Skrivpuff Bildtext

Nej. Jag tänker inte vända på mig. Ingenting blev ju som du lovade. Kroppen förvreds av alla ingrepp. Kan knappt röra vänsterarmen. Och benen måste jag dölja med tjocka strumpor för att inte visa ärren. Läpparna är svullna efter botexbehandlingen och påsarna under ögonen är kvar men nu med en äcklig mörkblå färg. Det enda som jag är nöjd med är hårförlängningen. Den kan du få fota.
Några hundratusen betalade du.
Hoppas du fortfarande älskar mig
  http://www.flickr.com/photos/kodomut/11017094696/sizes/z/in/photostream/

Skrivpuff Ramla och Samla

Julklapparna var köpta. En halv dag hade jag tillbringat i stadens affärer tillsammans med hundratals andra julklappsköpare. Det var tjockt med folk på Storgatan och jag fick kryssa mig fram. Fötterna kändes tunga och jag tog sikte mot fiket för att dricka en kopp kaffe och vila en stund innan jag tog bilen hem. Då fanns den där plötsligt. Isfläcken. Armar och ben for åt alla håll och jag damp rejält ner på baken. Paket och kassar for hit och dit när jag ramlade. Hoppas  ingen såg, var min enda tanke och jag kom upp på benen på kortare tid än det tog för mig att falla. Att känna efter om jag hade gjort illa mig fanns inte tid till just då. Med ett generat uttryck i ansiktet
samlade jag ihop både mig, paket och kassar och fortsatte gå som om inget  hänt.
Ömheten i baken kom dagen efter.

Skrivpuff Bildtext Heden

 Ett par timmar varje natt i  fem år har jag stått och sett ut över heden. Det var då för fem år sedan jag fick meddelandet.
- Du är utvald. Vi har observerat dig en längre tid och funnit att du har de rätta komponenterna för att ta emot oss. Ha tålamod. Vi kommer.
I natt vaknade jag som vanligt 02.22. Natten var kall, så jag tog på mig vinteroverallen, mössa, vantar och tjockskorna.
Jag strök sömnen ur ögonen och förberedde mig på att som vanligt stanna på heden tills klockan var exakt 04.44. Det var siffrorna som hade ingått i meddelandet. Jag hade under åren praktiserat olika knep för att hålla mig vaken. Jag löste svåra oanvända problem, letade i min hjärna efter ord som inte fanns eller såg på mig själv ovanifrån med en orms ögon.
I natt behövdes inga sådana knep. Jag hann bara sätta fötterna  på det frusna gräset när jag såg dom. Svävande som små snöbubblor i olika färger såg jag dom vid horisonten. Alldeles tyst närmade dom sig. Det var först när dom omslöt mig som jag hörde en svag susning. Bakom mig som i en dimma såg jag min man och mina barn. Dom vinkade och log och jag kände mig säker på att de förstod. Det här var min chans. Jag sträckte ut armarna. Susningen ökade i styrka. Mina tjocka vinterkläder föll till marken och jag lät mig lyftas uppåt, uppåt, uppåt...       
http://www.flickr.com/photos/rvp-cw/10974546815/

Skrivpuff Komplettera

Måste bara konstatera att jag måste komplettera gårdagens konstatera.
Konstaterar nu att det var lätt att komplettera konstatera!

Skrivpuff Byråkrati

Där står den ju! Min bil, som stals för några dagar sedan.
Bilnycklarna har jag i fickan och ingen människa syns till i bilen.
Alltså. Bara ta tillbaka och köra hem till garaget. Härligt. Så glad jag blir. I morgon ska jag ringa polisen och ta tillbaka min anmälan om stölden.
Ingenting tycks ha blivit skadat. Inte en endaste repa och tanken är fulltankad. Åh min älskade bil. Nu kör vi.
Äsch. Poliskontroll. Ja men vad bra. Då kan jag förklara situationen redan idag.
- Go´kväll. Får jag se körkortet.
Javisst. Självklart. Jag fiskar upp det ur plånboken samtidigt som jag börjar förklara situationen .Hinner inte långt förrän polisen ber mig stiga ur.
-Den här bilen är anmäld som stulen. Du får följa med till stationen.
- Ja men det är ju min bil.
- Det får vi kolla upp.
Och i stället för att köra direkt hem till fredagsmyset med familjen får jag
i flera timmar sitta på polisstationen och försöka övertyga myndigheten om att jag inte är en tjuv. Jag lyckas till slut, Är glad över att jag kunde behärska min ilska och kör hungrig tillbaka till familjen.
Ja. Denna byråkrati!

  

Skrivpuff Dal

Bilsemester i Norge.
Färden gick på smala vägar.
På ena sidan branta stup och på den andra höga bergsväggar.
Fjordar och gröna, svagt kullriga betesmarker med getter, fjällkor och enstaka hus mötte oss mellan de höga bergstopparna.
Det var där, på den norska landsbygden jag blev bergtagen. Hon dök upp på vänster sida precis när vi hade lämnat dalen. Lagom hög, grön och inbjudande fick hon mig att gå henne till mötes.
Jag blev förälskad och ville vara för mig själv en stund. Jag stannade vid foten och såg upp mot toppen. En stig slingrade sig dit upp. Jag kunde inte släppa den med blicken.
Jag bestämde mig för att den stigen skulle jag gå någon gång. Inte idag. Inte nu när barnen var små, inte så länge jag utbildade mig. Men sedan. Då skulle jag ta min ryggsäck och vandringsstav och ensam bestiga mitt berg.
Längtan fanns hos mig i många år men av olika anledningar blev det aldrig av. Det blev en dröm. En fin dröm.
Det är många år sedan nu, men jag kan när jag vill se bilden av mitt berg inom mig.
Jag är fortfarande bergtagen.
    

Skrivpuff Märke

Du kan väl åtminstone lägga märke till mig.
Ge mig en blick eller så.
Din blick är fastnaglad vid teven.
Katten kråmar sig på köksgolvet för att få uppmärksamhet.
Jag tänker aldrig kråma mig för dig.

Skrivpuff Lucka /Kunskapsluckor/

Jag står och tittar upp mot den stjärnklara himlen en kall vinterkväll.
Jag känner stillhet och samhörighet med det jag ser.
Jag plockar ner det första mogna röda äpplet från äppelträdet i trädgården och njuter av den friska smaken.
Jag sitter i backen i bokskogen. Så långt ögat kan se är marken vit, täckt av alla dessa vitsippor som kommer upp varje vår.
Inte vill jag i dessa stunder veta att det far omkring massor med skräp i rymden med risk för kollisioner. Inte vill jag heller veta att syran i mitt goda äpple fräter på tändernas emalj eller att vitsippor trivs bäst i jord med lågt Ph-värde.
Jag vill inte heller veta något om min nyfunne väns kaotiska bakgrund
utan bara vara med den människa han är idag och odla vår framtida vänskap.
Det här får mig att tänka på en äldre man i min närhet, som berättade följande sanna historia.

"Jag hade gått till varuhuset för att göra en del inköp till mig och min fru.
Dessvärre hade glömt inköpslistan hemma. Nu stod jag där och försökte komma ihåg vad som stod på den. Då kom jag på att jag hade min mobiltelefon med mig. Jag ringde min fru och när jag där inne i varuhusets tillslutna värld bland syltburkar och mjölkförpackningar hörde hennes röst i telefonen, kände jag mysteriets storhet."

Nu går ju det här att förklara rent tekniskt och logiskt, men mannen ville inte ha en sådan förklaring. Han ville vara kvar i sin känsla av mysterium.
Precis som jag den där stjärnklara vinterkvällen.
Men jag vet. Utan kunskap har vi mindre möjlighet att förändra.
Fast ändå.
Ibland vill jag inte veta.

Skrivpuff Bildtext

Men sitt inte där och tjura.
Res dig upp bara.
Hur lätt som helst.
Lönar sig inte att gräva ner sig.
Det blir bra ska du se.
Res dig nu och gå vidare.
Bara.

http://www.flickr.com/photos/antjeverena/10866880575/sizes/z/in/photostream/

Skrivpuff Rak och brak

Du går rak i ryggen som en fura.
Bara för att andra lura.

Jag mår bra säger kroppen din.
Här gäller det att inte röja en min.

Hur du egentligen mår
ingen utomstående veta får.

Du får vänta tills du kommer hem min vän.
När kappan är av och dörren låsts igen.

Då kan du tillåta dig känna efter.
Träningsvärk i både lår och höfter./nödrim/

Men det är nog bra att du började med BRAK.
En träning som hjälper både fram och bak.

Skrivpuff Bildtext

Vi parkerar bilen längs skogsvägen.
Det är tredje gången idag vi parkerar på vår svamputflykt.
Svampkorgen är nästan tom och du vill så gärna försöka en gång till.
-  Går in en liten bit här, säger du.
Jag har tröttnat och väntar vid bilen.
Tar en cigarett. sätter mig på gräset och plockar upp smartphonen för att ha något att göra.
Endast nödsamtal visar displayen.
Javisst. Vi är inne i storskogen nu.
Bara att vänta då.
Efter sex cigaretter och en massa minutrar börjar hjärtat klappa fortare.
Varför kommer du inte?
Så här länge brukar du inte vara borta. Jag provar att ropa ditt namn.
Inget svar. Hade väl inte väntat mig det heller.
Och bilnycklarna har du med dig.
Här finns bara jag och vägen.
Efter ett par timmar och otaliga cigaretter bestämmer jag mig för att gå tillbaka den väg vi kom ifrån. Minst tre kilometer till stora vägen.
Men här kan jag ju inte stanna längre. Måste göra något annat.
Måste ta mig hem. Anmäla dig som försvunnen eller vad som helst.
Jag börjar gå och vänder mig om en sista gång.
Då ser jag dig. Långt där borta på vägen och hjärtat får tillbaka sin normala rytm.

http://www.alotofphotos.com/

Skrivpuff G.ord

Gröna Grodans Godis.
Gott, Gottigottgott.
Glufsa gärna gratis.
Garanterat gasframkallande.

Skrivpuff Onödigt

Nyligen såldes en akvarell av Zorn för 13.1 miljoner kronor. Det är mycket pengar tycker jag. Hoppas Zorn själv gillade den.

För ett par dagar sedan var det dags igen. Francis Bacons konstverk "Three studies of  Lucian Freud"  såldes i New York för 142,2 miljoner dollar, vilket motsvarar den lilla nätta summan av 940 miljoner kronor.
Bacon kan väl knappast ha gillat den?!Jag gör det i alla fall inte.
Det är bara att hoppas att köparen skickar lika många miljoner till katastrofdrabbade Filippinerna.
Men det gör han nog inte. Han tycker nog det är onödigt. 

Skrivpuff Bildtext

http://www.alotofphotos.com/


Jag fick ärva tomten av faster Agda.
Hade inte råd att bygga hus åt mig själv.
Det fick bli ett skjul åt båten.
Väntar på lottovinst.

Skrivpuff Hat

Syn: Vita skärande blixtar.
Lukt: As.
Hörsel: Tunga slag mot hjärtat.
Smak: Bitter.
Känsel: Ingen.
Kroppssinnet: Oorienterat.
Balanssinnet: Yrsel.

Känner du ett eller flera av ovanstående symtom?
Då är du nära den förgörande känslan
HAT.
Sök omedelbart upp en medmänniska för ett, eller
om så behövs, flera samtal om hatets motsats,
KÄRLEK.

Skrivpuff Bär

Vi köpte vårt älskade hus när barnen var små. Vi köpte det av ett äldre par som inte orkade så mycket längre. Kvinnan grät den dag hon lämnade huset.
- Ta vara på trädgården. Den har varit mitt skötebarn.
Det var det sista hon sa till mig innan flyttlasset rullade iväg.
Vi njöt av utrymmet inomhus och barnen kunde springa barfota i trädgården på sommaren. Där ute fanns det några vinbärsbuskar, krusbärsbuskar och flera fruktträd. Barnen älskade att plocka vinbär och att få äta så många de ville.
Vi skötte om tomten så mycket vi hann. Gräset klipptes, rabatterna rensades och det blev både saftat och syltat, men som småbarnsfamilj med två heltidsarbetande föräldrar kanske gräset blev lite för långt ibland.
Jag märkte att farbrorn i huset bredvid höll koll på vad vi gjorde och inte gjorde och jag fick några små gliringar då och då.
Sommaren gick över i höst och vinbären var nästan uppätna.
Men bara nästan.
- Det där skulle tant Olga aldrig ha tillåtit. Hon plockade rent. Inte ett bär fanns kvar.
Jag blev både arg och ledsen och sa några inte så väl valda ord innan jag gick in.
En vecka senare ringde det på ytterdörren.
- Den här ska du ha, sa farbrorn och räckte fram en träpall som han själv hade snickrat.
Jag bjöd på kaffe och trädgården nämndes aldrig mer.

Skrivpuff Sista bussen

Sista bussen hem. Hoppas jag hinner. Skulle inte ha stannat så länge, men kunde inte låta bli. Han var ju där. Och vi pratade. Och vi dansade. Och han sa att han skulle ringa i morgon. Sista bussen hem.  Nej! Jag hann inte. Nu måste jag gå tillbaka till festen.
- Hej kommer du?
- Jag missade bussen.
- Du kan få sova hos mig.
Han behöver inte ringa i morgon.
Vi kan prata hela natten.

Skrivpuff Bildtext

Det var jag som var här först. Då, för länge sedan hade jag en massa kompisar runt mig. Det var tyst och lugnt. Vinden susade i våra kronor och allt var som det skulle. Min stam med det svartvita mönstret växte sig rak och fin. Jag minns en gång ett förälskat par som försiktigt ristade in ett hjärta i barken. Det fick dom.
Sedan kom grävskoporna och asfaltsläggarna. Mina kompisar försvann. Istället målades det gula rektanglar på asfalten och industriområdet växte.
Det började lukta illa. Den härliga skogsdoften försvann och se på min stam. Grå, skorvig och sned. Av det inristade hjärtat syns inte ett spår.
Jag fick i alla fall överleva. Hoppas att jag fortfarande kan vara till glädje för någon.
 
 http://www.flickr.com/photos/24917258@N05/10630976393/sizes/m/in/photostream/

Skrivpuff Nästa

- Nästa uppehåll Stockholm Central. Tågets slutstation.
Och jag som bara skulle till Enköping!
Men jag har ju sovit gott i alla fall.

Skrivpuff Samla

En halv Fiat 127.
Fyra toastolar.
Bestick till femtioelva middagar.
Gamla leksaker.
Mattor, dukar, kuddar, mössor.
Katten och barnbarnen gillar vår vind.

Skrivpuff Bildtext

 http://www.alotofphotos.com


Du.
Du finns
som en strimma blått hav
i mitt innersta rum.
Där vilar du lugnt
när inte havets stormar ryter.

Det var ju så nära en gång. Då.
Blev till ett skri
som försvann i natten.

Minns du?

Skrivpuff Tillbaka

Hon reser sig sakta från soffan. Stryker med handen över den vänstra kinden.Ömt och svullet redan. Skulle säkert bli ett rejält blåmärke. Höger axel värker och hon har blodsmak i munnen.
Hon smyger in i sovrummet. Plockar ner tandborste, några trosor, en kofta, plånboken och mobilen i sin röda ryggsäck. På väg ut genom ytterdörren vänder hon sig om för att försäkra sig om att mannen fortfarande sover i fåtöljen. Whiskyn har gjort sitt som så många gånger förr. Han sover tungt. Hon kopplar bort låskolven så att inte det klickande ljudet ska höras när hon stänger dörren. Hon tar av sig skorna för att inte det smattrande ljudet från klackarna ska höras när hon snabbt springer ner för stentrapporna.
Den ljumma vårvinden möter henne ute på gatan. Hon välkomnar mörkret som gör henne lite osynlig. Hon fortsätter att springa. Var hon får kraften ifrån förstår hon inte. Inte heller vart hon ska ta vägen.
Men en sak vet hon. Hon ska aldrig vända tillbaka.

Skrivpuff Skåda

Vad skådar mitt norra öga?
Skåda inte given häst i munnen.
Det här var dagens mest intelligensbefriade inlägg till ordet skåda.

Skrivpuff Hjärtat.

- Men lilla hjärtat. Inte ska du ta det så!
Jag blir galen när jag hör någon kalla en människa för lilla hjärtat! Det låter i mina öron nedsättande och nonchalant. Jag hör ibland personer som ringer in till ett radioprogram och kallar journalisten för lilla hjärtat. Åhhh...
Dom känner ju inte ens varandra!

Ordet hjärta ska användas med försiktighet och omtanke.
Hjärtat är inte litet. Det är stort. Inte fysiskt, men som symbol för mycket fint. Kärlek till exempel.
Kärlek är nödvändigt, varmt och livsuppehållande.
Precis som hjärtat.