Bedömning

Vi är här nu. Matte och jag. Som vi har väntat och förberett oss.
Den där valputställningen för länge sedan gick ju hyfsat. Nu är jag stor, välbyggd och vältränad.
Hållningen och pälsen är perfekta. Mattes vänner har inspekterat mina tänder stup i kvarten för att jag ska vänja mig och inte bita domaren idag. Igår badade jag. Luktar gott som en hund ska göra. Vi har tagit med min älsklingsmatskål och liggunderlaget med den bekanta doften.
Matte har tränat mig, så att jag ska stå stilla när domaren bedömer mig. Stod jag stilla i en minut fick jag godis. Sedan har matte lärt sig att hon ska stå bakom domaren när han bedömer mig och att hon ska hålla upp mitt huvud med hjälp av halsbandet. Fast det behöver hon inte. Det kan jag själv.
Nu har jag fått ett CK säger matte och kramar om mig. Det är visst något bra och jag får fortsätta att tävla. Vov!

Ärlighet.

Den där klänningen du har tycker jag är fruktansvärt ful. Du strålar och frågar vad jag tycker. Ska jag vara ärlig eller...
Fia fem år visar mig en teckning och säger:"Titta på min hund. Visst är den fin"!
Ska jag vara ärlig och säga att jag inte ser någon hund över huvud taget?
Visst kan det kännas skamligt ibland  att ljuga, men om lögnen skapar mer gott än sanningen så behöver man inte skämmas.
Det finns en forskning som säger att vi ljuger c:a tre gånger varje dag.
Stefan Einhorn, läkare och författare, säger att lögnen är ett socialt smörjmedel i samspelet mellan människor.
Nu menar varken Einhorn eller jag att vi ska smörja stup i kvarten. Nej vi ska i stället lära oss att handskas med sanningen på ett klokt sätt.
Och Du. Snart är det första april...

Vissna

Jag ville inte att den skulle vissna.
Lika lite som jag ville att
vår kärlek
skulle vissna.
Därför hängde jag den upp och ner
i ett mörkt rum.
Brudbuketten.
För att bevaras för alltid.
Ville också att vår kärlek
skulle bevaras för alltid.
Brudbuketten
överlevde kärleken.

Närhet

Jag har tre och du har tre. Ja det blir sex.
Sex kan ju vara något helt annat.
Närhet, värme och glädje.
Vi får försöka
hitta en stund
för oss själva
när inte alla ungar
vill ligga i dubbelsängen.

Saknad

Visst känner jag saknad.
Inte dagligen.
Längre.

Känslan har bara
omärkligt
försvunnit.
Runnit iväg.
Likt en stilla
småporlande bäck.

Sinat.
Ännu ej helt uttorkad.

Lyssnar du noga
kan du höra
de sista
dropparnas
tysta
rop.

Förändring

Det började med påsarna under ögonen. Ett enkelt ingrepp.
Kostade inte så mycket och efter fjorton dagar kunde solglasögonen läggas undan.
Läpparna borde nog göras något åt.
Svårt att äta den första veckan, men resultatet blev fylligt och bra.
En storlek större byst skulle sitta fint.
Inplantat. Hoppas det håller.
Gäddhänget och magen.
Bort med löst skinn och fettsugning.
Kliande ärr på överarmarna men magen kan visas i bikini.
Benen då. Duger dom?
Måste nog få bort åderbråcket på vänster lår.
Så där. En helt förändrad spegelbild.
Men insidan då?
Behövs en skönhetsoperation här också?

Vinnare

Kanadagässen flyger högljutt mot det öppna vattnet.
Sångsvanarnas välkända vårläte tränger in genom det öppna fönstret.
Köksfläktens brummande försöker överrösta när jag gör brunsås till köttbullarna.
Gässen och svanarna vinner.
Våren är här!

DNA-test

Jag tror jag ska ta ett DNA-test.
Hjärtat, levern och njurarna bör ju fungera ett antal år till.
Skulle vara bra att veta om jag behöver lägga om livsstil.
Demens och Alzheimer. Ligger det i släkten?
Bra att förbereda barn och barnbarn i så fall.
Jag tror jag ska ta ett DNA-test.
Då står jag här med facit i hand.

Jag tänker inte svara

Nej. Jag tänker inte svara. Du kan ringa hur många gånger som helst. Du kan tala in hur många meddelanden som helst. Jag tänker inte svara. Jag vet precis vad du kommer att säga.
Förlåt och jag menade inte och ska aldrig och vi kan väl...
Allt det där har jag hört förrut. Jag tänker inte svara.
Telefonen är tyst. Varför ringer du inte?

Eken

Mer än en gång hade grenar slagit sönder fönsterrutor.
Mer än en gång hade jag fått fara till staden för att laga.
Mer än en gång hade vi diskuterat den där stora förbannade eken.
Den skuggade vårt hus.
Den fällde otaliga löv varje höst.
Den var en fara för vårt tak varje gång det stormade.
Det gjorde det ofta.
Allt det där sa jag.
Men nej då.
Eken skulle stå kvar.
Den var ju planterad av din farfar.
Då. För länge sedan.
I fjorton år höll jag ut.
Den nionde december dog du.
Den tionde december dog eken.