Då. För länge sedan.

Så här års för länge sedan började jag växa i en kvinnas livmoder.
Jag och kvinnan i vars livmoder jag befann mig i ungefär nio månader, fick aldrig en chans att lära känna varandra.
Sommaren var varm, nätterna ljumma och åtrån het.
Kanske var det inte alls meningen att jag skulle bli till just den där gången.
Men så blev det i alla fall.
Kvinnan och jag fick två skilda liv. Hur mitt blev det vet jag.
Hur hennes blev kan jag bara fantisera om.
Vi hann aldrig träffas innan hon dog.
Jag har en vit vas som står på köksbordet med sommarblommor i.
Den har varit hennes och hon hade säkert sommarblommor i den, hon också.
Då. För länge sedan.

Dagens Skrivpuff: Livmoder

Här sitter jag

Stark kritik mot Trump.
Person försvunnen vid bad.
En omelett för 9000 kr.
Värmeböljan rör sig mot Grönland.

Och här sitter jag med ett glas vin
och mår bra.

Sommarprat

Lyssnar på Sommar i P1.
Lyssnarnas sommarpratare.
Ögonen fylls av tårar.
Igenkänningsfaktorn är hög.

Hej sol

Hej sol.
Du där långt ute i rymden.
Tack för att du värmer mitt ansikte ikväll
på min lilla plätt på jorden.

Att hitta sig själv

Att hitta sig själv. Ja. Försök med det du.
Du kan leta överallt. I barndomen. I släkten. I erfarenheter, tankar, nutid och privata minnen och händelser. Kanske nån gång mellan sömn och vakenhet hittar du ett litet spår av dig. Tag det med dig. Bevara det. Plocka fram det i stunder när allt känns kaos. Fortsätt leta.

ibland

Ibland blir man så glad över att bara få ett enda litet livstecken