onsdag 31 mars 2010

Magknip (Skrivpuff 2010:90 31 mars)

Han föddes åtta veckor för tidigt. En liten efterlängtad pojke. Nästan lika stor som ett två kilos sockerpaket .Lämnade tryggheten i livmodern för att läggas i kuvös med slangar i mun och näsa.
Föräldrarna fick försiktigt röra vid honom de första dygnen Sondmatning och kroppsberöring. Sedan tillbaka till kuvösen.
Mor och son var kvar på BB fjorton dagar.
- Nu verkar allt gå bra. I morgon får ni åka hem
Vilken lycka.
Pojken lades i vaggan som pappan snickrat.
Blöjor och nappflaskor fanns på plats
Farmor och farfar kom och beundrade.
En liten familj hade bildats.
Och pojken åt, sov och åt de första veckorna.
Bvc-personalen mätte och vägde och förklarade att allt var precis som det skulle.
Men sedan började nätterna . Nätterna med skrik och småkräkningar. Föräldrarna turades om att gå fram och tillbaka med pojken i famnen. Klappar i stjärten och sjungande Stilla Natt och När Trollmor har lagt sina elva små troll.
Oron växte. Var det något fel?
Bvc lugnade med att det var tremånaderskolik.
Det skulle gå över.
Det gick inte över. Sprutkräkningar efter varje matning.. Akutbesök på sjukhuset där det konstaterades magmunskramp och akut operation. Pojken lämnades kvar på sjukhuset. Läkarens lugnande ord att det här skulle gå bra. Föräldrarna fick åka hem. Huset kändes plötsligt så otroligt tomt.
Det blev ingen sömn den natten.
Och mamman sa till pappan.
- Om han dör så måste vi skaffa ett barn till så fort vi kan.
Pojken dog inte. Han överlevde. Slapp sitt magknip och utvecklades till en idag trettioårig man.

lördag 27 mars 2010

Knottrigt (Skrivpuff 2010:86 27 mars)

Jag drömmer om dom varje natt. Vaknar svettig och vet inte om jag kan fortsätta.
Efter lång tids arbetslöshet var jag beredd att ta vad som helst för att slippa dom där förbaskade bidragen. Ett riktigt jobb. Efter anställningsintervjun förstod jag att det skulle bli vissa svårigheter för mig. Men jag fick jobbet och jag beslöt mig för att jag skulle klara det.

Första arbetsdagen fick jag följa med en redan anställd som visade mig runt i lokalerna. Dom jag skulle ta hand om låg där på rad. Tysta och med hängande huvuden. I långa rader låg dom där och jag tyckte synd om dom. Fantiserade om hur dom hade haft det förut. Somliga hade nog mått ganska bra. Kunnat vara ute så mycket de ville och träffa andra, pratat med varandra och umgåtts. Kanske träffat den rätte fött barn och levt ett något så när drägligt liv. Andra hade känt sig instängda ,trångbodda och övervakade Varit tvungna att inrätta sina liv efter andras villkor. Äta på bestämda tider, inte gå ut när dom ville och framförallt denna trångboddhet.
Men nu fanns dom här och jag skulle ta hand om dom innan dom slutligen överlämnades tillbaka till den värld dom kom ifrån.
Jag fick ingående instruktioner om hur jag skulle göra.
- Börja uppifrån och följ sedan kroppens konturer. Frigör överkropp, mage och sist benen från beklädnaden. När du är klar ska du flytta dom till rummet bredvid där andra tar hand om dom.
Jag drömmer om dom varje natt och känner den nyplockade hönans knottriga hud under mina fingrar.

fredag 26 mars 2010

Medlemskort (Skrivpuff 2010:85 26 mars)

M ängdrabatt
E ndast den här veckan
D et lönar sig
L ätt att använda
E get val
M er för pengarna
S kriv bara under här
K öp nu betala senare
O troliga förmåner
R äntefritt i tre månader
T ack för att du valde oss

torsdag 25 mars 2010

Om att blekna (Skrivpuff 2010:84 25 mars)

Elden i den öppna spisen spred sitt varma röda sken en bit in i rummet.. Ute föll det fortfarande snö. Det var tredje dagen i följd som snön fullkomligt vräkte ner. Snödrivorna täckte halva fönstret och det var omöjligt att se längre bort än några meter från huset.. Att ta sig till affären i det här vädret var helt enkelt otänkbart. Bara att vänta tills det slutade snöa. Mat fanns i skafferiet för ett par dagar till, så nog skulle hon klara sig och Olsson i granngården hade ju lovat skotta vägen så fort han hann. Han hade väl fullt upp med den egna skottningen, tänkte hon. Han kommer när han kommer.
Hon knäppte den sista knappen i den stora grå yllekoftan, satte sina raggsocksklädda fötter i tofflorna och stoppade några vedklabbar i brasan. Flyttade korgstolen en bit närmare och gnuggade sina kalla gammelhänder så nära elden hon vågade.
Hon måste ha slumrat till där i stolen när hon väcktes av en ringsignal. Yrvaken såg hon sig omkring och visste inte i sin dåsighet om det var telefonen eller dörrklockan som lät. Ute hade det hunnit bli mörkt, snön hade slutat falla och i spisen fanns bara några små pyrande vedrester kvar. Ringsignalen hade tystnat Hon reste sig med stela ben från korgstolen och trevade sig fram till väggkontakten för att tända taklampan. Telefonen markerade med sin röda lampa att hon hade ett missat samtal. Displayen visade Olssons telefonnummer. Nu vill han tala om att han ska komma, tänkte hon och ringde upp.
- Olsson.
- Ja hej Simon. Det är jag. Har du pappa hemma?
- Nej, han körde bort till dej för några timmar sedan med traktorn. Jag trodde han var kvar hos dej. Jag ville veta om han behövde hjälp. Det var därför jag ringde.
- Jag har varken hört eller sett honom. Vänta så ska jag titta ut och se om jag ser något.
Hon kupade händerna runt ansiktet och framåtlutad mot fönsterrutan såg hon ett ljussken .
Ljusskenet steg som en pelare från marken mot himlen. Alldeles stilla var den och alldeles stilla och tyst var det där ute.
- Ja Simon. Jag tror han behöver din hjälp.
Hon kände hur hon bleknade. Sedan minns hon inget mer.



.

måndag 22 mars 2010

Märkligt men hoppfullt

22 mars. Fyra minusgrader, strålande solsken,klarblå himmel och en halv meter snö.
Men koltrasten sjunger.

lördag 20 mars 2010

Ett "vi" stärker relationen.

Om du vill att äktenskapet eller relationen ska hålla, beskriv ofta dig själv och partnern som vi i stället för jag och du. Då har du också större chans att bli harmonisk, uttrycka positivare känslor och vara nöjdare med din relation, allt enligt tidskriften Psychology and Agering.
Forskare undersökte i en amerikans studie hur ofta 154 par använde orden vi, du och jag, hon och han när de talade om eller beskrev varandra.De fann att äldre par använde ordet vi oftare än medelålders par. De hade också lägre puls och färre negativa känslouttryck.
Ordet "vi" signalerar gemenskap. Par som ofta beskriver sig själva med du och jag,ger i stället en bild av att det finns spänningar i relationen.
Saxat ur en lokaltidning i veckan.


Jag håller fullkomligt med ovanstående. Det finns väl inget värre än att höra hur någon talar om sin livspartner som en hon eller han vilken som helst. Nej använd ordet vi så ofta det går eller nämn din partner vid namn.
Tillhörighet och vikänsla är viktig på många sätt.

Dagens lite till: Vårdagjämning!!!!

söndag 7 mars 2010

Solidaritet? Javisst.

Internationella kvinnodagen i morgon.

Här sitter jag med tak över huvudet. Varmt och tryggt, mätt och belåten.
Kan skriva på min blog och sedan krypa ner i en skön säng och vakna i morgon till en ny dag. Då ska jag gå till tandhygienisten för att bli plågad för 700:--
Allt för att mina tänder inte ska lossna och ramla ut.
I-lands förmån? Javisst.

Ni kvinnor där ute i världen, som har problem med tandlossning?
Om ni fick 700 kronor, skulle ni då gå till en tandhyienist? Nej jag tror inte det. Pengarna skulle nog kunna investeras på ett för er mer välbehövligt sätt. Som att skaffa mat till era barn eller betala deras skolgång. Kanske köpa en get eller en ko eller investera i något som utvecklar det samhälle ni lever i.

Men varför skickar jag då inte mina 700 kronor till er?
Nej. Jag vill inte att mina tänder skall ramla ut och jag tycker att jag utan dåligt samvete kan unna mej denna lyx.

Min solidaritet med er blir inte mindre för det och jag kan visa den på andra sätt.
Jag kan ifrågasätta och diskutera era levnadsförhållanden i samtal med andra människor och sprida ringar på vattnet. Ringar som når fram till er på olika sätt.
Jag kan demokratiskt rösta på ett politiskt parti som gynnar er livssituation.
Jag kan lämna saker till loppmarknaden som min vän har för att stödja er och ett barnhem i Afrika.

Men detta hade jag inte kunnat göra om jag varit tandlös. Då hade jag haft fullt upp med min egen självömkan och inte kunnat tänka på er.

Så därför betalar jag gärna 700 kronor i morgon till tandhygienisten och går sedan hem och rotar i garderoben efter kläder som går att sälja på loppis.

torsdag 4 mars 2010

Olika behov

Tre små notiser ur dagens lokaltidning under rubriken Brott & olyckor.

En 45-årig man togs på bar gärning när han i en mataffär snattade mat. Han hade plockat på sig en smörgåstårta och två chokladbitar.

En 48-årig man stal en whiskyflaska av märket Black Velvet från systembolaget. Mannen gömde flaskan i fickan och gick till kassan och betalade för en flaska öl.
Mannen stoppades av väktare när han lämnade butiken.

En 82-årig kvinna ertappades när hon försökte stjäla ett paket ris, kaffefilter och Aftonbladet.

Alla har vi olika behov.
Även när det gäller mat och dryck !