och myggor på nätterna och i solstolen. Gardiner som hänger snett och att vissa somliga inte torkade spisen efter matlagning. Ja tänk hur det kunde vara! Och varför? För att jag själv var stressad eller otillfreds med mig själv? För att någon hade sagt något till mig på jobbet som inte var så värst uppmuntrande eller för att jag kände mig stor, tjock och otillräcklig?
Älska dig själv heter en bok som står i min bokhylla. Jag har läst den. Inte allt och inte i kronologisk ordning, men en av de saker jag kommer ihåg är de här meningarna om ilska.
"Han gör mig vansinnig" eller" Du har verkligen förmågan att reta gallfeber på mig". I fall som dessa väljer du att låta någon annans beteende göra dig olycklig. Ja så står det.
Med åren har jag lyckats försona mig med både toalocken och kaviartuberna. Myggen och flugorna kan fortfarande irritera. Men OK. Dom är en del i det biologiska kretsloppet och talgoxar och domherrar är fina.
Det jag numera kan skratta åt är att andra kan irritera sig på skitsaker som att någon säger blommer i stället för blommor eller tjugi i stället för tjugo. Tänk att jag själv har varit en sån där. Skönt och lugnt att ha kommit till insikt!
