onsdag 6 juni 2012

Pinsamt

Det var i början av min amatörteaterkarriär!
Jag hade fått en del småroller i en pjäs som handlade om Molieres liv.
I en scen var jag skådespelare vid Bologneteatern och i scenen efter gestaltade jag Prins Conti. Som skådespelare hade jag på mig en klänning med massor av utsmyckningar Tjusig var den, höghalsad, smal i midjan och vid kjol som nådde ända till golvet.När den scenen var slut skulle jag snabbt som ögat byta om till prinskläder. För att det skulle gå ännu fortare så hade jag prinsbyxorna på mig under klänningen. Dom var av siden och äggskalsfärgade. Jag fick också plats med spetskråset under den höghalsade klänningen.
Nu fattades det bara jackan och en annan peruk för att förvandlingen skulle vara fullkomlig.
Bakom scenen i klädlogen stod en av mina manliga skådespelarkolleger och väntade med jackan i högsta hugg och peruken hade jag lagt på ett ställe där jag snabbt kunde nå den. Allt det här fick ta högst två minuter. Vi fick rutin på det där och allt fungerade perfekt. Utom en gång. Jag rusade som vanligt ut i klädlogen slet av mig peruk och klänning. Det var då jag upptäckte det. Jag hade glömt att sätta på mig byxorna. Där stod jag nu halvnaken i trosor, med håret tillplattat under ett nät och med ett spetskrås runt halsen Pinsamt. Jag fick snabbt på mig byxor, peruk och jacka. När jag gick ut på scenen hörde jag ett bubblande skratt från klädlogen. Jag hade själv svårt för att hålla mig för skratt, men det fick vänta tills pjäsen var slut!
 

tisdag 22 maj 2012

Med eller utan pengar på banken.

Arbetslös.
Söker jobb.
Läser jobbannonser.

Kvalificerad planerare.
Skulle passa mig. Har planerat hus,hem, räkningar, tre barn och ekonomin i många år nu.

Köpman sökes till pressbyrån.
Skulle väl inte vara så svårt. Vet väl vad folk vill ha.

Rådgivare och ambassadör för god ljudmiljö.
Tjatat på skrikiga ungar och kämpat för sänkt db- nivå, så nog vet jag vad god ljudnivå är.

Teknikinformatör som vill vara med.
Har lärt mig en del om it, appar och iphones och det är klart att jag vill vara med.

Räddningschef till Enköping.
Har räddat en hel del i mitt liv. T ex när katten fastnade i trampsymaskinen och när lillpojken hoppade i på djupt vatten utan att kunna simma.

Det finns ju massor av jobb för mig.
Jag har dom ju redan.
Här.
Hemma.
Med min familj
 

söndag 20 maj 2012

Vi eller dom?

Vi skulle nog behöva duscha innan vi sätter oss i bilen och åker hem.
Vi kom hit till vårt sommarparadis i går. Det finns mycket att göra efter en vinter i dvala.
Först måste all spindelväv med tillhörande spindlar städas bort. Både inomhus och utomhus. Gräset har vuxit och måste klippas. Akta bara alla gullvivorna och vitsipporna.
Utemöblerna rengörs och det faluröda staketet befrias från diverse fågelskit.
I skogsdungen upptäcks tre träd döda och måste tas bort. Rep knyts och sågen gör sitt jobb tillsammans med maken. Grenar och stam läggs på hög till kommande sommargrillning.
Falukorv, potatismos och en härlig grönsakssallad äts före hemfärd.
Vi borde nog duscha innan vi sätter oss i bilen och åker hem.
Handdukar och tvål tas fram och vi öppnar dörren till den hembyggda uteduschen där vattnet värms av solskenet
Det blir ingen dusch. På hyllan i duschrummet har sädesärlan byggt sitt bo och där ligger det tre ägg. Hon flyger förskräckt iväg när vi öppnar dörren. Vi stänger snabbt och väntar med duschen tills vi kommer hem. Längtar efter att få höra fågelungepip!

fredag 18 maj 2012

Överdrivet

Vi slog upp vårt fyramannatält på campingplatsen i Nybro. Skulle sova över en natt.
Kvällen var försommarljum och vi gick en promenad innan kvällsgrillningen. Många stora och långa husvagnar hade sina bestämda platser på campingplatsen. Där fanns slingerväxter runt staketen och utegrillar som mest liknade restaurangkök. Där fanns utemöbler i teak och jakaranda och i en husvagn kunde vi skymta en kristallkrona i sovrumsdelen. Vi gick hem till vår kolgrill och njöt av korven och majskolvarna.





torsdag 17 maj 2012

Sjösättning

Drömmen hade funnits länge. Nu skulle den bli verklighet. Garaget var tomt och virke hade införskaffats. Ritning hade hittats på nätet och familjen var på det klara med att mannens fritid den närmaste tiden skulle tillbringas I garaget. Så blev det. Fru och barn gick med jämna mellanrum ner för att se hur långt båtbygget framskridigt. Sakta men mycket säkert växte det fram något som liknade en eka i familjens garage. Efter c:a ett år var det dags att hyra ett båtsläp och dra iväg båten till sommarparadisets strand. Resan gick bra och nu skulle det ske. Båten skulle sjösättas. Pommac hälldes upp i glasen och lyckönskan på de sju haven framfördes av frun och de tre barnen, samtidigt som mannen med egen kraft sköt ut båten i Hjälmarens vatten,hoppade i och rodde en bit ut från stranden, glatt leende.
Fotoblixtarna haglade. Stunden var fullkomlig.
Att båten läckte som ett såll är en annan historia!

söndag 15 april 2012

Visst har jag haft tur

Jag är inte purung längre.
Borde vara tacksam.
Lycklig.
Glad och allt det där.

Vännerna säger:
Sån tur du har.
Han är snygg.
Omtänksam.
Skötsam och klok.

Javisst har jag haft tur.
Är ju inte purung längre.
Kan bara inte stå ut med hans barn.
Egotrippad tonåring och
stridslysten sexåring.

Låtsas varje dag.
Visar min bästa sida.
Ler, berömmer och lyssnar.

När blir jag upptäckt?
Och av vem?




lördag 14 april 2012

Slutsats

- Nu drog du väl en förhastad slutsats i alla fall.
- Nej men jag såg ju hur hon såg ut.
- Men du kan väl inte bara döma efter utseendet?
- Jo det kan jag.
- Har du någon aning om var hon kommer ifrån?
- Säkert från någon sådan där missbrukarmiljö.
Det syntes ju tydligt. Kollade du hur hon var klädd? Och frisyren.
Säkert luktade hon också.
- Men hon hade ganska bra åsikter och fakta om hur vi ska värna om miljön.
- Sådant kan man ju läsa sig till.
- Jag tror att du har fel i din uppfattning om henne.
- Det tror jag inte.
- Hon är professor i miljöanalytisk historia, tjänar massor med pengar, föreläser på internationella kongresser och tycker om att klä sig i jeans, tröja och sminkar sig aldrig..
- Ja,ja. Men hon såg ut som en knarkare. 
    

torsdag 12 april 2012

Lösgodis

Två papperskassar
fyllda med nyinköpta varor.
Blomkål, potatis och lättmjölk
blandat med schampo, ost och en purjolök.

En glödlampa.
Liten sockel.
15 watt.
Passande i vardagsrummets intimbelysning.

Längst ner
en påse lösgodis.
Att ätas i smyg
när ingen ser.

onsdag 28 mars 2012

Bedömning

Vi är här nu. Matte och jag. Som vi har väntat och förberett oss.
Den där valputställningen för länge sedan gick ju hyfsat. Nu är jag stor, välbyggd och vältränad.
Hållningen och pälsen är perfekta. Mattes vänner har inspekterat mina tänder stup i kvarten för att jag ska vänja mig och inte bita domaren idag. Igår badade jag. Luktar gott som en hund ska göra. Vi har tagit med min älsklingsmatskål och liggunderlaget med den bekanta doften.
Matte har tränat mig, så att jag ska stå stilla när domaren bedömer mig. Stod jag stilla i en minut fick jag godis. Sedan har matte lärt sig att hon ska stå bakom domaren när han bedömer mig och att hon ska hålla upp mitt huvud med hjälp av halsbandet. Fast det behöver hon inte. Det kan jag själv.
Nu har jag fått ett CK säger matte och kramar om mig. Det är visst något bra och jag får fortsätta att tävla. Vov!

tisdag 27 mars 2012

Ärlighet.

Den där klänningen du har tycker jag är fruktansvärt ful. Du strålar och frågar vad jag tycker. Ska jag vara ärlig eller...
Fia fem år visar mig en teckning och säger:"Titta på min hund. Visst är den fin"!
Ska jag vara ärlig och säga att jag inte ser någon hund över huvud taget?
Visst kan det kännas skamligt ibland  att ljuga, men om lögnen skapar mer gott än sanningen så behöver man inte skämmas.
Det finns en forskning som säger att vi ljuger c:a tre gånger varje dag.
Stefan Einhorn, läkare och författare, säger att lögnen är ett socialt smörjmedel i samspelet mellan människor.
Nu menar varken Einhorn eller jag att vi ska smörja stup i kvarten. Nej vi ska i stället lära oss att handskas med sanningen på ett klokt sätt.
Och Du. Snart är det första april...

måndag 26 mars 2012

Vissna

Jag ville inte att den skulle vissna.
Lika lite som jag ville att
vår kärlek
skulle vissna.
Därför hängde jag den upp och ner
i ett mörkt rum.
Brudbuketten.
För att bevaras för alltid.
Ville också att vår kärlek
skulle bevaras för alltid.
Brudbuketten
överlevde kärleken.

lördag 24 mars 2012

Närhet

Jag har tre och du har tre. Ja det blir sex.
Sex kan ju vara något helt annat.
Närhet, värme och glädje.
Vi får försöka
hitta en stund
för oss själva
när inte alla ungar
vill ligga i dubbelsängen.

fredag 23 mars 2012

Saknad

Visst känner jag saknad.
Inte dagligen.
Längre.

Känslan har bara
omärkligt
försvunnit.
Runnit iväg.
Likt en stilla
småporlande bäck.

Sinat.
Ännu ej helt uttorkad.

Lyssnar du noga
kan du höra
de sista
dropparnas
tysta
rop.

torsdag 15 mars 2012

Förändring

Det började med påsarna under ögonen. Ett enkelt ingrepp.
Kostade inte så mycket och efter fjorton dagar kunde solglasögonen läggas undan.
Läpparna borde nog göras något åt.
Svårt att äta den första veckan, men resultatet blev fylligt och bra.
En storlek större byst skulle sitta fint.
Inplantat. Hoppas det håller.
Gäddhänget och magen.
Bort med löst skinn och fettsugning.
Kliande ärr på överarmarna men magen kan visas i bikini.
Benen då. Duger dom?
Måste nog få bort åderbråcket på vänster lår.
Så där. En helt förändrad spegelbild.
Men insidan då?
Behövs en skönhetsoperation här också?


tisdag 13 mars 2012

Vinnare

Kanadagässen flyger högljutt mot det öppna vattnet.
Sångsvanarnas välkända vårläte tränger in genom det öppna fönstret.
Köksfläktens brummande försöker överrösta när jag gör brunsås till köttbullarna.
Gässen och svanarna vinner.
Våren är här!

tisdag 6 mars 2012

DNA-test

Jag tror jag ska ta ett DNA-test.
Hjärtat, levern och njurarna bör ju fungera ett antal år till.
Skulle vara bra att veta om jag behöver lägga om livsstil.
Demens och Alzheimer. Ligger det i släkten?
Bra att förbereda barn och barnbarn i så fall.
Jag tror jag ska ta ett DNA-test.
Då står jag här med facit i hand.

måndag 5 mars 2012

Jag tänker inte svara

Nej. Jag tänker inte svara. Du kan ringa hur många gånger som helst. Du kan tala in hur många meddelanden som helst. Jag tänker inte svara. Jag vet precis vad du kommer att säga.
Förlåt och jag menade inte och ska aldrig och vi kan väl...
Allt det där har jag hört förrut. Jag tänker inte svara.
Telefonen är tyst. Varför ringer du inte?

torsdag 1 mars 2012

Eken

Mer än en gång hade grenar slagit sönder fönsterrutor.
Mer än en gång hade jag fått fara till staden för att laga.
Mer än en gång hade vi diskuterat den där stora förbannade eken.
Den skuggade vårt hus.
Den fällde otaliga löv varje höst.
Den var en fara för vårt tak varje gång det stormade.
Det gjorde det ofta.
Allt det där sa jag.
Men nej då.
Eken skulle stå kvar.
Den var ju planterad av din farfar.
Då. För länge sedan.
I fjorton år höll jag ut.
Den nionde december dog du.
Den tionde december dog eken.



onsdag 29 februari 2012

Frieriet

I fjorton dagar har han smugit runt huset. I början tyst och försynt. Nu sitter han under altanen varje kväll. Han låter som en mistlur och räds varken vattenslang eller grytlock. Vår kattfröken visar inget större intresse. Lyfter bara lite på huvudet där hon sover i soffan, snor runt ett varv och somnar om. Skönt tycker vi. Det har varit nog med kattungar nu. Sexton stycken under årens lopp.
Efter en vecka sprider sig åter tystnaden och familjen återgår till normala kvällsaktiviteter långt från vattenslang och grytlock.
Efter ytterligare några veckor börjar vår kattfröken bli lite rund om magen och vi förstår att frieriet i alla fall lyckades.
Vår kattfröken har nu blivit mamma till fem små svartvita, mjuka, underbara kattungar.
Vi sitter som vanligt och bara tittar och njuter, men bestämmer oss för att det här absolut får bli den sista kullen. Eller...

tisdag 28 februari 2012

Skåpet

Skåpet.
Det står där det alltid har stått.
I farmor och farfars lilla röda stuga.
Farfar dog.
Farmor lever.
Ingen får öppna skåpets översta lucka.
Inte förrän jag är död.
Det sa hon.
I påskas.
Vad finns där?
Miljoner eller släkthemligheter?
Farmor lever.
Vår nyfikenhet får vänta.




onsdag 15 februari 2012

Snäll

Hur är en bra förälder?
Vi sitter tilsammans. Min klass och jag. Dom är tolv och jag är något över femtio.
Jag har tre barn och dom har en eller två föräldrar. Jag har varit förälder i många år och dom har haft föräldrar i tolv.
Ja säger Sofia. Dom ska väl vara snälla och så där.
Vadå snälla, säger Andreas. Ge dig hög veckopeng och låta dig vara ute så länge du vill på kvällarna?
Ja det skulle väl vara bra säger, Sofia.
Eller alltid fråga vad du vill och sedan rätta sig efter det säger Andreas.
Ja det verkar snällt säger Sofia.
Mina föräldrar är ganska bestämda säger Emma. Sätter gränser och så där. Det tycker jag är snällt.
Menar du att dom bestämmer om hur länge du får sitta vid datorn och sånt frågar Andreas.
Ja det menar jag och jag tycker det är bra.
Men va fan. Det är ju diktatur.
Nej det är kärlek svarar Emma.

fredag 10 februari 2012

Soffgruppen




21 okt
Nya soffgruppen levereras.
En tresits och två fåtöljer.
Ser större ut här.

28 okt
Sågar av benen på fåtöljerna.
Bättre.

4 nov
Provar med att ställa dom
bredvid varandra vid långväggen.
Så här får det bli!

4 dec
Flyttar med våld en av fåtöljerna.
Repar golv och hittar dammtussar.

8 dec
Får hjälp av svärfar.
Fåtöljerna åker ner i källaren.

9 dec
Kör till det stora varuhuset.
Köper två Poäng-fåtöljer.

10 dec
Vardagsrummet har återfått
sitt luftiga intryck
och jag har återfått mitt själsliga lugn.









torsdag 9 februari 2012

skrivpuff om kraft

Men för helvete! Hjälp till då!
Orden kom från andra sidan gatan från en man som just backat ut sin bil ur carporten.
Bilen är fortfarande igång. Avgasröret spottar ut kondensångor och motorn går på högvarv.
Dörren till förarplatsen är öppen och jag ser hur mannen försöker lyfta upp bakdelen på bilen.
Förstår vad som hänt och när jag sekunden efter är framme vid bilen ser jag två små blå stövlar som sticker ut under bilen.
Jag såg honom inte, jag såg honom inte, skriker mannen samtidigt som han får kraft någonstans ifrån och lyfter upp bilens bakdel tillräckligt mycket för att jag ska kunna dra fram barnet. Han blöder kraftigt från vänstra kinden, men är vid medvetande. Ambulans kommer. Pappan och barnet åker tillsammans till akuten och jag står ensam och darrig kvar. Bilnyckeln sitter fortfarande kvar i tändningslåset. Jag sätter mig vid ratten och kör sakta tillbaka bilen in i carporten. På gatan ser jag bredvid blodfläcken en brun barnmössa fodrad med fårskinn. Mössan är trasig på flera ställen, men kanske var det den, som räddade barnet.
Några dagar senare ser jag en artikel om händelsen i lokaltidningen.
Var jag fick kraft ifrån förstår jag fortfarande inte, säger pappan


En riktig mamma

Blev utvald till dagens text på 1av3.se idag. Kul!

En riktig mamma

Du är inte min riktiga mamma.
Orden kom från femåringen som precis blivit tillsagd att plocka upp smörgåsen som hon i sin ilska slängt på golvet.
Hon stampar med bägge fötterna och hennes bruna ögon skickar hatpilar mot kvinnan som står framför henne. Sedan en hård smäll när dörren till hennes rum slår igen.
Orden träffar kvinnan, min vän med en lika hård smäll i magen eller rättare sagt i hjärttrakten. Kanske var det fel att berätta om adoptionen för en liten femåring. Hon kanske skulle ha väntat några år till, men hon ville vara den första. Bättre det än att andra människor skulle börja undra och ställa frågor tänkte hon. Femåringen är nu vuxen och förhållandet mellan mamman och dottern är och har alltid sedan den dagen varit bra.

Ja. En riktig mamma. Vad är det?
Har vi fortfarande bilden av den bullbakande och sylt-och saftkokande kvinnan framför oss? Det finns säkert många kvinnor som har dåligt samvete för att dom inte kan, vill eller hinner bjuda sina barn på doften av nygräddade bullar och hemgjord hallonsaft.

Det finns fler saker som kan ge oss mammor dåligt samvete.
Ta det där med teve t ex. Det sägs att en riktig mamma aldrig använder teven som barnvakt.
Fel. Du är inte den enda som kan ge ditt barn nya intryck, så ha inte dåligt samvete för att ditt barn tittar på TV. Bestäm i stället en tidsgräns för tittandet och strunta i det dåliga samvetet.

Har du dåligt samvete för att du inte ligger på golvet i timmar och leker med ditt barn?
Barn har enligt forskning i genomsnitt över 500 leksaker i sitt rum och kan många gånger utvecklas genom att leka själva. Håll dig på avstånd och ha inte dåligt samvete för att du inte ställer upp som personlig lektant stup i kvarten.

Går familjen på snabbmatsrestaurang ibland. Det dåliga samvetet kommer som ett brev på posten. Skräpmat är inte bra. Jag ska i stället ge mina barn god och näringsriktig hemlagad mat varje dag tänker du.
Men ibland hinner eller orkar du inte och med risk för att du blir trött och grinig hela eftermiddagen hemma i köket väljer du snabbmatsalternativet. Då kan du vara en gladare mamma när ni kommer hem.

En riktig mamma sätter alltid sina egna behov i bakgrunden. Javisst våra barns behov måste komma i första hand, särskilt när dom är små, för att dom ska må bra. Men faktiskt måste vi få egen tid också. Att handla innan hämtning på dagis kan ibland räcka som egen tid. Att kunna gå på bio eller teater när barnen är små kan kännas lyxigt, men nog så behövligt. Det finns säkert någon i din närhet som gärna är barnvakt.

Javisst har alla vi mammor någon gång känt det där dåliga samvetet av att inte räcka till. Att inte göra det bästa för våra barn. Alla har vi fel och brister, men man behöver inte vara perfekt för att vara en riktig mamma. Så släpp det där dåliga samvetet och ta i stället fram tankarna på allt det där som du gör bra. Då kommer du att se bilden av den fina, omtänksamma mamman som du faktiskt är.
Och du. Säg ofta att du älskar ditt barn och glöm inte kramarna. Mer riktigt än så behöver det inte vara.



onsdag 8 februari 2012

Min Crescent och jag

Vad jag längtar. Ute är det tretton grader kallt och ungefär en decimeter snö. Nere i garageinfarten under tak står min Crescent. Röd, lite rostig , men trogen. Den står bara där och väntar. Väntar på att jag en varm vårdag ska plocka fram den i dagsljuset.
Vi, cykeln och jag ställer oss i solen på södersidan och tittar på varandra.
Jag provar att trampa runt ett varv och min Crescent svarar med att hon nog skulle behöva smörjas lite både här och där efter vinterförvaringen. Oljeflaskan hämtas. Sprutar, snurrar,vrider och vänder. Torkar av styre och sadel. Nu är vi redo. Redo för vårens första härliga upplevelse tillsammans. Min gamla Crescent och jag.

måndag 6 februari 2012

Hemaris Fuciformis

Den sitter kvar
Fort
Hämta kameran
Fokusera
Zooma
Nu.
Tryck
En till
Annan vinkel
Uppifrån
Sådär
En till
Underifrån
Snett framifrån
Fokusera
Ovanlig
Har aldrig sett
Måste Googla
Oj
Nu flög den
Fångade
Hemaris Fuciformis
I min kamera

 

söndag 5 februari 2012

Uppdrag granskning

Uppdrag granskning.
Ja så skulle man kunna kalla det. Lotta drar ur telefonjacket, stänger av mobilen och sätter sig ner för att tänka. Gatubruset stör. Ljuset från bilarna stör. Persiennen dras ner och hörselkåporna åker på.
Nu då. Nu. Bara jag och mina tankar.
Vad menade han? Att jag skulle vara arrogant, självupptagen och ett enda stort ego. Ja det var det han sa. Måste tänka.
 Arrogant? Kunde han mena den gången, då jag skadeglad visade att jag kunde göra fler sit-ups och fler armhävningar än  han klarade av.? Det var ju bara på skoj.
Självupptagen? Kunde det ha varit då, när han trodde han  fått en hjärtinfarkt och jag inte skjutsade honom till läkaren för att jag inte  hunnit sminka mig. Ja, men det måste han väl förstå, att man inte kan visa sig hur som helst för en läkare.
Ett enda stort ego. Ja det är väl klart att jag är. Jag måste ju tänka på mig själv. Ingen annan gör ju det.
Uppdrag granskning slutfört.
Lotta har granskat sig själv. Det gick fort. Tog bara några minuter. Resultat: Jag är fullkomlig.

söndag 29 januari 2012

Utför

Säsongens första åk. Utför.
Jag har tagit mig en bit ner från Topprestaurangen. Nu gäller det att välja.
Västbranten eller Blåbärsslingan.
Solen värmer. Temperatur c:a 4 minusgrader och alldeles perfekta nypistade backar ligger framför mig. Västbranten till vänster och Blåbärsslingan till höger.
Säsongens första åk. Borde nog välja den lättare nedfarten. Men nej. Känner mig vältränad, glad och med min nya skidutrustningen bestämmer jag mig.
Svarta pisten. Västbranten. Jag sätter stavarna i backen och ger mig iväg. En brant vänsterkurva. Gäller att hålla ihop skidorna, Sedan kommer puckelpisten. Jag åkte här i fjor men kommer inte ihåg att det var så här många pucklar. Jag försöker vara så mjuk i knäna som möjligt men känner att mjölksyran är på väg. Både i knä, lår och höfter. Men ner måste jag.Det går inte att stanna här. Det är för brant så jag åker den sista biten med en hastighet som jag inte trodde var möjlig för mig.
Västbranten övergår i en lite mer normal backe och avslutas nere vid Skidcenter syd, som också är samlingspunkten för skidskolan på orten. Just nu står ett tjugotal elever som gör stora ögon när jag darrig och fullkomligt slut i hela kroppen inte lyckas bromsa utan åker rakt in i folkhopen och landar raklång mellan skidläraren och en tolvåring. Tack och lov blev ingen skadad. Jag reste mig mödosamt, sa förlåt, tog av mig skidorna och gick sista biten till Skidcentret. I morgon skulle jag åka Blåbärsslingan.