Bön av 1600-tals nunna i Wells Cathedral.
"Herre. Du vet bättre än jag själv att jag håller på att åldras,och att jag en dag ska vara gammal. Avhåll mig från den fatala tron att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen. Befria mig från begäret att jag skall ordna upp alla människors angelägenheter. Gör mig tankfull men inte dyster, hjälpsam men inte beskäftig. Hjälp mig att inte repetera ändlösa detaljer, ge mig vingar som för mig till saken. Försegla mina läppar angående krämpor och besvär. De tilltar och det känns alltmer frestande att älta bekymren. Jag vågar inte be om ett förbättrat minne, men jag ber om växande ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet när mitt minne inte stämmer med andras. Lär mig den strålande läxan at jag tar fel ibland. Låt mig få bli någorlunda angenäm, jag vill inte vara ett helgon - somliga helgon är svåra att leva med. Men en sur åldring är något av kronan på djävulens verk. Ge mig förmågan att se det goda i oförutsedda sammanhang och att se talanger hos människor när man inte väntar sådant. Och käre Herre, gör mig vänlig så att jag säger dem vad jag ser.
Amen."
Hörde Lasse Åberg läsa denna bön.
Vill göra den till min.
