Sommarlov

Byhålan får klara sig utan mig för den här gången. Jag skulle kunna ha skrivit  om någon som var överförfriskad (gårdagens ord) och att någon hade tagit livet av sin äkta hälft (dagens ord). Men jag nöjer mig med att överlämna fortsättningen på historien till läsaren denna gång. Själv tänker jag ta sommarlov från Skrivpuff ett tag. Men...
Man vet förstås aldrig!

Första dagen

Sedan blev det alldeles tyst. Antagligen var det väl någon av det gamla paret som hade drömt något, tänkte hon. Hon hade inte hört om skriket kom från mannen eller kvinnan.
Det var svårt att somna om men så småningom överföll tröttheten henne och hon slumrade in i en orolig och lätt sömn.
När hon vaknade nästa morgon visade väckarklockan på nattduksbordet på fem i sju.  Det var gott om tid. Hon skulle inte träffa rektorn förrän klockan 10. Hon gick in i badrummet som låg vägg i vägg med hennes rum, duschade och tvättade håret. Den äldre kvinnan hade sagt att frukosten skulle vara serverad klockan åtta och kvart i gick hon ner för trappan. I köket fanns det ingen och inget spår av en blivande frukost kunde hon inte heller se. Hon fortsatte in i vardags eller finrummet som hon hade hört att det kallades. Ingen människa där heller. Hon ropade ett svagt hallå men fick inget svar. Nu tyckte hon att det verkade lite skrämmande och konstigt. Det fanns bara ett rum kvar att leta i och det var det gamla parets sovrum. Dörren stod på glänt och när hon tittade in såg hon att mannen och kvinnan låg i den stora dubbelsängen. Mannen var vaken och höll kvinnan, som fortfarande sov, i handen.
Hon är död, hörde hon honom säga. Hon dog i natt, fortsatte han och hon såg hans skrämda och rädda ögon fyllas med tårar.
Den första dagen i Byhålan blev inte som hon tänkt sig. Det blev ingen vanlig måndag.

Första kvällen

Hon fick både mat och ett vänligt bemötande av det gamla paret. Rummet på övervåningen där hon skulle bo var spartanskt inrett med säng, bokhylla, skrivbord och en stor väl insutten grön fåtölj. Sängen var nybäddad och  det virkade överkastet lyste vitt i kvällssolen som sken in genom det spröjsade fönstret. Under måltiden hade hon fått en del nyfikna frågor om både det ena och andra. Hon hade sin vana trogen svarat knapphändigt utan att ge ut för mycket av sig själv.
Nu stod hon framför spegeln i badrummet och tvättade av makeupen. Klockan hade hunnit bli nästan midnatt och det gamla paret hade lagt sig för länge sedan. Själv hade hon suttit ute i trädgården och sett på solnedgången och lyssnat på tystnaden. I morgon skulle hon träffa rektorn och få information om skolan och klassen  hon skulle undervisa i.
Hon kröp ner mellan de nymanglade lakanen och hade precis somnat när hon väcktes av ett skrik från undervåningen.

Sista sucken

Hon tog av åt höger in på Lindvägen. Precis som hon hade blivit tillsagd att göra av mannen som hade tipsat henne om hyresrummet. Att hon hamnade i den här byn var bara en slump. Hon hade haft några andra ställen att välja mellan. Hon hade skrivit alla sju ortsnamnen på var sin papperslapp. Sedan hade hon blandat lapparna, lagt dom i en skål och blundande stuckit ner handen i skålen och fiskat upp en lapp. På den stod det alltså den här byhålans namn. Hon hade aldrig varit här förut och hade ingen aning om hur många som bodde här eller hur det såg ut här över huvud taget. Det enda hon visste var att det fanns ett ledigt vikariat på skolan och att hon hade tackat ja till det.
Hon gick en bit in på Lindvägen innan hon satte sig på en sten för att vila. Hon drog en djup suck och tänkte en kort sekund på att hon skulle vända om och ta första bästa tåg hem till Malmö igen.
Hon tittade sig omkring. Det hon såg fick henne att känna en sorts ro som hon inte känt på länge. Åkrarna med sina gula fält och skogen på andra sidan vägen. Hon kunde till och med känna en svag doft av svamp och såg lingonriset ned sina röda bär skymta i skogsbrynet.
Hon tittade på sin telefon och såg att klockan redan närmade sig sjutton. Hungern började ge sig till känna och hon hoppades få lite mat när hon kom fram till det äldre par som hon hade hyrt rum hos.
Vägen krökte sig lite åt vänster och där borta såg hon det vita huset. Ett litet tvåvåningshus omgivet av en hög häck och i trädgården kunde hon se både päronträd och äppelträd. Hjärtat bultade och hon drog för hundrade gången i dag en djup suck. Dagens sista hoppades hon, medan hon knackade på dörren.

Ankdammen

En riktig liten byhåla.
Och här skulle hon bo ett helt år.
När hon steg av tåget möttes hon av total tystnad. Inte en människa syntes till. Det röda lilla stationshuset var stängt och utanför på den gula bänken hade någon glömt gårdagens lokaltidning. Det var det enda tecknet på liv.
På telefon hade hon fått vägbeskrivning till det rum  hon hade hyrt hos ett äldre par. Det var bara att gå landsvägen några hundra meter, svänga av till höger på Lindvägen och fortsätta tills hon såg ett vitt hus med svart tak på vänster sida.
Hon slängde upp ryggsäcken på ryggen och fällde ut handtaget på resväskan så att hon kunde dra den efter sig. Den var fullproppad med kläder och annat som kunde behövas så här i början.
Hon började gå landsvägen fram. Inte en människa mötte hon men hon kunde känna blickarna  bakom gardinerna i fönstren på de få hus hon passerade. Nykomling till byn. Klart de var nyfikna. Lika nyfiken var hon, men hon fick väl ge sig till tåls i den här lilla ankdammen.
Augustisolen värmde  och nu var hon framme vid Lindvägen.

Fortsättning följer.

Nydammsugat

Effekten av ett nydammsugat hus är

att det är nydammsugat  högst två timmar.

När man har katt. Två styck!

Men det kan det vara värt!

Dagens Skrivpuff: Kanske är det effekten

Skrivpuffbild

TJEJPOWER ?
Välj själv.