Alternativ lösning 2 a

Ska nog skilja mig.

Eller skaffa en älskare.

Alternativ lösning 1 a

Ska nog skaffa hund.

Eller möjligtvis katt.

Alternativ lösning 2

Vi måste prata.

Ja, prata om oss

Om viktiga saker.

Om har vi känner och hur vi upplever saker.

Ja men börja du då. 

Jag tycker att.

Ja men då sa du att.

Det var faktiskt inte jag som...

Jodå. Jag kommer ihåg.

Så var det inte alls.

Men herregud.

Har du inget minne alls?

Jo men ditt är ju åt pepparn galet.

Vi klarar inte det här.

Vi måste ha hjälp.

Jag ringer en terapeut i morgon. 

Ok?

Ok.

Alternativ lösning 1

Nej nu måste jag ta mig i kragen. 

Så här kan det inte fortsätta.

Kanske skulle ringa upp Klara.

Jag vet ju att det fattades personal på hennes jobb.

Jag gör det i morgon.

Nej. Nu ringer du.

Hej. Det var ett tag sedan.

Jodå jag sa upp mig. Hur är det?

Behöver ni fortfarande folk hos er?

Jo jag kan börja när som helst.

Då ses vi på måndag klockan ett då.

Tack och hej.

 

Svar 1

Men om du nu skulle vara riktigt ärlig mot dig själv. Trivs du verkligen i din ensamtillvaro?

Klart jag gör. Det har jag ju sagt.

Saknar du inte jobbet?

Nej fy fan. Är så glad att slippa gå dit.

Men samvaron då. Jag kommer ihåg att du sa att arbetskamratskapen gav dig så mycket.

Det var då det. Det blev något konstigt på slutet.

Bara andras fel?

Ja jag sa ju bara vad jag tyckte.

Du uttryckte dig lite väl hårt har jag hört.

Ja jag var väl lite hård. Men jag hade det ju inte lätt privat. Skilsmässa, mammas död, barn som flyttat hemifrån. Du vet. Mycket på en gång. 

Så du trivs med din ensamhet nu då? Lugnt och skönt?

Nej för helvete. Fattar du inte? Jag försöker ju bara hålla skenet uppe.

För mig själv. Och andra.

Svar 2

Nej lilla mamma.

Vi är inte ovänner. Vi har det så bra så.

Tycker du att jag ser trött ut?

Det är nog den här årstiden. Grått och trist.

Vad vi gör?

Vi pratar med varandra. Diskuterar intressanta ämnen, löser korsord, går promenader,

Ja. Jodå vi mår bra.

Och du då?

Vad då ? Orolig för oss?

Det behöver du inte vara. Vi mår så bra så. 

Hej då lilla mamma.

Vi hörs.

 

Det där med trosor och kalsonger som möttes i torktumlaren. Det var inte alls något jag hört på stan.

Det handlar om oss. Oss .Oss Vi som lever våra egna världar nu för tiden.

Vi som inte pratar med varandra.

Vi som mera sällan äter frukost tillsammans.

Vi som har skilda sovrum. Visserligen sedan länge och gemensam överenskommelse.

Ibland möts vi. Då är vi oftast i ett sammanhang med andra människor.

Du läser och jag lyssnar på musik.

Du tittar på tv och jag lyssnar på radio.

Ibland löser vi korsord tillsammans.

Ibland är vi tysta flera timmar i sträck.

Ibland kan vi skratta åt samma saker. Mer och mer sällan.

Vi rör inte vid varandra. Har inte gjort på flera år.

Nuddar ibland när det blir trångt i köket.

Komplimanger. Vad är det?

Att titta upp när någon kommer in i rummet. Ovanligt numera.

Vanliga fraser:Det visar sig. Det ordnar sig. Jag vet inte.

Ja. Vi lever i vara egna världar.

Du i din och jag i min.

Jag accepterar för det mesta. Men ibland vill jag bara skrika.

Skrika högt.  

Här i min värld

Här i min värld.

Det kanske kommer någon idag eller ringer eller kanske något i brevlådan.

Borde damma av telefonen ser jag,

Hämtar tidningen först hinner innan det ljusnar så behöver jag inte kamma håret. Ingen som ser mej.

Usch vad kallt. Fort in till kaffet och frukostsmörgåsen.

Ska jag duscha först? Nej tidningen och kaffet först. Sen duscha. Behöver nog inte tvätta håret idag. Det går nog en dag till.

p4 lokalradio. Kända programledarröster,

Lokaltidning kaffe och kaviarsmörgås. Precis som vanligt alltså.

Varmt och gott inomhus.

Vad bra jag har det.

Skönt att slippa iväg till jobbet nu när det är snö och allting.

Lokaltidningen. Ledarsidan. Politik. Kommunstyrelse. Åsiktstorget. Rondellkörning. Landstingsbudget. Födda och döda.

Inbrott i Ica.

Lediga jobb och dagens ros.

Kollar datorn. Facebook och mail. Skräppost. Hälsning från NN. Skräppost. Köp viagra och låna utan säkerhet.

Bädda, duscha, plocka ögonbryn och smörja kroppen. Usch! Borde hålla efter mer än jag gör.

Fort på med kläder.

Ska jag göra nåt nyttigt idag? Kan ju alltid slänga i en tvätt.

Javisst ja. Damma telefonen var det ja.

Kan ju ta skåpen och bokhyllan också så är det gjort.

Tusan så mycket snö. Alldeles för mycket för promenad.

Undanflykt ja.

Hellre sitta inne. Surfa och spela spel. Kan jag väl unna mej. Ska i alla fall inte till arbetsförmedlingen.

Borde röra på mej.

Eller ringa någon.

Eller kanske äta kycklingrester från igår, stekpotatis en tomat rakt av.

Finns det något korsord kvar?

Nä nu stänger jag radion.

Lite dressing passar nog.

Romulus bror ja vad hette han nu?

Något på re.

Knallpulver måste bli krut.

Ja så hette han. Remus.

Gör team. S i början och etar på slutet. Måste bli samarbetar,

Gjorde vi det nån gång på jobbet?

Sluta grubbla.

Det blev som det blev.

Längesen nu.

Sjukersättning. Aktivitetsersättning. Arbetsträning. Arbetsprövning. Utförsäkrad och introduktionssamtal.

Låt mej bara få vara ifred.

Låt mej få läsa min tidning äta min kaviarmacka och surfa på nätet så mycket jag vill.

Lämna mej ifred.

Ge mej bara pengar till mat och hyra och låt mej slippa alla robotliknade människor där ute i den så kallade världen.

Jag vill vara ifred här i min värld.

Jag mår så bra och klarar mej själv.

Slipper gå ut när det snöar väljer själv vad jag vill göra och vem jag vill ringa.

Jag mår så bra.

Jag mår så jävla bra här i min värld.

Kanske kommer någon idag eller ringer eller något i brevlådan.

Våga

Det sjuder, det glöder, det bränner där inne i mitt huvud, men det kommer inte ut något skrivet. Jag vill skriva om saker som berör mig, men är rädd för att såra. Eller att jag är orättvis i mina tankar. Men jag blir ju själv nästan sjuk över att  jag inte kan formulera det i ord. Jag måste få ur mig min frustration på något vis.

Tala om för mig, eller tala med mig om hur det egentligen är, det här som jag nu upplever. Vem ska jag kunna anförtro mig åt? Skulle kanske behöva någon helt utomstående. Fast det är ju bra om denna någon känner mej, eller i alla fall känner till mig.

Kvällsstund

Tove, fyra år,  har borstat tänderna satt på sig pyjamas och krupit ner i sängen. Nu drar hon täcket upp till hakan och säger: Pappa läs för mig.
Pappa tar ut en bok från bokhyllan och börjar läsa.
Det var en gång...
Nej, inte den säger Tove. Pappa väljer en annan bok.
Den stora elefanten skulle....
Nej inte den säger Tove.
Då suckar pappa.
Han går ut i köket och hämtar favoritboken, Husmoderns kokbok från 1932 , slår upp sidan 313
och börjar läsa
.
"Svensk gräddkaka.
1 del grädde
Skalet av en halv citron.
4 ägg
3 msk strösocker
4 msk torrt vetemjöl
Till formen
1/2 msk smör
2 msk stötta skorpor.
Äggulorna röres med sockret 20 minuter eller tills blandningen blir vit och pösig".

Då somnar Tove med ett leende på läpparna.
Sveriges yngsta blivande småkock

Dagsläge

Hälspricka i vänster fot
skrynklor i ansiktet.
gäddhäng
och en något för stor mage.

Men solen värmer.

Tvåsamhet ensamhet

Att se varandra.
Att röra vid varandra.
Att lyssna till varandra och
att tala med varandra.

 Om inte detta finns?
Vad finns då?
Tomhet.
Ensamhet.
Ett eget liv
i tvåsamheten.

Bön av 1600-tals nunna i Wells Cathedral

Bön av 1600-tals nunna i Wells Cathedral.

"Herre. Du vet bättre än jag själv att jag håller på att åldras,och att jag en dag ska vara gammal. Avhåll mig från den fatala tron att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen. Befria mig från begäret att jag skall ordna upp alla människors angelägenheter. Gör mig tankfull men inte dyster, hjälpsam men inte beskäftig. Hjälp mig att inte repetera ändlösa detaljer, ge mig vingar som för mig till saken. Försegla mina läppar angående krämpor och besvär. De tilltar och det känns alltmer frestande att älta bekymren. Jag vågar inte be om ett förbättrat minne, men jag ber om växande ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet när mitt minne inte stämmer med andras. Lär mig den strålande läxan at jag tar fel ibland. Låt mig få bli någorlunda angenäm, jag vill inte vara ett helgon - somliga helgon är svåra att leva med. Men en sur åldring är något av kronan på djävulens verk. Ge mig förmågan att se det goda i oförutsedda sammanhang och att se talanger hos människor när man inte väntar sådant. Och käre Herre, gör mig vänlig så att jag säger dem vad jag ser.
Amen."

Hörde Lasse Åberg läsa denna bön.
Vill göra den till min.

Positivt

Igår kl. 11:13

Lyssnade i morse på Naturmorgon på P1. En koltrast hade byggt bo i en gran som placerats på en innergård vid Mariatorget i Stockholm. Granen skulle plundras den 13 januari. Ljus och andra julgransprydnader skulle ner och granen föras bort. Då hittade man tre eller fyra levande fågelungar i boet. Alla inblandade, grannar, fastighetägare, djurskyddsförening och granens ägare blev engagerade och det beslöts att granen skulle stå kvar tills ungarna var utflugna!
Så nu ligger koltrasten och värmer sina ungar i skenet av julgransbelysningen.
En liten solskenshistoria som så väl behövs!!
Lyssna gärna på programmet.

Det här skrev jag på en grupp på Facebook i går.

 Jag fick över 2000 likes och en massa kommentarer. Känner mig så glad över att ha spridit positiva tankar om positiva handlingar till så många. Bara på några timmar. Ser bilder framför mig med 2000 leende människor och känner hur värme och tillit sprider sig. Behövs!

Har läst igenom en massa som jag skrivit. Mycket bra. MÅSTE KOMMA IGÅNG IGEN!

MÅSTE SKRIVA

Nu måste jag skriva måste skriva måste skriva MÅSTE SKRIVA!!!!!!!!!!!!