Fönsterputs

Som jag har slitit med mina fönster under åren. Riskerat livet genom att stå med halva kroppen utanför och ena foten på fönsterblecket. När rutan sedan i alla fall blev randig och flammig, letade sig några icke tryckbara ord ut ur min mun. Proceduren tog många timmar och jag var ändå bara halvnöjd med resultatet. Då kom Kungen in i mitt liv. Han som lovade skinande blänkande fönsterrutor och som skulle komma regelbundet några gånger om året. Han hade rutin på det här. Han hade vunnit världsmästerskap i fönsterputsning och var dessutom trevlig att prata med. Vem kunde motstå honom? Inte jag i alla fall. Nu har han och hans medhjälpare tagit sig an mina fönster i flera år. Jag har sluppit riskera livet och jag kan med glädje låta vårsolen flöda  genom mina nyputsade fönster. Tack Putsarkungen!

Dagens Skrivpuff: Rutin

I morgon

Idag infinner sig ingen ideinvasion.
I morgon invideras jag av innovativa ideér!

Dagens Skrivpuff: Invadera

Fia

Hon startar perfekt. Min lilla pärla sedan många år.
Min lilla Fia. Hon är blå och är en Fiat 127 modell -79.
Den här dagen vid 16- tiden hade jag varit på vårdcentralen för att kolla några prover.
Allt såg bra ut och jag går ut på parkeringen glad och nöjd för att starta hemfärden. Jodå. Hon startar perfekt som vanligt.
Jag kör ut från parkeringen, svänger vänster och saktar ner och stannar vid trafikljuset som visar rött. Där lägger hon av. Fullständigt lägger av. Det är mycket trafik och jag sätter på varningsblinkerna.  Tusen tankar snurrar i mitt huvud. Bilar kör förbi, kör om på bägge sidor, tutar och blinkar med strålkastarna, men ingen stannar. Jag går ut ur bilen och försöker få uppmärksamhet, men ingen stannar. Inte kan jag ringa någon heller. Glömde telefonen hemma när jag körde hemifrån. Panik. Vad ska jag göra.  Då stannar plötsligt en bil bredvid mig och ut kliver en mörkhyad kvinna som undrar om hon kan hjälpa till. Varken hon eller jag har någon bogserlina i bilen. Hon öppnar sin  bagagelucka och plockar fram en startkabel.
- Vi provar den här, säger hon och med gemensamma krafter kopplar vi samman våra bilar och börjar långsamt ta oss bort från trafikljuset. Vi svänger vänster och fram mot en parkeringsplats vid en pizzeria. Gatan lutar lite uppför och jag ser hur kabeln sträcks ut för att sedan gå sönder precis när vi kommit upp på parkeringsplatsen. Tillsamman skjuter kvinnan och jag in bilen i en parkeringsruta och jag tackar henne och vill naturligtvis ersätta den trasiga startkabeln.
- Nej det behövs inte säger hon. Det är bara sådant man gör.
Jag och Fia kom hem så småningom, men jag glömmer aldrig den mörkhyade kvinnan.

Dagens Skrivpuff: Lägga av

Fubbigt

Arbetsförmedlingen varslar 4500 personer.
Hur ska dom kunna söka nya jobb?
Det finns ju knappt några arbetsförmedlingar kvar.
Fuskigt tycker jag.
Eller fubbigt som vi säger i Skåne.

Dagens Skrivpuff: Fusk

1440 minuter

Ett dygn består av 1440 minuter.

Tänk om jag hade en effektiv plan för varje minut.

Så mycket jag skulle få gjort.

Men.

Så trött jag skulle bli!

Dagens Skrivpuff: Plan

 

Komplimang

Så fräsch du ser ut !
Själv kände jag mig tjock, med otvättat hår och nackspärr.
Naturligtvis drev människan med mig.
Tänk att det ska vara så svårt att ta en komplimang!

Dagens Skrivpuff: Driva

Ring P1

Reflektion efter dagens Ring P1.

Nu är det så här.
Så här är det.
Det är ju så här att...
Jag blir osäker när folk uttalar sig så här bergsäkert i diskussioner eller andra sammanhang.
För när kan man vara riktigt säker på något? Det finns inte bara svart eller vitt.
Oftast är det väl en personlig uppfattning om saker och ting.
En sak kan jag väl vara säker på.
Att jorden är rund.
Eller?

Dagens Skrivpuff: Ring

Slutet på historien eller...

Hälsningar M. M som i mamma. Dom hade inte haft kontakt på flera år. Det skar sig mellan dem när Klara precis hade tagit studenten och flyttat hemifrån. Istället hade hon nära och ofta kontakt med gammelmoster Anna. Med henne kunde man prata om allt. När hon dog för några månader sedan hade hon hunnit bli nittiosju år. Det var då Klara bestämde sig för att börja ett nytt liv. Det var då hon hyrde husvagn, köpte lägenhet i utlandet och sa upp sig från sitt arbete. Man kan väl säga att moster Anna hade hjälp till på fler än ett sätt. När hon inte fanns längre fanns det ingen anledning att stanna kvar här tänkte Klara. Och så pengarna. Dom hade hon tagit bara för att de efterlevande inte skulle behöva bråka om arvet. Rena välgörenheten alltså.
Hon ändrade sitt utseende så att ingen skulle känna igen henne om hon skulle bli misstänkt och efterspanad .Egentligen var det väl inte så stor risk . Klara var känd som en ordentlig, vänlig och intelligent människa.
Ok. Jag ringer mamma sa hon och hon märkte att hon darrade på handen när hon slog numret.
- Hej. Det är Klara.
Det blev tyst en lång stund men sedan hörde hon sin mamma berätta.
- Hej Klara. Som du säkert vet så hade moster Anna en ganska stor förmögenhet när hon dog. Nu är det så att hon skrev ett testamente och du är den enda arvingen.
Klara var glad att dom inte hade videosamtal så att mamman skulle kunna se hur rodnaden spred sig i ansiktet och hur svettpärlor rann från pannan.
 Det enda hon fick fram var ett Jaha.
- Nu är det så, fortsatte mamman, att ingen har kunnat hitta pengarna och jag undrar om du som stod henne så nära kanske vet var dom finns.
Ja. Klara visste var dom fanns.

Efter telefonsamtalet gick hon direkt till lönnfacket i köket, låste upp och stack in handen i en öppning i vadderingen. Jodå. Det prasslade som vanligt och skulle göra det ett bra tag till.
Fjorton miljoner tar inte slut i första taget.

Dagens Skrivpuff: Skär (skar)

Ett meddelande

Dagarna gick. Blev till veckor som blev till månader. Hon njöt fortfarande av att inte behöva gå till något tråkigt arbete. Att kunna sova så länge hon ville och vara uppe så länge hon ville. Hon hade lärt känna den närmaste omgivningen men också byarna runt omkring. Hon tyckte om att ensam vandra i bergen eller att tillbringa några timmar på den soldränkta stranden vid havet. Visst hade det hänt att människor hade börjat prata med henne och hon förstod att de ville lära känna henne lite närmare. Men hon såg till att bekantskapen blev kort. Skyllde på än det ena och än det andra. Nej, hon saknade inte umgänge just nu.
Till lägenheten hade hon köpt ett par nya fåtöljer och bytt ut de gamla gardinerna mot några som mer var i hennes stil. En ny kristallkrona hängde nu också i taket i stället för den gamla slitna tyglampan. Hon funderade också på att låta renovera det gamla köket, men det fick vänta ett tag bestämde hon.
Personen som hade ringt den där första kvällen fortsatte att ringa med jämna mellanrum och hon fortsatte att inte svara. Då dök det upp ett meddelande. " Hej. Jag har försökt  nå dig flera gånger på telefon. Förstår inte varför du inte svarar. jag vet ju att du finns där. Nu vill jag att du tar kontakt med mig så fort som möjligt. Jag har något att berätta. Hälsningar M. "


Dagens skrivpuff: Krona

Första kvällen

Numret hon såg på telefonens display fick henne att minnas och de minnena var de sista hon ville bli påmind om nu. Hon stängde av ljudet på telefonen och la den på en av hyllorna i den stora bokhyllan. Hon drog med fingret på hyllan och upptäckte att det nog behövde dammas både här och där i lägenheten som hade stått tom en längre tid.
- Nej nu ska jag plocka bort den där tjocka kvinnan innan någon får syn på henne här, sa hon.
Det var bara taxichauffören hon hade mött sedan hon kom hit och han skulle säkert inte komma ihåg om hon var smal eller kraftig om de  mot förmodan skulle mötas igen.
Vadderingen åkte av och hon satte på sig ett par shorts och ett tunt linne som plockades fram ur resväskan. Vadderingen fick sin plats i det dolda lönnfacket i köket. Precis som hon hade planerat.
Nu var det dags att städa. Dammtorka och plocka bort alla döda flugor och annat som hade samlats lite här och var. Sedan skulle hon gå och handla mat och vin i den lilla lokala affären. Hon såg fram emot kvällen. Då skulle hon sätta sig på balkongen med ett glas vin och en skaldjurssallad, lägga fötterna på bordet och skänka en tacksamhetens tanke åt den, som hade gjort allt det här möjligt för henne.

Dagens Skrivpuff: Fluga

Telefonsignal

Taxiresan tog bara en halvtimma men hon hann bli rejält svettig ändå. Varför i hela fridens namn har han ingen AC i bilen tänkte hon och öppnade fönstret en aning. Det hjälpte inte ett dugg. Luften utanför bilen var lika varm som inuti. Men nu var de äntligen framme. Taxichauffören erbjöd sig att hjälpa henne upp för trapporna med väskan men hon avböjde vänligt men bestämt.
Hon gick upp för den smala trappan till andra våningen i det vitkalkade huset och äntligen skulle hon
få skjuta upp den tunga trädörren  till sitt nya hem.  Efter lite krångel med alla nycklar  stod hon i den lilla men hemtrevligt möblerade lägenheten. Det var mörkt där inne och luktade lite fränt och unket. Jalusierna var nerdragna för att hålla ute värmen och alla fönster och balkongdörren var stängda.
Det första hon gjorde var att öppna balkongdörren. Sedan stod hon en lång stund och bara  njöt av utsikten. Blått hav, berg i bakgrunden och vita hus med palmer på tomterna. Hon avbröts av en telefonsignal. Hon kollade numret, kände igen det och beslöt att inte svara.

Dagens Skrivpuff: Skjuta

Drömmar

Hon hade bytt tåg för sista gången. Nu återstod bara den sista etappen av resan. Visserligen flera timmar lång men ändå den sista.
Det hade inte varit så lätt att sova. Vadderingen var varm och lite otymplig och att sova i halvsittande ställning var inte det hon brukade i vanliga fall. När hon väl lyckades somna några få minuter drömde hon helknäppa drömmar. Hon vaknade med ett ryck efter att ha drömt om att hon packat ner husvagnen i sin röda ryggsäck. En annan gång drömde hon att botoxen i läpparna lossnade och flög iväg som små röda svalor. Ja knäppare än så här hoppas jag att jag inte blir tänkte hon.
Nu skulle hon försöka hålla sig vaken den sista biten och bestämma sig för om hon skulle ta en taxi eller lokalbuss från stationen till lägenheten hon hade köpt. Hon smålog vid tanken på att hon snart skulle vara där.

Dagens Skrivpuff: Knäppa

Korsord

Nu var hon på väg. Hon hade begärt och fått fönsterplats. Sin vana trogen kollade hon noga in medpassagerarna. De var bara ett fåtal än så länge, men hon förstod att det skulle bli ett antal till innan hon var framme. Resan skulle ta lång tid.
- Du får sluta med det där nu, sa hon tyst till sig själv. Det är i alla fall ingen som kan känna igen dig.
Hon hängde upp kappan på kroken bredvid fönstret och funderade på om hon skulle gå in på toaletten och plocka bort vadderingen som hon fortfarande hade under sina kläder. Men nej. Inte än. det var fortfarande lite riskabelt.
Hon tog fram veckotidningen hon hade köpt, en kulspetspenna och godispåsen och började lösa storkrysset. Men det gick inte att koncentrera sig. Tankarna for fram och tillbaka och hamnade som vanligt på pengarna. Hon hade gjort allt hon kunnat för att få dom på ett så säkert ställe som möjligt.
-Men man vet ju aldrig sa hon tyst för sig själv igen.
Hon skulle väl inte kalla sig själv för tjuv eller brottsling över huvud taget. Det hon gjort var ju helt enkelt bara en välgärning.
- Det där ordet måste bli  kalla tänkte hon och skrev K A L L A  i rutorna i storkrysset.


Dagens Skrivpuff:Kalla
.

Spår 12

Det som tog längst tid var att avsluta kontot på Facebook. Det skulle skrivas hit och dit och intygas och så. Men nu var det gjort.
Då gick det fortare att byta telefonnummer. Och nu var det gjort.
Att ta tillbaka sitt gamla efternamn var lite marigare, men nu stod namnet på det nya passet.
Det var nog allt som behövde göras för att hon skulle sudda ut spåren från sitt tidigare liv.
Nu stod hon utanför husvagnen som hon hyrt till och med idag. Ägaren hade hon aldrig behövt möta. Det var bara att Swisha över pengarna. Dom hade också mejlat några gånger. Det var allt.
Hon låste dörren omsorgsfullt och placerade nyckeln bakom det högra hjulet som dom hade kommit överens om. Sedan tog hon sin röda ryggsäck på ryggen och greppade handtaget på den nyinköpta resväskan.
Tåget skulle avgå 13.35. Från spår tolv.

Dagens Skrivpuff: Spår

På en bänk i en park

Hon slog sig ner på en bänk i utkanten av parken.
Trots att solen ännu var vinterblek kunde hon känna en aning värme på sitt upplyfta ansikte.
Hon drog en djup suck av välbefinnande. Ingen skulle  känna igen henne. Håret var klippt och färgat och  den slanka kroppen hade fått en hel del kurvor med hjälp av stoppning under kläderna.
Ansiktsdragen hade med hjälp av botox och smink blivit helt annorlunda. Hon kunde lugnt sitta kvar. Nu slapp hon springa från poliser och väktare och pengarna låg i tryggt förvar. Den nya framtiden väntade.

Dagens Skrivpuff: Springa

Fortsättning följer

Hon överlevde första natten och några till.
En dag några veckor senare var det klubbat och klart.
Tågbiljett beställd till hemlig ort
Långt långt härifrån.

Dagens Skrivpuff. Klubba

Poäng

Poängen med att sticka iväg på det här viset var ju att hon ville börja om. Försöka glömma allt det gamla och hitta nya vägar. Just nu när hon stod i kylan utanför husvagnen  hon hade hyrt var poängen inte så många. Men överlevde hon första natten så skulle morgondagen erbjuda nya möjligheter.

Dagens Skrivpuff: Poäng

Kort och kort

Hon funderade på om hon skulle skicka ett kort
men efter en kort stund bestämde hon sig.
Nej.

Dagens Skrivpuff: Kort

Stick

Nu sticker jag
sa hon
tog sin röda ryggsäck
och försvann.

Dagens Skrivpuff: Stick

Ett glas vatten

- Vi får nog lägga i en bordsskiva till. Hur många blir vi?
- Kommer syrran och Hasse så blir vi sjutton.
- Ja kommer hon då måste vi verkligen lägga i en skiva till. Hon tar ju upp två platser minst. Har du kollat så tjock hon har blivit. Nästan fet skulle jag vilja säga.
- Men va taskig du är. Man får väl se ut som man vill. Eller hur?
- Ja men lite borde hon nog tänka sig för.
- Ok. Vi lägger i en skiva till.

- Välkomna. Var så goda och slå er ner.
- Det finns rött och vitt vin. Det är bara att hämta.
- Syrran. Skulle jag kunna få ett glas vatten?
- Men va nu då. Du har väl aldrig sagt nej till lite vin?
 - Nej men i mitt tillstånd ska jag nog inte dricka vin. Du förstår. Du ska bli moster om ett par månader. Kolla magen!
- Men så roligt! Grattis grattis. Ja nog har du mage alltid. Kanske tvillingar?
Så klart  du ska få ett glas vatten!

Dagens Skrivpuff: Skiva

Audrey Hepburn

Mitt långa mörka hår.
Uppsatt i hästsvans.
Utslängt över axlarna.
Nu skulle det bort.
Jag skulle bli modern.
Likna Audrey Hepburn.
Audrey Hepburn
skulle nog inte
vilja likna mig.


Dagens Skrivpuff: Klippa

Söndagsmorgon

Vaknade vid sjutiden.
Placerade hörsnäckan till min telefon i vänster öra och knäppte på.
Nyheter från omvärlden.
Våld, svält, miljöförstöring och gula västar.
I mitt fria högeröra hörde jag koltrastens morgonsång utanför mitt sovrumsfönster.
Vad skulle jag välja?
Vilket budskap skulle följa mig under dagen?
Globalt engagemang eller lokalt välbefinnande?
Jag valde koltrasten.

Dagens Skrivpuff: Motsats

Inte är vi tråkiga

Du är ju vuxen. Fast lite rolig ändå. Sa ett av mina barnbarn en gång.
Ja. Det var ju positivt att höra. Undrar bara var den  uppfattningen hade kommit ifrån.
Att vuxna är tråkiga.
Det måste vi fort ta ifrån alla barn. Inte bara mitt barnbarn.
Kanske uppfattas vi som tråkiga när vi bestämmer saker som i barnets ögon verkar helt dumt men som vi som vuxna vet är bäst just då. Kanske verkar vi tråkiga när vi är stressade och inte orkar vara på barnets nivå. Kanske är vi så upptagna med att gymma, banta, förverkliga oss själva och stiga på karriärstegen att vi glömmer bort att ha roligt.
Ja orsakerna kan vara många till att vi uppfattas som tråkiga.
Men nog sjutton har vi tid med ett och annat kuddkrig ibland. Att göra matlagningen till en fest tillsammans. Vända pannkakor i luften eller grädda en som ser ut som en krokodil och hänga upp den på väggen.  Visst kan vi unna oss att göra bort oss ibland eller starta en rejäl kittelmatsch i dubbelsängen.
För inte är väl vi vuxna tråkiga?


Dagens Skrivpuff: Vuxen

Fysisk

Fysisk kontakt är livsnödvändigt.
Fysisk kontakt är läkande.
Fysisk kontakt värmer själen.
Tur att jag har katten.

Okänd

Allting är precis som vanligt.

Frukosten består som vanligt av av gröt, juice och ägg,

Som vanligt får jag en puss på vänster kind

innan du säger hej då.

Den vanliga doften från din deo sticker i min näsa.

Som vanligt kan jag inte låta bli att tänka på

han den okände i snabbköpet.

Hur våra blickar möttes vid grönsakerna

när vi försökte nå samma gurka samtidigt

och sedan sökte kontakt genom charkavdelningen,

hygienhyllorna och ost- och mjölkavdelningen.

Vi såg till att  hamna i samma kö vid kassan

och jag log lite försiktigt mot dig när mitt hjärta bankade.

Jag tror  jag måste komplettera lite grönsaker idag.

Och visst måste du köpa mer gurka? 

Dagens Skrivpuff: Okänd

 

Vändpunkt

Du flög hårt
mot den glasklara ytan.

Borrade huvudet i snödrivan.
Darrande vingar.
Sedan stillhet.

Gjorde spår
likt en snöängel.
Kom tillbaka
och flög bort.


Dagens Skrivpuff: Glas

Att våga eller inte våga.

Ingen större sensation direkt. Egentligen.
Fast lite.
Min nyinköpta långtröja i orange och grönt med stora blommor.
Den bländade och lyste där inne i garderoben
bland allt det gråa.
Skulle jag våga?
Behöver nog sin lilla tid.
Annars får den gå till second hand.
Om ett år ungefär.

Dagens Skrivpuff: Sensation