Ett meddelande

Dagarna gick. Blev till veckor som blev till månader. Hon njöt fortfarande av att inte behöva gå till något tråkigt arbete. Att kunna sova så länge hon ville och vara uppe så länge hon ville. Hon hade lärt känna den närmaste omgivningen men också byarna runt omkring. Hon tyckte om att ensam vandra i bergen eller att tillbringa några timmar på den soldränkta stranden vid havet. Visst hade det hänt att människor hade börjat prata med henne och hon förstod att de ville lära känna henne lite närmare. Men hon såg till att bekantskapen blev kort. Skyllde på än det ena och än det andra. Nej, hon saknade inte umgänge just nu.
Till lägenheten hade hon köpt ett par nya fåtöljer och bytt ut de gamla gardinerna mot några som mer var i hennes stil. En ny kristallkrona hängde nu också i taket i stället för den gamla slitna tyglampan. Hon funderade också på att låta renovera det gamla köket, men det fick vänta ett tag bestämde hon.
Personen som hade ringt den där första kvällen fortsatte att ringa med jämna mellanrum och hon fortsatte att inte svara. Då dök det upp ett meddelande. " Hej. Jag har försökt  nå dig flera gånger på telefon. Förstår inte varför du inte svarar. jag vet ju att du finns där. Nu vill jag att du tar kontakt med mig så fort som möjligt. Jag har något att berätta. Hälsningar M. "


Dagens skrivpuff: Krona