Skrivpuff Lucka /Kunskapsluckor/

Jag står och tittar upp mot den stjärnklara himlen en kall vinterkväll.
Jag känner stillhet och samhörighet med det jag ser.
Jag plockar ner det första mogna röda äpplet från äppelträdet i trädgården och njuter av den friska smaken.
Jag sitter i backen i bokskogen. Så långt ögat kan se är marken vit, täckt av alla dessa vitsippor som kommer upp varje vår.
Inte vill jag i dessa stunder veta att det far omkring massor med skräp i rymden med risk för kollisioner. Inte vill jag heller veta att syran i mitt goda äpple fräter på tändernas emalj eller att vitsippor trivs bäst i jord med lågt Ph-värde.
Jag vill inte heller veta något om min nyfunne väns kaotiska bakgrund
utan bara vara med den människa han är idag och odla vår framtida vänskap.
Det här får mig att tänka på en äldre man i min närhet, som berättade följande sanna historia.

"Jag hade gått till varuhuset för att göra en del inköp till mig och min fru.
Dessvärre hade glömt inköpslistan hemma. Nu stod jag där och försökte komma ihåg vad som stod på den. Då kom jag på att jag hade min mobiltelefon med mig. Jag ringde min fru och när jag där inne i varuhusets tillslutna värld bland syltburkar och mjölkförpackningar hörde hennes röst i telefonen, kände jag mysteriets storhet."

Nu går ju det här att förklara rent tekniskt och logiskt, men mannen ville inte ha en sådan förklaring. Han ville vara kvar i sin känsla av mysterium.
Precis som jag den där stjärnklara vinterkvällen.
Men jag vet. Utan kunskap har vi mindre möjlighet att förändra.
Fast ändå.
Ibland vill jag inte veta.