Telefonsignal

Taxiresan tog bara en halvtimma men hon hann bli rejält svettig ändå. Varför i hela fridens namn har han ingen AC i bilen tänkte hon och öppnade fönstret en aning. Det hjälpte inte ett dugg. Luften utanför bilen var lika varm som inuti. Men nu var de äntligen framme. Taxichauffören erbjöd sig att hjälpa henne upp för trapporna med väskan men hon avböjde vänligt men bestämt.
Hon gick upp för den smala trappan till andra våningen i det vitkalkade huset och äntligen skulle hon
få skjuta upp den tunga trädörren  till sitt nya hem.  Efter lite krångel med alla nycklar  stod hon i den lilla men hemtrevligt möblerade lägenheten. Det var mörkt där inne och luktade lite fränt och unket. Jalusierna var nerdragna för att hålla ute värmen och alla fönster och balkongdörren var stängda.
Det första hon gjorde var att öppna balkongdörren. Sedan stod hon en lång stund och bara  njöt av utsikten. Blått hav, berg i bakgrunden och vita hus med palmer på tomterna. Hon avbröts av en telefonsignal. Hon kollade numret, kände igen det och beslöt att inte svara.

Dagens Skrivpuff: Skjuta