Sura gubben

Han var nog den suraste och vresigaste mannen i kvarteret. Hälsade aldrig och om det någon gång skulle hända var det med ett otrevligt grymtande. Hans fru var liten och kutryggig. Såg helt förskrämd åt när hon skyndade mellan hemmet och speceriaffären. Jag hörde att han på jobbet var känd som sura gubben. Ingen ville längre prata med honom.
Sonen hade flyttat hemifrån för länge sedan och pappan hade inte hört av sig på flera år.  Inte heller sonen.
Men så en dag kom sonen hem.
- Du har blivit farfar, sa han till gubben och la den nyfödda pojken i gubbens famn.
Då kom tårarna. Han tittade på sitt barnbarn och tårarna strömmade ner för de rödaktiga kinderna.
Han sa inte så mycket men från och med den dagen blev livet annorlunda.

Ismaskin

Nu har grannen skaffat en sådan där frys med ismaskin i dörren.
Förra veckan kom den självgående dammsugaren och i höstas hölls det på en hel vecka med att koppla kablar och annat jox.
De sa att de skulle få ett digitaliserat hem. Vad nu det kan betyda. De sa att prylarna skulle kunna prata med varandra och att man skulle kunna sätta på både kaffebryggaren och tvättmaskinen när man var på jobbet.
Jag fattar inte vad det ska vara bra för. Det är väl härligt att kunna känna doften av nybryggt kaffe och att ha möjlighet att slänga sig över tvättmaskinen när den är på väg att hoppa ut från tvättstugan för att centrifugen fått fnatt.
Och inte behöver vi en ismaskin inte. Jag kan väl be grannens frys prata lite med min när vi vill ha lite is.

Sluta tjura

- Man kan ju alltid halka sig fram här i livet, sa jag.
- Det heter inte halka. Det heter hanka sig fram,sa min man.
- Men om jag vill säga halka så säger jag halka, sa jag.
- Säg vad du vill men det heter hanka, sa min man.
 Sedan satt vi där och tjurade.
Då kom sonen
- Kan någon säga en synonym till "dra sig fram" frågade han.
Då slutade vi tjura.

Man får låna

Är du kär i mig ännu Clas-Göran.
Har du kvar dina känslor för mig?

Jag har kvar den röda cykeln
som jag lånade av dig.

Vi brukade dansa hambo till Delsbostintans sång
Sen vi vandra hand i hand i drömmens land en gång.

Kom ihåg när vi åkte i en roddbåt till Kina.
Det var du, det var jag, det var Stina.

Ja vi hade en gång en båt.
Med segel och ruff och köl.

Jag bara undrar
varenda da
Obladi oblada
om du har det bra
där i Kina med Stina.

Är du kär i mig ännu Clas-Göran?
Har du kvar dina känslor för mig?

Häcken

Poliskontroll

Vi hade just avslutat amatörteaterföreställningen.
Klockan var mycket och jag och Francisco, min runda, glada spanska teaterkompis längtade hem.
- Vi sminkar av oss hemma sa jag och vi satte oss i min bil och körde hemåt. Vi satt och småpratade om kvällens föreställning när vi ser blinkande blåljus en bit framför oss.
Jaha. Poliskontroll.
Jag vevade ner vindrutan och ser ett skräckslaget polisansikte utanför.
Inte så konstigt. Det polisen ser är två hårt vitsminkade personer med illröda läppar och hår som står åt alla håll. Det tar en stund att förklara att vi kommer direkt från teatern. Polisens ansikte brer ut sig i ett stort skratt. Jag fick blåsa och satte två stora röda märken på blåsröret. Sedan kunde jag och Francisco  fortsätta färden hemåt under fniss och skratt.

Dagens Skruvpuff: Blåsa

Alfedsson

Livet är som en påse.
Sa han Alfredson
Tomt och innehållslöst,
Om man inte fyller den med något.
Sa han Alfredson.

Fyll.
Fyll
Fyll
Fyll med det du brinner för.
Fyll med dina tankar,
Fyll med dina känslor.
Fyll med dina handlingar.
Fortsätt att fylla
tills påsen blir sprickfull.
Då kan du stanna upp.
Och bara lägga till lite lite till.
Det där lilla extra.
Som gör att du kan dö med ett leende på läpparna.

Skrivpuff: Påse

Tomrum

Det skulle egentligen stå en diskmaskin där.
I smygen under köksbänken.
60 x 60 centimeter.
Precis lagom stort för att hon hopkrupen skulle få plats där.
Precis lagom stort när hon ville vara ifred.
Lagom stort för att få plats med att kunna hålla för öronen när hon inte längre ville höra föräldrarnas sludder, bråkrösterna och flaskklirret.
Lagom stort så att tårarna kunde bilda en pöl på golvet när ensamheten tryckte bakom ögonen och i magen.

Nu är hon stor.
Har egen lägenhet.
I smygen under köksbänken samlas tomflaskorna.

Dagens Skrivpuff: Smyg

Skrivpuff x 2

Jag brukar som regel inte hångla på en Brädgård.
Men de där bruna ögonen..

Skrivpuff 2 dagar: Hångla. Regel.

2 tum 4

Köp en 2 tum 4.
Sa han.
Mannen  jag var gift med.
2 tum 4.
Visste inte vad det betydde.
Åkte till brädgården.
Jag vill ha en 2 tum 4 sa jag.
Sedan drunknade jag i hans bruna ögon.
Och han i mina blå.
Brädan fick ligga där den låg.
Och jag började om mitt liv.

Dagens Skrivpuff: Bräda

Behov

En mjuk spinnande kelig katt i knät behövs idag.
Också.

ADHD

Min man sa till mig i kväll att jag har ADHD.
Ska  jag ta det som en komplimang?

Experiment

Idag är jag arg.
Nej ledsen
Nej frustrerad,
Nej alltihop.
Kom inte nära mig idag.
Idag är jag farlig.
Så akta er,
Ni så kallade makthavare,
Ni våldtäktsmän/kvinnor.
Även ni som stjäl ambulanser
och prejar ner folk.
Akta er.
Jag vet ett experiment
jag skulle vilja utsätta er för.
Det kallas kärlek.

Men det vågar ni väl inte.

Dagens Skrivpuff: Experiment

Årlig intervju

Så var det då dags för den årliga intervjurundan igen. Annonsen gav några hundra skriftliga svar och nu återstår tio att intervjua. I år ska intervjuerna hållas på Kommunalkontoret. Det är jag som ska intervjua som vanligt. Nytt för i år är att mina kolleger har möjlighet att titta på intervjuoffren genom baksidan på den där spegeln som hänger på kortväggen i rummet där vi sitter. Detta för att jag ensam skall slippa ta det avgörande beslutet vad det gäller det utseendemässiga.
Var sjutton var det nu jag lade frågeformuläret? Har för mig att jag låste in det i kassaskåpet. Nej. Inte där.
Nu har jag letat överallt. Hinner inte mer. Första intervjun börjar om tio minuter. Ok. Jag får väl improvisera. Frågorna måste ju röra sig om empati för både barn och vuxna. Särskilt barn. Sedan var det det där med rösten, som gärna får vara lite låg och bullrig och så om vederbörande tycker om att klä ut sig. Det kommer jag ihåg. Vad var det mera? Jo. Hen bör inte vara rädd för stora djur med mular och klövar, inte vara frusen av sig och gilla att ge presenter. Det var väl allt. Då sätter vi igång då.
Undrar vem som blir Stadens officiella jultomte i år?

Dagens Skrivpuff: Intervjua

Hotell Bra

"Taxichauffören verkade pinsamt berörd över att det inte var någon som tog emot mig. Inte ens en portier i receptionen".

Han kunde ju inte veta att det här inte var något hotell över huvud taget.
Skylten på fasaden, där det stod Hotell Bra, var fastsatt med dubbelhäftande bred tejp. och receptionen, som skymtade innanför den öppna dörren, bestod av mitt gamla köksbord som fick tjänstgöra som disk. På väggen bakom syntes min gamla anslagstavla där vi alla hade hängt upp våra nycklar. Ekonomin var knaper så vi fick verkligen improvisera och vända på slantarna   Men nu skulle vi  äntligen  börja filma. Jag och mitt filmtokiga kompisgäng!

Dagens Skrivpuff: Första meningen Chauffören...

Jämlik

En an e så go som en an.
Sa gammelmoster.
De e väl jämlikt?

Dagen Skrivpuff: Jämlik

Gamla skorstenen

Idag var första morgonen som jag inte såg skorstenen från köksfönstret på trettiofyra år.

Den revs igår.

Röda stugor

Röda stugor tåga vi förbi...
Här ska inte tågas.
Här ska springas.
Här ska flåsas.
Här ska stegräknas.
Här ska gås ner tio kilo till nästa sommar.

Dagens Skrivpuffbild

Medicin

Jag blandade lite örtmedicin.
Hade hört att det skulle hjälpa mot det mesta
Hosta, gikt, hösnuva och deppighet.
Så jag plockade blommor, bär, örter och rötter.
Blandade i en salig röra.
Smakade.
Och spottade ut.
Det gick i alla fall bra att
smaksätta midsommarsnapsen med.
Och jag blev genast mycket piggare.
Kanske lite friskare också.

Dagens Skrivpuff: Medicin

Centripetalkraft

Jag känner mig som en satellit.
En liten sputnik som kretsar runt, runt ett större föremål
Föremålet är Du.
Med hjälp av centripetalkraften dras jag mot dig.
Hoppas att du väntar där ute någonstans
och att vi kanske kan docka nån gång.
Vet inte om det är möjligt
men hoppas.

Dagens skrivpuff: Satellit

Nä du

Nä du.
Den där lögnen var genomskinlig.
Att du skulle ha stått nära någon i tunnelbanan.
Att parfymdoften kom därifrån.
Nä du.
Dessutom var du rufsig i håret och
hade några konstiga fläckar i kalsongerna.
Nä du.

Dagens skrivpuff: Genomskinlig

Singel

Singel.
Äntligen.
Vad jag har längtat.
Ingen att ta hänsyn till.
Kan äta vad jag vill.
Klä mig som jag vill.
Träffa vem jag vill.
Ligga med vem jag vill.
Sova i egen säng
hur länge jag vill.
Slippa plocka svamp
och fiska.
Inte dessa evinnerliga diskussioner
om oväsentliga saker.
Slippa höra dina svordomar
när drillborren slirar.

Men den här tystnaden
får mig att höra röster
i mitt huvud
och sorgsna pip i mina öron.

Släkt

På tal om dagens Skrivpuff: Släkt.

Ibland har man
Och sen har man inte.

Ågren

Jag heter Ågren.
Kaj Ågren.
Jag jobbar på Fabriken.
Kan Ågren komma hit, låter det.
eller
Ågren, ta hand om det här nu.
eller.
Ågren förstår väl att...

Inte fan skulle dom kalla
Kajsa Jonsson
för Jonsson?
Jämställdhet?

Höst. Nästan.

Solen går ner längre och längre åt vänster.
Gässen tjattrar och tjattrar och gör
sina provflygningar
inför flytten.
Höst?
Ja.
Nästan.

Sören på skånska

Kan inte låta bli att skriva om dagens Skrivpuff, Sören.
Jag känner några trevliga människor med det namnet, men dom tänker jag inte skriva om.
Fy för Sören .Ok. Inte fy för honom utan uttrycket är en skånsk snäll svordom som jag använde i min ungdom. Ja faktiskt någon gång än idag. Fy Sören vicket väder eller Fy Sören vicken grann klänning. Sören är en omskrivning för Satan lärde jag mig så småningom.
Kom också att tänka på omskrivningar för helvete. Häcklefjäll och Hälsingland är ett par.
Och så var det där med fan. Fabian, Falun, Fagerlund och Farao är några exempel.
Jag har för mig att både ordet Satan och Helvete används i kyrkan  av våra präster. Kanske dags att byta ut mot Sören och Häcklefjäll?

Suspekt

Fem år senare den 12 september läser Andreas sambo Dagens Nyheters kultursida. 

- Andreas. kom får du se. Är inte det här den Sara som du har pratat om?

Andreas tittar över axeln på sin sambo och drar åt sig tidningen. Jo. Visst är det Sara. Sara Johansson på bilden. Hon står där och i bakgrunden på väggen hänger fotografier  med olika motiv.

Bildtexten berättar att Sara fått ett stipendium på hundratusen kronor. På frågan vad pengarna ska gå till svarar hon:

- Jag skall fortsätta min dröm om att tolka verkligheten på mitt sätt genom mina fotografier. Vissa människor kan kanske tycka de är suspekta men det är upp till dom.

Sara förverkligade sin dröm. Och det här var bara början.

Dagens Skrivpuff: Suspekt 

Foton

Hon plockar ut innehållet i kartongerna försiktigt ett efter ett och placerar ut i lägenheten. På bord, i soffan, på stolarna, i sängen, ja till och med i badkaret placerar hon några. Sedan går hon runt och tittar kritiskt på vartenda ett. Varje föremål är förknippat med ett minne. Sara minns både sin förlossning, sena varma sommarkvällar, en bisvärm, stadsvandringen och så den där ormen och mycket mer. Hon hade dokumenterat sitt vuxna liv genom kameraögat. Ur sin egen synvinkel. Sara hade bara visat fotona för vännen i Förra livet som hjälpt henne med inramning och som sedan skickade kartongerna hit. Men nu hade hon bestämt sig för att göra dem offentliga på något vis.
När Sara  gått konstrundan tre eller fyra gånger genom lägenheten med en kopp kaffe i handen så tyckte hon att det fanns  ungefär trettio foton kvar som höll måttet för en utställning. De andra fick åka ner i kartongen igen.
Någon förtjänst räknade hon inte med. Inte ens en liten spottstyver.
Ville bara veta om människor tyckte om det hon fotade.
Att hon inte talade om för Andreas att hon fortfarande fotade var för att han inte skulle fråga mer. Hon ville ha det för sig själv ett tag till.
På lördag skulle hon på vernissage. Kanske en början.

Dagens Skrivpuff: Spottstyver

Leverans

Som vanligt kunde hon inte bara slå sig till ro när hon hade fått en ide´. Därför blev det nymålade väggar både i kök och vardagsrum. En ny soffa, gardiner och två köksstolar fick hon med på släpet och bilen hon hyrt hos OK. Hon skulle så småningom skaffa  en egen bil. Det var en av planerna. Hon hade inte kört på flera år. Bilen som fanns i hennes förra liv var bara till för hennes sambo. Tyckte han i alla fall!
Nu hade hon ändå kunnat köra med både bil och släp i Staden. Sara var stolt över sig själv.
En annan plan var att hon skulle ägna sig åt konst på olika sätt. Dels egen och också andras på utställningar och gallerier. Därför blev hon glatt överraskad när hon träffade en kvinna som bodde i huset och de började prata. Det visade sig att de hade samma intresse. Kvinnan och hennes syster hade precis öppnat ett galleri i Centrum och hon bjöd dit Sara på vernissage lördagen därpå. Så klart tackade Sara ja.
Nu hade det gått några veckor sedan Sara ringde det där samtalet om kartongerna, men inga sådana hade kommit. Hon började bli orolig över att det hänt något. Precis då får hon ett sms om att leveransen kommer i morgon klockan 15.00 om det passar. Om det passar! Det passar alldeles utmärkt och klockan 15.00 nästa dag ser Sara den stora gula DHL-bilen stanna utanför och chauffören bär ut tre stora flyttkartonger. Sara springer ner, hjälper till att få in dom i hissen, skriver under på att hon tagit emot leveransen och äntligen kan hon öppna de efterlängtade kartongerna och försiktigt plocka ut innehållet.

Kartongerna.

Sara satte nyckeln i låset och vred om. Dörren öppnades och hon satte ner den gröna resväskan i hallen och spatserade, nej fullkomligt rusade in i lägenheten för att så fort som möjligt se allt. En spartanskt möblerad tvårummare. Säng och en gungstol i sovrummet, en liten och nersutten brun soffa och en likadan nersutten fåtölj i vardagsrummet. De blommönstrade gardinerna hade sett sina bästa dagar och bokhyllan såg ut att kunna ramla omkull när som helst. I köket stod ett  vitt slitet matbord med en trästol  på varje långsida. Spisen och skåpsdörrarna behövde en rejäl dos av såparengöring och fönsterna behövde putsas om man överhuvudtaget skulle ha en chans att se något utanför.
Det hade bott en gammal dam i lägenheten. Hon hade flyttat till ett demensboende och döttrarna övertog lägenheten. Men nu var den Saras.
Det där med att måla väggarna fick vänta. Nu måste hon skaffa sängkläder, diverse köksutrustning, badhanddukar och kanske byta ut en och annan gardin.
Hon satte mobilen på laddning, slog sig ner vid köksbordet ringde ett telefonnummer. " Hej. Nu kan du skicka hit kartongerna".


Dagens Skrivpuff: Spatsera

Stadsorientering

De följande dagarna tillbringade Sara många timmar i Staden. Hon kände att hon ville orientera sig på olika sätt. Skulle hon nu bo här så var det ju bra om hon kände till var de olika galleriorna fanns till exempel. Hon ville också bekanta sig med museer och utställningslokaler. Googlade på diverse affärer och biografer och undersökte mer praktiskt en del restauranger och cafeer. Andreas erbjöd sig att guida henne men det här ville hon göra själv. Av olika anledningar. Andreas hade vid ett flertal tillfällen lagt armen om henne och ett par gånger försökt kyssa henne, men hon hade vänligt men bestämt avböjt inviterna. Stämningen mellan henne och Andreas hade förändrats efter detta och hon höll sig borta från hans lägenhet så mycket som möjligt för att vara på den säkra sidan att det inte skulle hända igen.
På fredag skulle hon få nyckeln till lägenheten. Hon hade åkt ut till Förorten och stått utanför huset där lägenheten fanns. Det var ett gult sjuvåningshus med fem olika portar. Hennes lägenhet låg i den mittersta porten och på tredje våningen hade hon fått reda på. Hon spanade upp mot fönsterna för att försöka gissa vilka som tillhörde hennes lägenhet men alla såg ungefär lika ut med gardiner och en och annan lampa. Spännande var det och hon kände åter igen det där pirret i magen när hon tänkte på sina planer för framtiden.

Ormen

Sara och Andreas hade inte setts på flera år men de hade haft kontakt både på Facebook och några gånger på telefon. De var klasskamrater i gymnasiet och hade därefter gjort en tre månader lång asienresa tillsammans med två andra klasskamrater. Sedan hade det passerat en lång tid och deras vägar hade gått åt olika håll och de hade tappat kontakten. De hittade varandra igen på Facebook och när Andreas fick veta att Sara skulle flytta till Staden erbjöd han henne att hon skulle få bo hos honom första veckan. Nu var dom alltså på väg till Andreas lägenhet mitt i Staden. En vindsvåning med utsikt över hustaken och en stor terrass, möblerad med exklusiva utemöbler och en massa växter. Kvällssolen höll på att gå ner när Andreas kom ut till Sara på terrassen med en drink i ena handen och ett fotoalbum i den andra.
- Nu ska vi uppleva gamla minnen , sa han. Kommer du ihåg vår asienresa? Det här är mina bilder. Jag minns att du hade med dig din kamera överallt. Jag tror nästan att du sov med den också! Dina bilder var fantastiska. Fotar du nu också?
Sara undvek att svara på frågan genom att plötsligt låtsas få syn på något intressant i Andreas album.
- Men kolla! Det där kommer jag ihåg. Ormen som vi hittade i ditt tält en morgon. Usch vad vi blev rädda!
Andreas såg lite fundersamt på henne. Ormen hade inte alls hittats i något tält. Det var en bild som Sara tagit ute på en strand.
När Sara lagt sig på kvällen tänkte hon på om Andreas förstod varför hon inte ville svara på den där frågan om fotograferingen. Ok. Han får väl fundera då, sa hon tyst innan hon gäspade och somnade.

Sara. Fortsättning

Hon hade fått ordet marodör slängt mot sig i en viss situation för ett tag sedan. Hon visste knappt vad ordet betydde så hon googlade och fick upp synonymer som plundrare, bandit och vilde bland annat. Hon varken plundrade eller kände sig som en bandit. Däremot kunde hon erkänna att hon var lite vild. Fast det var väl inte det som ordet betydde egentligen. Hon hade ofta fått höra att hon for fram som ett yrväder. Hennes temperament gjorde också att hon handlade först och tänkte sedan. Att visa känslor av alla slag var inte svårt för henne och det hade väl rykt ett och annat porslinsföremål när ilskan slog till.
Nu stod Sara här utanför Centralstationen i den stora Staden hon hade bestämt sig för att flytta till. Hon hade på ett  mirakulöst sätt  kommit över ett förstahandskontrakt på en möblerad tvårummare i Förorten. Det skulle dröja en vecka innan hon kunde flytta in och under tiden skulle hon få bo hos en vän. Hon hade sett bilder på lägenheten men inte varit där. Den verkade lite nersliten och i sin fantasi såg Sara hur hon skulle kunna fräscha upp den med lite spackel och färg. Matta och dova färger var ingenting för Sara så hon fantiserade om både illröda och gula väggar. Men det fick bli en senare fråga.
Nu stod hon och väntade på vännen som skulle komma och hämta henne med sin bil. Hon hörde ett glatt tut bakom sig och såg den lilla blåa fiaten stanna vid trottoarkanten.  Den gröna resväskan knökades in i det lilla bagageutrymmet och själv satte hon sig i framsätet bredvid Andreas.

Tillbaka efter Byhålan

Den 16 juni skrev jag om vad som hände i Byhålan. En kvinna dog. En man var vettskrämd och huvudpersonen skulle träffa rektorn klockan 10.00. Så blev det nu inte. Tyvärr  snubblade hon på ett bananskal på vägen dit och föll så illa att hon bröt nacken och dog omedelbums.
Så nu sticker vi till Staden och träffar Sara som är fyrtiotvå och precis har börjat ett så kallat nytt liv.

När hon går av tåget möts hon av doften av grillkorv, människosvett, varma ångor från tågens bromssystem och en liten liten doft av herrparfym. När hon baxar ner den stora tunga gröna resväskan märker hon att hon nog själv bidrar till den där doften av människosvett. Tågresan har varit lång och ventilationen  har inte varit den bästa.. Det hon nu mest längtar efter är en sval dusch och en kall öl. Perrongen är full av människor och ljuden av prat och skratt blandas med ljuden av
barnvagns- och resväskehjul som rullar mot det hårda underlaget. Snart kommer hon ut genom Centralens dörrar. Hon stannar upp en sekund. Drar ett djupt andetag och säger tyst för sig själv. "Tjabba. Jag är här nu".
Det hon minst av allt ville kallas för så var det marodör!

Mörkt igen.

Solen finns däruppe.
Och skiner som bara den.
Men det är mörkt i alla fall.
Konstigt va?

höst

Nu är det ännu mörkare.

Det är mörkt nu.

Kramar

Har sett filmen "Hur många kramar finns det i världen?" och önskar att det fanns miljontals fler kramar. Jag tror det behövs och skulle göra jorden  mer förståelig att bo på.

Då. För länge sedan.

Så här års för länge sedan började jag växa i en kvinnas livmoder.
Jag och kvinnan i vars livmoder jag befann mig i ungefär nio månader, fick aldrig en chans att lära känna varandra.
Sommaren var varm, nätterna ljumma och åtrån het.
Kanske var det inte alls meningen att jag skulle bli till just den där gången.
Men så blev det i alla fall.
Kvinnan och jag fick två skilda liv. Hur mitt blev det vet jag.
Hur hennes blev kan jag bara fantisera om.
Vi hann aldrig träffas innan hon dog.
Jag har en vit vas som står på köksbordet med sommarblommor i.
Den har varit hennes och hon hade säkert sommarblommor i den, hon också.
Då. För länge sedan.

Dagens Skrivpuff: Livmoder

Här sitter jag

Stark kritik mot Trump.
Person försvunnen vid bad.
En omelett för 9000 kr.
Värmeböljan rör sig mot Grönland.

Och här sitter jag med ett glas vin
och mår bra.

Sommarprat

Lyssnar på Sommar i P1.
Lyssnarnas sommarpratare.
Ögonen fylls av tårar.
Igenkänningsfaktorn är hög.

Hej sol

Hej sol.
Du där långt ute i rymden.
Tack för att du värmer mitt ansikte ikväll
på min lilla plätt på jorden.

Att hitta sig själv

Att hitta sig själv. Ja. Försök med det du.
Du kan leta överallt. I barndomen. I släkten. I erfarenheter, tankar, nutid och privata minnen och händelser. Kanske nån gång mellan sömn och vakenhet hittar du ett litet spår av dig. Tag det med dig. Bevara det. Plocka fram det i stunder när allt känns kaos. Fortsätt leta.

ibland

Ibland blir man så glad över att bara få ett enda litet livstecken

Sommarlov

Byhålan får klara sig utan mig för den här gången. Jag skulle kunna ha skrivit  om någon som var överförfriskad (gårdagens ord) och att någon hade tagit livet av sin äkta hälft (dagens ord). Men jag nöjer mig med att överlämna fortsättningen på historien till läsaren denna gång. Själv tänker jag ta sommarlov från Skrivpuff ett tag. Men...
Man vet förstås aldrig!

Första dagen

Sedan blev det alldeles tyst. Antagligen var det väl någon av det gamla paret som hade drömt något, tänkte hon. Hon hade inte hört om skriket kom från mannen eller kvinnan.
Det var svårt att somna om men så småningom överföll tröttheten henne och hon slumrade in i en orolig och lätt sömn.
När hon vaknade nästa morgon visade väckarklockan på nattduksbordet på fem i sju.  Det var gott om tid. Hon skulle inte träffa rektorn förrän klockan 10. Hon gick in i badrummet som låg vägg i vägg med hennes rum, duschade och tvättade håret. Den äldre kvinnan hade sagt att frukosten skulle vara serverad klockan åtta och kvart i gick hon ner för trappan. I köket fanns det ingen och inget spår av en blivande frukost kunde hon inte heller se. Hon fortsatte in i vardags eller finrummet som hon hade hört att det kallades. Ingen människa där heller. Hon ropade ett svagt hallå men fick inget svar. Nu tyckte hon att det verkade lite skrämmande och konstigt. Det fanns bara ett rum kvar att leta i och det var det gamla parets sovrum. Dörren stod på glänt och när hon tittade in såg hon att mannen och kvinnan låg i den stora dubbelsängen. Mannen var vaken och höll kvinnan, som fortfarande sov, i handen.
Hon är död, hörde hon honom säga. Hon dog i natt, fortsatte han och hon såg hans skrämda och rädda ögon fyllas med tårar.
Den första dagen i Byhålan blev inte som hon tänkt sig. Det blev ingen vanlig måndag.

Första kvällen

Hon fick både mat och ett vänligt bemötande av det gamla paret. Rummet på övervåningen där hon skulle bo var spartanskt inrett med säng, bokhylla, skrivbord och en stor väl insutten grön fåtölj. Sängen var nybäddad och  det virkade överkastet lyste vitt i kvällssolen som sken in genom det spröjsade fönstret. Under måltiden hade hon fått en del nyfikna frågor om både det ena och andra. Hon hade sin vana trogen svarat knapphändigt utan att ge ut för mycket av sig själv.
Nu stod hon framför spegeln i badrummet och tvättade av makeupen. Klockan hade hunnit bli nästan midnatt och det gamla paret hade lagt sig för länge sedan. Själv hade hon suttit ute i trädgården och sett på solnedgången och lyssnat på tystnaden. I morgon skulle hon träffa rektorn och få information om skolan och klassen  hon skulle undervisa i.
Hon kröp ner mellan de nymanglade lakanen och hade precis somnat när hon väcktes av ett skrik från undervåningen.

Sista sucken

Hon tog av åt höger in på Lindvägen. Precis som hon hade blivit tillsagd att göra av mannen som hade tipsat henne om hyresrummet. Att hon hamnade i den här byn var bara en slump. Hon hade haft några andra ställen att välja mellan. Hon hade skrivit alla sju ortsnamnen på var sin papperslapp. Sedan hade hon blandat lapparna, lagt dom i en skål och blundande stuckit ner handen i skålen och fiskat upp en lapp. På den stod det alltså den här byhålans namn. Hon hade aldrig varit här förut och hade ingen aning om hur många som bodde här eller hur det såg ut här över huvud taget. Det enda hon visste var att det fanns ett ledigt vikariat på skolan och att hon hade tackat ja till det.
Hon gick en bit in på Lindvägen innan hon satte sig på en sten för att vila. Hon drog en djup suck och tänkte en kort sekund på att hon skulle vända om och ta första bästa tåg hem till Malmö igen.
Hon tittade sig omkring. Det hon såg fick henne att känna en sorts ro som hon inte känt på länge. Åkrarna med sina gula fält och skogen på andra sidan vägen. Hon kunde till och med känna en svag doft av svamp och såg lingonriset ned sina röda bär skymta i skogsbrynet.
Hon tittade på sin telefon och såg att klockan redan närmade sig sjutton. Hungern började ge sig till känna och hon hoppades få lite mat när hon kom fram till det äldre par som hon hade hyrt rum hos.
Vägen krökte sig lite åt vänster och där borta såg hon det vita huset. Ett litet tvåvåningshus omgivet av en hög häck och i trädgården kunde hon se både päronträd och äppelträd. Hjärtat bultade och hon drog för hundrade gången i dag en djup suck. Dagens sista hoppades hon, medan hon knackade på dörren.

Ankdammen

En riktig liten byhåla.
Och här skulle hon bo ett helt år.
När hon steg av tåget möttes hon av total tystnad. Inte en människa syntes till. Det röda lilla stationshuset var stängt och utanför på den gula bänken hade någon glömt gårdagens lokaltidning. Det var det enda tecknet på liv.
På telefon hade hon fått vägbeskrivning till det rum  hon hade hyrt hos ett äldre par. Det var bara att gå landsvägen några hundra meter, svänga av till höger på Lindvägen och fortsätta tills hon såg ett vitt hus med svart tak på vänster sida.
Hon slängde upp ryggsäcken på ryggen och fällde ut handtaget på resväskan så att hon kunde dra den efter sig. Den var fullproppad med kläder och annat som kunde behövas så här i början.
Hon började gå landsvägen fram. Inte en människa mötte hon men hon kunde känna blickarna  bakom gardinerna i fönstren på de få hus hon passerade. Nykomling till byn. Klart de var nyfikna. Lika nyfiken var hon, men hon fick väl ge sig till tåls i den här lilla ankdammen.
Augustisolen värmde  och nu var hon framme vid Lindvägen.

Fortsättning följer.

Nydammsugat

Effekten av ett nydammsugat hus är

att det är nydammsugat  högst två timmar.

När man har katt. Två styck!

Men det kan det vara värt!

Dagens Skrivpuff: Kanske är det effekten

Skrivpuffbild

TJEJPOWER ?
Välj själv.

Hemligheter.

Dom flesta av oss har nog en massa hemligheter. Tankar, handlingar och fantasier som vi vill behålla för oss själva. Vi är rädda för att såra någon eller några eller att utlämna oss själva. Vad skulle folk säga om dom visste? Kanske skulle det eller det missförstås. Kanske skulle vi uppfattas som konstiga och annorlunda. Kanske skulle vi till och med bli misstänkta för både det ena och det andra.
Nej. Det är kanske bäst att behålla dom där hemligheterna för oss själva.
Fast ibland skulle jag vilja ha någon att anförtro mig åt. Någon neutral så där. Kanske skulle man kunna göra en film om det hela: Men då blev det nog en sån där kalkonfilm!

Dagens Skrivpuff: Kalkon

Min vind

Uppe på min vind kan man hitta allt från en gammal toalettstol till mammas femtiotalslampor.
På min vind finns en Amigadator med tillhörande spel.
På min vind finns mattor, tavlor, utklädningskläder och andra gamla kläder.
På min vind finns barnens teckningar, skolböcker och slöjdalster.
På min vind kan man vara nostalgisk och rota omkring länge.
På min vind finns en massa döda flugor på golvet.
Måste nog ta bort dom innan jag börjar rota.

Dagens Skrivpuff: Vind

Bror

Bror.
Laddat ord.
Hittade inte.
Hittade.

Mitt rum

Tror att jag kryper in i mitt eget lilla rum ett tag.
Känner att jag behöver det.
Ses i morgon.

Konstiga ljud.

Hon: Så skönt att få av sig skorna.
Han: Mm.
Hon: Står det nåt särskilt?
Han: Inget speciellt.
Hon: Men fy! Sitter du och fiser?
Han: Nej verkligen inte!
Hon: Nu hörde jag en till.
Han: Det kom ju från statyn ju!
Hon: Nu har du druckit för mycket Chianti Rosso! Kom så går vi.


Skrivpuff: Bild

Hårfärg nu och då

När jag var liten åkte jag med en buss
som hade lila takfönster.
Under ett fönster satt en tant.
Ljuset från fönstret fick hennes hår
att se lila ut.
Jag trodde att hon hade lila hår.
Jag gapade stort.
Det var för länge sedan.

Koppar mm

Kopparna. De där finkopparna.
På högsta hyllan står dom
Vita med guldkant.
Man måste klättra på en stol
för att nå dom.
Muggarna. Svarta utan guldkant.
Finns på nedersta hyllan.
Passar till både kaffe och te mm.
Lätta att nå.
Flitigt använda.
Jag saknar inte kopparna.

Dagens Skrivpuff: Koppar

Mitt eget rum

Jag har ett eget litet rum.
.Mitt alldeles egna lilla rum
Dit kommer ingen annan in.
Där tänker jag mina egna tankar.
Där fantiserar jag som jag vill.
I mitt eget rum kan jag andas och blunda.
I mitt eget rum kan jag skratta och gråta.
Hitta mitt så kallade jag
och bara slappna av.

Fjällräven

Jag skulle egentligen behöva en ny ryggsäck.
När jag tittar på min gamla inser jag det.
Sliten och fläckig.
Urblekt och lite sladdrig.
Kollade priset på en ny Fjällräven idag.
Tusen spänn!
Min gamla får duga ett tag till.

Dagens Skrivpuff: Fjällräv

Sexor

1966
Blivande förälder.
66 år
Nybliven pensionär.
Route 66
Kommer aldrig att åka.
Fast det skulle varit kul!

Dagens Skrivpuff: 66

Café Saga

Café Saga.
Där satt vi ofta efter skolans slut.
Drack silverte och rökte John Silver.
Skrattade, fnittrade och
löste världsproblemen.
Café Saga finns inte längre.
Däremot en mekanisk verkstad.
Vet inte om det dricks silverte eller
löses några världsproblem där inne längre.

Dagens Skrivpuff: Saga

Fredag

Och jag som trodde  att du inte ville.
Vi ses på fredag.

Dagens Skrivpuff: Fredag

Kontaktannons

En gång hade jag en vän som samlade på ugglor.
Det fanns stora och små.
I trä och keramik.
Gula ugglor och fula.
Ugglor på bild
och en stor uggleskulptur.
Alla hade namn.
Men ditt namn har jag glömt.
Läser du det här så hör av dig.
Jag har en uggla som väntar på dig.
Och jag längtar efter dig.

Dagens Skrivpuff: Uggla

Bildtext

Så skönt att vara hemma igen!
Slippa den där otäcka solen och värmen.
Inte behöva dricka de där läskande drinkarna
och äta de där läskiga skaldjuren.
Slippa få sand mellan tårna
och slippa att doppa sig
i det tjugofemgradiga vattnet.


Tacka vet jag snö i maj
och tåg som inte kommer i rätt tid.

K-ord

Knölarna i
Komposten
Kommer
Knappast före
Kristihimmelsfärd.
Kanske
Kommer de till
Kalaset i midsommar!


Dagens Skrivpuff: Tre/flera ord på K

Olle

Jag ramlade med cykeln.
Slog i knät i den vassa trottoarkanten.
Ett stort jack blev det.
Jag var sju.
Olle bar hem mig till mamma och pappa.
Jag fick sy tretton stygn.
Men det var i alla fall Olle som bar hem mig.
Jag var lite kär i Olle.

Dagens Skrivpuff: Tretton

Schack

Ska jag flytta damen eller spela löparen?
Undrar hur han tänker.
Kan vara två drag från vinst. Eller tre drag från remi.
Jag tar löparen.
Jäklar!

Dagens Skrivpuff: Löpare

Min bror

Det finns många aftnar.
Idag har det varit en speciell afton för mig.
Påskafton.
Vi bestämde
att vi ska träffas snart.
Min nyfunna bror och jag.

Dagens skrivpuff: Afton

Dagens bild

Precis innan sömnens dimridåer placerar sig innanför mina ögonlock är det bara jag. Bara jag som
är med mig själv och som gungar fram i mitt eget universum. Då spelar min hjärna mig många underbara spratt. Ibland kan jag flyga och ibland träffar jag dom som inte finns med oss på jorden längre.
Och ibland klär jag bara ut mig.
 

Glad påsk

Glad påsk denna skärtorsdag!

Imponera

Mångmiljonsvillor, lyxbilar, rikedom och ett liv i överflöd
imponerar inte på mig.
Jag säger bara en sak.
Nelson Mandela!

Dagens Skrivpuff: Imponera

Skål

Dom blir roliga när dom dricker vin tycker jag.
Dom blir snälla också och frågar mig en massa saker om hur det är i skolan och om jag är kär så.
Sen skrattar dom mycket och tant Ulrika blir svettig och röd i ansiktet.
Men sen när dom druckit lite till och pappa tar tant Ulrika på brösten och mamma börjar gråta.
Då går jag och lägger mig.

Tidsförkortning

Veckan hinner knappt börja.
Förrän den är slut.

Dagens Skrivpuff: Sluta

Grodor

Nä.
Idag blir det inget skrivet här.
Skulle det bli nåt så hade det bara hoppat ut en massa grodor ur munnen(fingrarna).
Det har det gjort tillräckligt i mitt liv.
Till och med en och annan padda har slunkit ut.
Men den där grodan som jag pussade förra året var ganska söt.
Men inte blev han en prins inte.
Jag får väl prova i år igen.
Skam den som ger sig!

Dagens Skrivpuff: Groda

Sminkad

Det var då när jag spelade amatörteater.
Blev stoppad i en poliskontroll på hemväg från teatern en kväll.
Hade inte orkat sminka av.
Kritvit i ansiktet med en stor röd mun och tuperat svart hår.
Polisen som tittade in genom den nervevade rutan gapade.
Frågade vart jag var på väg.
Det är nog bäst du åker hem och tvättar av dig.
Sa han och skrattade gott.

Dagens Skrivpuff: Stoppa

Olika presenter

Fyller år snart. Och det är ju kul.
Att få presenter är också kul.
Fick en present från en stor  elbutikskedja.
Ett presentkort på 100:-
Det var ju kul.
Om jag handlade för 1000:- förstås.
Inte så kul.
Dom tjänade 900:-
Kul för dom!
Min lokala matbutik bjuder mig på en prinsesstårta.
Det var däremot väldigt kul.
Och fullständigt oväntat!
Tror jag hämtar den idag.
Ska bli kul.

Dagens Skrivpuff: Fullständig

Att välja

"Du kan göra det valet just nu om du själv vill."

Men jag vill ju inte välja själv.
Jag kan inte välja själv.
Jag vill att någon annan ska välja åt mig.
Det blir mycket bättre då.
Så har det alltid varit.
Haft svårt för att välja
Bara fått ont i magen.
Alltid rättat mig efter andra.
Det är klart att andra vet bättre än jag.
Jag vet ju ingenting och kan ingenting.

Snälla.
Välj åt mig.
Snälla snälla du.
Säg åt mig att välja dig.
Istället för flaskan.

Dagens Skrivpuff: Läs sista meningen i en bok och fortsätt på den.

Skatteåterbäring

Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen!
Det gäller tyvärr inte mig.
Inte heller dom som drabbas av missen hos CSN.

Dagens Skrivpuff: Pris

Talang

Alla har någon talang att glänsa med.

Någon kan sticka och virka.
Någon kan hålla andan länge
Någon kan matte och grekiska.

Jag har exakt gehör.
Jag kan hela morsealfabetet.
Jag kan räkna på danska.

Dagens Skrivpuff: Glans

Förlängning

Ja tack. Jag tar dom.

Nu kan jag dansa med mannen i mitt liv

och se honom i ögonen istället för att titta på slipsen.

Snöda var ordet!

Att numera välja rätt föda.
Kräver ett visst mått av tankemöda.
Det gäller att låta fantasin flöda.
Så inga djur blir utdöda.
Välj det gröna istället för det röda.
Då kan vi oss rätt göda.
Utan att känna oss snöda.

( Snöda=Usla)
Förf anm.

Dagens Skrivpuff: Föda

Lite krångligt...

Vi döpte vår katt till Pussel efter Alfons Åbergs katt.
Vi döpte vår son till Alfons efter vår farbror Åbergs ena katt.
Vi visste att farbror Åberg döpte sin andra katt till Pussel.
Precis som  Alfons Åbergs katt.
Som vi  döpte vår katt till.
Och sonen döpte vi efter farbror Åbergs katt Alfons.

Dagens Skrivpuff: Pussel

Lycka

Jag vill vila en stund
i morgonens första solstrålar

högt upp
i talltopparna på ön
utanför min kust.

Där vill jag börja
i rofylld ensamhet

för att kunna möta dagen
med en suck av tillförlit.


Dagens Skrivpuff: Lycka

Reklam

Vi förenklar din vardag.
Kolsyrat vatten.
Direkt i kylskåpsdörren.

Försök att hålla dig vaken.
I en Hästensäng.

Tag tre.
Betala för två.
Spikmattan lindrar.
Dina smärtor.

Ge mig kraft att motstå.
Denna kommersiella.
Reklam.

Dagens Skrivpuff: Kraft

Antik

Vissa dagar
känner jag mig mer antik än andra
....dagar.

Drömmar

Nu räcker det. Det är dags att avsluta vårt nattliga förhållande.
Det har pågått alldeles för länge. Du ska ge tusan i att blanda dig i mina drömmar.
Mina drömmar är mina drömmar.
Ska vi säga så?

Dagens Skrivpuff: Avsluta

Bedra

Skenet bedrar sa hon
och drog ner rullgardinen.

Dagens Skrivpuff: Bedra

Fönsterputs

Som jag har slitit med mina fönster under åren. Riskerat livet genom att stå med halva kroppen utanför och ena foten på fönsterblecket. När rutan sedan i alla fall blev randig och flammig, letade sig några icke tryckbara ord ut ur min mun. Proceduren tog många timmar och jag var ändå bara halvnöjd med resultatet. Då kom Kungen in i mitt liv. Han som lovade skinande blänkande fönsterrutor och som skulle komma regelbundet några gånger om året. Han hade rutin på det här. Han hade vunnit världsmästerskap i fönsterputsning och var dessutom trevlig att prata med. Vem kunde motstå honom? Inte jag i alla fall. Nu har han och hans medhjälpare tagit sig an mina fönster i flera år. Jag har sluppit riskera livet och jag kan med glädje låta vårsolen flöda  genom mina nyputsade fönster. Tack Putsarkungen!

Dagens Skrivpuff: Rutin

I morgon

Idag infinner sig ingen ideinvasion.
I morgon invideras jag av innovativa ideér!

Dagens Skrivpuff: Invadera

Fia

Hon startar perfekt. Min lilla pärla sedan många år.
Min lilla Fia. Hon är blå och är en Fiat 127 modell -79.
Den här dagen vid 16- tiden hade jag varit på vårdcentralen för att kolla några prover.
Allt såg bra ut och jag går ut på parkeringen glad och nöjd för att starta hemfärden. Jodå. Hon startar perfekt som vanligt.
Jag kör ut från parkeringen, svänger vänster och saktar ner och stannar vid trafikljuset som visar rött. Där lägger hon av. Fullständigt lägger av. Det är mycket trafik och jag sätter på varningsblinkerna.  Tusen tankar snurrar i mitt huvud. Bilar kör förbi, kör om på bägge sidor, tutar och blinkar med strålkastarna, men ingen stannar. Jag går ut ur bilen och försöker få uppmärksamhet, men ingen stannar. Inte kan jag ringa någon heller. Glömde telefonen hemma när jag körde hemifrån. Panik. Vad ska jag göra.  Då stannar plötsligt en bil bredvid mig och ut kliver en mörkhyad kvinna som undrar om hon kan hjälpa till. Varken hon eller jag har någon bogserlina i bilen. Hon öppnar sin  bagagelucka och plockar fram en startkabel.
- Vi provar den här, säger hon och med gemensamma krafter kopplar vi samman våra bilar och börjar långsamt ta oss bort från trafikljuset. Vi svänger vänster och fram mot en parkeringsplats vid en pizzeria. Gatan lutar lite uppför och jag ser hur kabeln sträcks ut för att sedan gå sönder precis när vi kommit upp på parkeringsplatsen. Tillsamman skjuter kvinnan och jag in bilen i en parkeringsruta och jag tackar henne och vill naturligtvis ersätta den trasiga startkabeln.
- Nej det behövs inte säger hon. Det är bara sådant man gör.
Jag och Fia kom hem så småningom, men jag glömmer aldrig den mörkhyade kvinnan.

Dagens Skrivpuff: Lägga av

Fubbigt

Arbetsförmedlingen varslar 4500 personer.
Hur ska dom kunna söka nya jobb?
Det finns ju knappt några arbetsförmedlingar kvar.
Fuskigt tycker jag.
Eller fubbigt som vi säger i Skåne.

Dagens Skrivpuff: Fusk

1440 minuter

Ett dygn består av 1440 minuter.

Tänk om jag hade en effektiv plan för varje minut.

Så mycket jag skulle få gjort.

Men.

Så trött jag skulle bli!

Dagens Skrivpuff: Plan

 

Komplimang

Så fräsch du ser ut !
Själv kände jag mig tjock, med otvättat hår och nackspärr.
Naturligtvis drev människan med mig.
Tänk att det ska vara så svårt att ta en komplimang!

Dagens Skrivpuff: Driva

Ring P1

Reflektion efter dagens Ring P1.

Nu är det så här.
Så här är det.
Det är ju så här att...
Jag blir osäker när folk uttalar sig så här bergsäkert i diskussioner eller andra sammanhang.
För när kan man vara riktigt säker på något? Det finns inte bara svart eller vitt.
Oftast är det väl en personlig uppfattning om saker och ting.
En sak kan jag väl vara säker på.
Att jorden är rund.
Eller?

Dagens Skrivpuff: Ring

Slutet på historien eller...

Hälsningar M. M som i mamma. Dom hade inte haft kontakt på flera år. Det skar sig mellan dem när Klara precis hade tagit studenten och flyttat hemifrån. Istället hade hon nära och ofta kontakt med gammelmoster Anna. Med henne kunde man prata om allt. När hon dog för några månader sedan hade hon hunnit bli nittiosju år. Det var då Klara bestämde sig för att börja ett nytt liv. Det var då hon hyrde husvagn, köpte lägenhet i utlandet och sa upp sig från sitt arbete. Man kan väl säga att moster Anna hade hjälp till på fler än ett sätt. När hon inte fanns längre fanns det ingen anledning att stanna kvar här tänkte Klara. Och så pengarna. Dom hade hon tagit bara för att de efterlevande inte skulle behöva bråka om arvet. Rena välgörenheten alltså.
Hon ändrade sitt utseende så att ingen skulle känna igen henne om hon skulle bli misstänkt och efterspanad .Egentligen var det väl inte så stor risk . Klara var känd som en ordentlig, vänlig och intelligent människa.
Ok. Jag ringer mamma sa hon och hon märkte att hon darrade på handen när hon slog numret.
- Hej. Det är Klara.
Det blev tyst en lång stund men sedan hörde hon sin mamma berätta.
- Hej Klara. Som du säkert vet så hade moster Anna en ganska stor förmögenhet när hon dog. Nu är det så att hon skrev ett testamente och du är den enda arvingen.
Klara var glad att dom inte hade videosamtal så att mamman skulle kunna se hur rodnaden spred sig i ansiktet och hur svettpärlor rann från pannan.
 Det enda hon fick fram var ett Jaha.
- Nu är det så, fortsatte mamman, att ingen har kunnat hitta pengarna och jag undrar om du som stod henne så nära kanske vet var dom finns.
Ja. Klara visste var dom fanns.

Efter telefonsamtalet gick hon direkt till lönnfacket i köket, låste upp och stack in handen i en öppning i vadderingen. Jodå. Det prasslade som vanligt och skulle göra det ett bra tag till.
Fjorton miljoner tar inte slut i första taget.

Dagens Skrivpuff: Skär (skar)

Ett meddelande

Dagarna gick. Blev till veckor som blev till månader. Hon njöt fortfarande av att inte behöva gå till något tråkigt arbete. Att kunna sova så länge hon ville och vara uppe så länge hon ville. Hon hade lärt känna den närmaste omgivningen men också byarna runt omkring. Hon tyckte om att ensam vandra i bergen eller att tillbringa några timmar på den soldränkta stranden vid havet. Visst hade det hänt att människor hade börjat prata med henne och hon förstod att de ville lära känna henne lite närmare. Men hon såg till att bekantskapen blev kort. Skyllde på än det ena och än det andra. Nej, hon saknade inte umgänge just nu.
Till lägenheten hade hon köpt ett par nya fåtöljer och bytt ut de gamla gardinerna mot några som mer var i hennes stil. En ny kristallkrona hängde nu också i taket i stället för den gamla slitna tyglampan. Hon funderade också på att låta renovera det gamla köket, men det fick vänta ett tag bestämde hon.
Personen som hade ringt den där första kvällen fortsatte att ringa med jämna mellanrum och hon fortsatte att inte svara. Då dök det upp ett meddelande. " Hej. Jag har försökt  nå dig flera gånger på telefon. Förstår inte varför du inte svarar. jag vet ju att du finns där. Nu vill jag att du tar kontakt med mig så fort som möjligt. Jag har något att berätta. Hälsningar M. "


Dagens skrivpuff: Krona

Första kvällen

Numret hon såg på telefonens display fick henne att minnas och de minnena var de sista hon ville bli påmind om nu. Hon stängde av ljudet på telefonen och la den på en av hyllorna i den stora bokhyllan. Hon drog med fingret på hyllan och upptäckte att det nog behövde dammas både här och där i lägenheten som hade stått tom en längre tid.
- Nej nu ska jag plocka bort den där tjocka kvinnan innan någon får syn på henne här, sa hon.
Det var bara taxichauffören hon hade mött sedan hon kom hit och han skulle säkert inte komma ihåg om hon var smal eller kraftig om de  mot förmodan skulle mötas igen.
Vadderingen åkte av och hon satte på sig ett par shorts och ett tunt linne som plockades fram ur resväskan. Vadderingen fick sin plats i det dolda lönnfacket i köket. Precis som hon hade planerat.
Nu var det dags att städa. Dammtorka och plocka bort alla döda flugor och annat som hade samlats lite här och var. Sedan skulle hon gå och handla mat och vin i den lilla lokala affären. Hon såg fram emot kvällen. Då skulle hon sätta sig på balkongen med ett glas vin och en skaldjurssallad, lägga fötterna på bordet och skänka en tacksamhetens tanke åt den, som hade gjort allt det här möjligt för henne.

Dagens Skrivpuff: Fluga

Telefonsignal

Taxiresan tog bara en halvtimma men hon hann bli rejält svettig ändå. Varför i hela fridens namn har han ingen AC i bilen tänkte hon och öppnade fönstret en aning. Det hjälpte inte ett dugg. Luften utanför bilen var lika varm som inuti. Men nu var de äntligen framme. Taxichauffören erbjöd sig att hjälpa henne upp för trapporna med väskan men hon avböjde vänligt men bestämt.
Hon gick upp för den smala trappan till andra våningen i det vitkalkade huset och äntligen skulle hon
få skjuta upp den tunga trädörren  till sitt nya hem.  Efter lite krångel med alla nycklar  stod hon i den lilla men hemtrevligt möblerade lägenheten. Det var mörkt där inne och luktade lite fränt och unket. Jalusierna var nerdragna för att hålla ute värmen och alla fönster och balkongdörren var stängda.
Det första hon gjorde var att öppna balkongdörren. Sedan stod hon en lång stund och bara  njöt av utsikten. Blått hav, berg i bakgrunden och vita hus med palmer på tomterna. Hon avbröts av en telefonsignal. Hon kollade numret, kände igen det och beslöt att inte svara.

Dagens Skrivpuff: Skjuta

Drömmar

Hon hade bytt tåg för sista gången. Nu återstod bara den sista etappen av resan. Visserligen flera timmar lång men ändå den sista.
Det hade inte varit så lätt att sova. Vadderingen var varm och lite otymplig och att sova i halvsittande ställning var inte det hon brukade i vanliga fall. När hon väl lyckades somna några få minuter drömde hon helknäppa drömmar. Hon vaknade med ett ryck efter att ha drömt om att hon packat ner husvagnen i sin röda ryggsäck. En annan gång drömde hon att botoxen i läpparna lossnade och flög iväg som små röda svalor. Ja knäppare än så här hoppas jag att jag inte blir tänkte hon.
Nu skulle hon försöka hålla sig vaken den sista biten och bestämma sig för om hon skulle ta en taxi eller lokalbuss från stationen till lägenheten hon hade köpt. Hon smålog vid tanken på att hon snart skulle vara där.

Dagens Skrivpuff: Knäppa

Korsord

Nu var hon på väg. Hon hade begärt och fått fönsterplats. Sin vana trogen kollade hon noga in medpassagerarna. De var bara ett fåtal än så länge, men hon förstod att det skulle bli ett antal till innan hon var framme. Resan skulle ta lång tid.
- Du får sluta med det där nu, sa hon tyst till sig själv. Det är i alla fall ingen som kan känna igen dig.
Hon hängde upp kappan på kroken bredvid fönstret och funderade på om hon skulle gå in på toaletten och plocka bort vadderingen som hon fortfarande hade under sina kläder. Men nej. Inte än. det var fortfarande lite riskabelt.
Hon tog fram veckotidningen hon hade köpt, en kulspetspenna och godispåsen och började lösa storkrysset. Men det gick inte att koncentrera sig. Tankarna for fram och tillbaka och hamnade som vanligt på pengarna. Hon hade gjort allt hon kunnat för att få dom på ett så säkert ställe som möjligt.
-Men man vet ju aldrig sa hon tyst för sig själv igen.
Hon skulle väl inte kalla sig själv för tjuv eller brottsling över huvud taget. Det hon gjort var ju helt enkelt bara en välgärning.
- Det där ordet måste bli  kalla tänkte hon och skrev K A L L A  i rutorna i storkrysset.


Dagens Skrivpuff:Kalla
.

Spår 12

Det som tog längst tid var att avsluta kontot på Facebook. Det skulle skrivas hit och dit och intygas och så. Men nu var det gjort.
Då gick det fortare att byta telefonnummer. Och nu var det gjort.
Att ta tillbaka sitt gamla efternamn var lite marigare, men nu stod namnet på det nya passet.
Det var nog allt som behövde göras för att hon skulle sudda ut spåren från sitt tidigare liv.
Nu stod hon utanför husvagnen som hon hyrt till och med idag. Ägaren hade hon aldrig behövt möta. Det var bara att Swisha över pengarna. Dom hade också mejlat några gånger. Det var allt.
Hon låste dörren omsorgsfullt och placerade nyckeln bakom det högra hjulet som dom hade kommit överens om. Sedan tog hon sin röda ryggsäck på ryggen och greppade handtaget på den nyinköpta resväskan.
Tåget skulle avgå 13.35. Från spår tolv.

Dagens Skrivpuff: Spår

På en bänk i en park

Hon slog sig ner på en bänk i utkanten av parken.
Trots att solen ännu var vinterblek kunde hon känna en aning värme på sitt upplyfta ansikte.
Hon drog en djup suck av välbefinnande. Ingen skulle  känna igen henne. Håret var klippt och färgat och  den slanka kroppen hade fått en hel del kurvor med hjälp av stoppning under kläderna.
Ansiktsdragen hade med hjälp av botox och smink blivit helt annorlunda. Hon kunde lugnt sitta kvar. Nu slapp hon springa från poliser och väktare och pengarna låg i tryggt förvar. Den nya framtiden väntade.

Dagens Skrivpuff: Springa

Fortsättning följer

Hon överlevde första natten och några till.
En dag några veckor senare var det klubbat och klart.
Tågbiljett beställd till hemlig ort
Långt långt härifrån.

Dagens Skrivpuff. Klubba

Poäng

Poängen med att sticka iväg på det här viset var ju att hon ville börja om. Försöka glömma allt det gamla och hitta nya vägar. Just nu när hon stod i kylan utanför husvagnen  hon hade hyrt var poängen inte så många. Men överlevde hon första natten så skulle morgondagen erbjuda nya möjligheter.

Dagens Skrivpuff: Poäng

Kort och kort

Hon funderade på om hon skulle skicka ett kort
men efter en kort stund bestämde hon sig.
Nej.

Dagens Skrivpuff: Kort

Stick

Nu sticker jag
sa hon
tog sin röda ryggsäck
och försvann.

Dagens Skrivpuff: Stick

Ett glas vatten

- Vi får nog lägga i en bordsskiva till. Hur många blir vi?
- Kommer syrran och Hasse så blir vi sjutton.
- Ja kommer hon då måste vi verkligen lägga i en skiva till. Hon tar ju upp två platser minst. Har du kollat så tjock hon har blivit. Nästan fet skulle jag vilja säga.
- Men va taskig du är. Man får väl se ut som man vill. Eller hur?
- Ja men lite borde hon nog tänka sig för.
- Ok. Vi lägger i en skiva till.

- Välkomna. Var så goda och slå er ner.
- Det finns rött och vitt vin. Det är bara att hämta.
- Syrran. Skulle jag kunna få ett glas vatten?
- Men va nu då. Du har väl aldrig sagt nej till lite vin?
 - Nej men i mitt tillstånd ska jag nog inte dricka vin. Du förstår. Du ska bli moster om ett par månader. Kolla magen!
- Men så roligt! Grattis grattis. Ja nog har du mage alltid. Kanske tvillingar?
Så klart  du ska få ett glas vatten!

Dagens Skrivpuff: Skiva

Audrey Hepburn

Mitt långa mörka hår.
Uppsatt i hästsvans.
Utslängt över axlarna.
Nu skulle det bort.
Jag skulle bli modern.
Likna Audrey Hepburn.
Audrey Hepburn
skulle nog inte
vilja likna mig.


Dagens Skrivpuff: Klippa

Söndagsmorgon

Vaknade vid sjutiden.
Placerade hörsnäckan till min telefon i vänster öra och knäppte på.
Nyheter från omvärlden.
Våld, svält, miljöförstöring och gula västar.
I mitt fria högeröra hörde jag koltrastens morgonsång utanför mitt sovrumsfönster.
Vad skulle jag välja?
Vilket budskap skulle följa mig under dagen?
Globalt engagemang eller lokalt välbefinnande?
Jag valde koltrasten.

Dagens Skrivpuff: Motsats

Inte är vi tråkiga

Du är ju vuxen. Fast lite rolig ändå. Sa ett av mina barnbarn en gång.
Ja. Det var ju positivt att höra. Undrar bara var den  uppfattningen hade kommit ifrån.
Att vuxna är tråkiga.
Det måste vi fort ta ifrån alla barn. Inte bara mitt barnbarn.
Kanske uppfattas vi som tråkiga när vi bestämmer saker som i barnets ögon verkar helt dumt men som vi som vuxna vet är bäst just då. Kanske verkar vi tråkiga när vi är stressade och inte orkar vara på barnets nivå. Kanske är vi så upptagna med att gymma, banta, förverkliga oss själva och stiga på karriärstegen att vi glömmer bort att ha roligt.
Ja orsakerna kan vara många till att vi uppfattas som tråkiga.
Men nog sjutton har vi tid med ett och annat kuddkrig ibland. Att göra matlagningen till en fest tillsammans. Vända pannkakor i luften eller grädda en som ser ut som en krokodil och hänga upp den på väggen.  Visst kan vi unna oss att göra bort oss ibland eller starta en rejäl kittelmatsch i dubbelsängen.
För inte är väl vi vuxna tråkiga?


Dagens Skrivpuff: Vuxen

Fysisk

Fysisk kontakt är livsnödvändigt.
Fysisk kontakt är läkande.
Fysisk kontakt värmer själen.
Tur att jag har katten.

Okänd

Allting är precis som vanligt.

Frukosten består som vanligt av av gröt, juice och ägg,

Som vanligt får jag en puss på vänster kind

innan du säger hej då.

Den vanliga doften från din deo sticker i min näsa.

Som vanligt kan jag inte låta bli att tänka på

han den okände i snabbköpet.

Hur våra blickar möttes vid grönsakerna

när vi försökte nå samma gurka samtidigt

och sedan sökte kontakt genom charkavdelningen,

hygienhyllorna och ost- och mjölkavdelningen.

Vi såg till att  hamna i samma kö vid kassan

och jag log lite försiktigt mot dig när mitt hjärta bankade.

Jag tror  jag måste komplettera lite grönsaker idag.

Och visst måste du köpa mer gurka? 

Dagens Skrivpuff: Okänd

 

Vändpunkt

Du flög hårt
mot den glasklara ytan.

Borrade huvudet i snödrivan.
Darrande vingar.
Sedan stillhet.

Gjorde spår
likt en snöängel.
Kom tillbaka
och flög bort.


Dagens Skrivpuff: Glas

Att våga eller inte våga.

Ingen större sensation direkt. Egentligen.
Fast lite.
Min nyinköpta långtröja i orange och grönt med stora blommor.
Den bländade och lyste där inne i garderoben
bland allt det gråa.
Skulle jag våga?
Behöver nog sin lilla tid.
Annars får den gå till second hand.
Om ett år ungefär.

Dagens Skrivpuff: Sensation

Minne

Agera nu för fan. Du måste agera.
Hon hörde tydligt rösterna inne i huvudet men stod som förstenad. Den här scenen hade hon spelat otaliga gånger. Hon kunde sina repliker i sömnen  och visste precis hur hon skulle röra sig och vad hon skulle göra.
Men inte idag.
Sceneriet bestod i att hon skulle hitta en död kvinna i en säng omgärdad av vita förhängen.
Vid upptäckten skulle hon sätta händerna för munnen och  utropa
" inte du". Sedan skulle hon gråtande slänga sig över kvinnan och framföra  en lång monolog.
Men inte idag.
Minnet av gårdagen när hon hittade sin mamma död i sin säng stod alltför klart framför henne just då.
Det enda hon fick fram var
"Text tack" till sufflören,


Dagens Skrivpuff: Agera

Travesti

Aj aj aj det bultar och det bankar.
Aj aj aj här i källarn hos dej
Aj aj aj bara bil i dina tankar.
Aj aj aj kom upp och bulta på mej.

Dagens Skrivpuff: Bulta

Utopi

Jag såg dom på Stockholms centralstation för några dagar sedan. En man och en kvinna i trettioårsåldern. Han, lång med kortklippt blont hår och iklädd en välsittande svart ytterrock.  Hon, också hon lång och smal med mörka lockar som inramade hennes ansikte. Ett ansikte med stora bruna ögon och en välmålad röd mun. Dom gick nära varandra, mycket nära och hans hand omslöt hennes med ett fast grepp. Dom gick några steg in i vänthallen, stannade och började diskutera något med varandra. Han släppte inte greppet om hennes hand och när dom talat färdigt med varandra, lutade hon sitt huvud mot hans axel. Dom såg på varandra några sekunder, nickade och återvände till perrongen. Han höll henne fortfarande hårt i handen.

Dom gick sakta. Han med rak rygg och starka ben. Hon med sned rygg och ben som inte riktigt ville dit hon ville. Hennes gång var ryckig och hasande och de långa mörka lockarna svängde hit och dit vid varje steg hon tog. Den hand som inte vilade tryggt i hans, hängde slapp. Ena halvan av hennes ansikte var förlamat och dom välmålade röda läpparna kunde inte riktigt forma orden. Dom kom långsamt och lite sluddrigt.

Men ögonen. Dom stora bruna ögonen, det ena med något mer hängande ögonlock än det andra, utstrålade tillgivenhet och förtroende. Hon var så vacker.

Jag vet att mannen vid hennes sida också tyckte det. I hans blick när han såg på henne fanns bara kärlek, mycket kärlek.

Jag kunde inte släppa tankarna på mannen och kvinnan. Ett kort möte på Stockholms central. Ett möte som berörde mej starkt.

Fantasin skenade iväg. Hur hade det blivit så här? Hade dom träffats och blivit förälskade, gift sej och planerat för framtiden? Tänkt sej barn och att få åldras tillsammans?

Men så hade det hänt något på vägen. En olycka av något slag som totalt ändrade deras liv.

Ja så kan det ju ha varit. Och visst ändrades deras liv. Det blev inte som dom planerat. Men blev det sämre? Nej men annorlunda

.

Det jag såg under den här korta stunden var två människor vars kärlek till varandra var så stark och uppenbar att den nästan gick att ta på.

Om vi alla fick uppfyllas av den känslan i våra olika relationer till varandra, skulle världen se annorlunda ut då?

En utopi?

Utopi som betyder den goda platsen som inte finns någonstans.

Men jag har sett den platsen. Den fanns på Stockholms central för några dagar sedan.

Dagens Skrivpuff: Vittne

Mitt instrument

Mitt instrument.
Pianot.
Började spela när näsan nådde tangenterna.
Klassiskt.
Jazz.
Visor och
julsånger.
Stilla natt en julafton.
Ackompanjemang till luciatåg en tidig decembermorgon.
Ensamspel Bach eller nåt'
när jag behöver tröst.
Beethovens femma när jag är arg.
Ack ja.
Du mitt instrument.
Fingrarna börjar bli lite stela
men än klarar jag
Turkisk marsch och
The entertainer.
Skönt att du finns.
Mitt piano.

Dagens Skrivpuff: Instrument

Kanske skulle

Kanske skulle ha gått på begravningen ändå.
Inte för hennes skull
men för min egen.
För att gottgöra
att jag inte hörde av mig.
Men jag tänkte ju på henne.
Ofta.
Mer blev det aldrig.
Nu drömmer jag om henne.
Ofta.

Dagens Skrivpuff: Kyrka

Influensa

I kväll kan jag hosta

utan att det känns som om kroppen skulle gå sönder.

I kväll kan jag andas djupa andetag

utan att det piper i luftrören.

I kväll kan jag hoppas på

att den djävla influensan ger sig.

 

Släktträdet

"Berätta om trädet nu, sa Johanna och kröp tätt intill modern".

Och modern berättade om trädet.
Trädet som generationer tillbaka hade präglat henne och hennes dotter.
Trädet som berättade om framtidstro och samhörighet.
Trädet som skulle växa vidare i många generationer.
Trädet som gjorde att Johanna skulle känna stolthet över sig själv.
Att hon hade ett sammanhang i tillvaron.
Släktträdet.

Meningen hämtad ur" Påven Johanna".

Dagen efter

Ont.
Krysta.
Skrika
Svettas
Spricka
Vråla
Dagen efter
Njuta
Älska
Dofta
Du
Mitt älskade barn.


Dagens Skrivpuff: Dagen efter

Misstänkt förkylning

Jag hostar, nyser snorar och är lite varm i pannan.
Jag misstänker att jag nog måste stanna hemma från jobbet i dag.
Jag misstänker att jag får stanna kvar i sängen och sova en stund då och då.
Jag misstänker att jag kan läsa lite i den där boken jag aldrig hinner med.
Dessutom misstänker jag att jag måste bli lite bortskämd
med vindruvor, varmt honungsvatten med citron
och kanske en och annan glass.
Det har jag hört ska vara mot en misstänkt förkylning.

Dagens Skrivpuff: Misstänksamhet

Gratis pussar

Det är mer otroligt att jag vinner en miljon på lotto
än att jag får en puss av mitt  barnbarn på fredag
Och tack och lov för det.
Tänk om det hade varit tvärtom.
Då hade jag kanske varit tvungen att köpa
dom där gratis pussarna.

Dagens Skrivpuff: Otroligt

Knytblus

Sara knöt den runt sin hals
Ville visa
och sa vafalls!
Vi kvinnor kan
och vi enade står.
Försök att förtrycka
och vi genast slår
en knut på vår blus
för att ni ska förstå
vad vi kan och vad vi förstår.
Se bara på mig
när jag på catwalk går!


Dagens Skrivpuff: Knyta

Har dom somnat?

Har dom somnat?

Hm.

Johan hade svårt att somna.

Jasså.

Ja han skulle nog inte ha sett filmen.

Nä kanske det.

Pratade du med honom om det?

Ja.

Hoppas Emma sover hela natten.

Om jag diskar spolar du i badvatten då?

Kan jag väl.

Det där lät inte som om du vill.

Jodå..

Jag tänkte bara läsa tidningen först. Var har du lagt den?

På kylskåpet som vanligt.

Nu e jag klar, ska du läsa länge? Jag vill bada innan nån unge vaknar.

Har du redan hoppat i? E de skönt?

Hm.

Tändstickorna är slut. Jag springer upp och hämtar nya.

Ska du gå upp så där? Naken?

Det går fort. Kommer snart.

Jag tog med ett par ljus till.

Gud va skönt!

Ge mej tvålen är du snäll.

Kan vi inte ligga och slappa lite först?

Vad gör vi på lördag? Hälsar på dina föräldrar eller...

Ja vi måste nog det. Det var ju ett tag sen.

Nästa lördag ska vi ju till Lena och Björn.

Ska vi ta med barnen eller be syrran och Thomas komma hit?

Vad tycker du?

Skulle va skönt att få åka själva.

Aj, ta bort foten!

Nä, vill inte.

Skärp dej!

Vill inte det heller.

Ska jag ringa syrran tycker du?

Du svarade inte.

Skulle va skönt att åka själva sa jag ju.

Men ta bort foten!

Om du sätter dej här bredvid mej så slipper du foten!

Vi borde köpt ett större badkar.

Det här är precis lagom för två tycker jag.

Du smakar olja.

Hur gick det med bilen?

Skit i bilen nu. Jag kan skölja munnen såhär. Bättre?

Hm

Du smakar inte olja du smakar du.

Ja. Håll handen där.

Precis där.

Vänd på dej.

Jag vill se dina bröst.

Så här menar du?

Ja.

Gud så vacker du är.

Jag tyckte jag hörde nåt.

Tyst!

Falskt alarm.

Så stor du är.

Vill ha dej.

Nu.

Du luktar så gott.

Så.

Där.

Nu.

Åh va skönt.

Åh va skönt.

Kan sitta så här länge.

Rör dej försiktigt.

Gud va underbart.

Du e det vackraste som finns.

ja ja

mera

ryggen

halsen

baken

åh vad fin du är

länge sen sist

kan inte vänta längre

har du det bra

det går för mej nu

ja kom då

kom då

ja ja ja

åh gud va skönt

va skönt

va skönt

Älskling.

Ge mej tvålen är du snäll.

Tack.

Kan du hämta på dagis i morgon?

Jag måste jobba över.

Jag ringer syrran om barnvakt.

Nu e jag klar.

Vill du ha lite te

innan vi lägger oss?

Med andra ord

Jag överväger faktiskt att pröva den nyaste träningsmetoden. Funderar på om den skulle kunna få ner  dom där kilona som jag väger över. Det kräver att jag noga tänker igenom dvs noga tänker över vad som krävs för att det inte ska helt dominera hela  min vardag. Jag kan tänka mig att det skulle vara fler som hakade på om vi fick ha majoritet.
Ni kan väl reflektera över det här.
Svara ja eller nej.
Övervägande svar vinner var sin överväldigande vinst.

Dagens Skrivpuff: Överväga

Tonårslöfte

Hon lovade sig själv
att aldrig bli som dom
Dom där som levde sina ljumma liv
och som aldrig
kunde vågade ville
eller överhuvudtaget visste
vad känslor var.
Dom som varken var varma eller kalla
sorgsna eller glädjefyllda
upphetsade eller avtända
arga eller likgiltiga.
Aldrig aldrig
bli som dom.
Dom där vuxna.

Dagens Skrivpuff: Ljummen

Dagens

Lägger dagens här.I tryggt förvar!

E boka bra?

De va då märkvärdigt att du int kan titt på meg när en tal till deg.
Att du int  lyft blicka fra boka du höll i.
Jeg har nå viktigt att säj.
Ja men titt på meg då karlslok.
Int nähä.
Jamen då gack ja väl då.
Fiskpinnena ligg i frysen.
Jeg hör kanske av meg.
Men bar kanske.
E boka bra?

Dagens Skrivpuff: Märkvärdigt

Jag och Fb

Brukar inte tänka på min ålder.
Inte så ofta.
Men ibland
Slår det mig
som en blixt från en klar himmel
att jag inte kommer att
vara med på mitt yngsta barnbarns femtioårskalas
eller att jag inte får ta del av
hur Fb har utvecklats  om femtio år.
Fb kanske inte finns kvar då.
En sak är i alla fall säker.
Jag finns inte kvar då
Lika bra att leva livet nu.
När både jag och Facebook lever!


Dagens Skrivpuff: Många år

Nästa steg

Rådjur i trädgården idag!

Skrivpuff

 - Jag är gravid! Vi ska ha barn jag och Pelle!
Klara kom inspringande med graviditetsstickan viftande i luften den där tisdagen för länge sedan. Jag glömmer aldrig hur hon strålade. Jag visste att dom hade försökt bli gravida en längre tid och att dom nu nästan hade gett upp hoppet. Så klart hon var glad.
Jag kokte kaffe och Klara öppnade sin medhavda  kartong med två stora härliga bakelser. Nu skulle vi fira. Vi slog oss ner vid köksbordet och Klara bubblade på om namnförslag och tänk om det blir tvillingar och ska vi ta reda på könet och det blir alldeles lagom att föda i sommar och mammakläder och....
Sedan avbröt hon sig och såg på mitt något ansträngda leende.
-Men är du inte glad?
- Jo. Jovisst sa jag och förklarade att tårarna i mina ögon var glädjetårar.
Jag ville inte dämpa hennes glädje med att berätta jag blödde igen. Mitt tredje missfall. Då på morgonen den där tisdagen för länge sedan.
Det skulle varit en väldigt olycklig tidpunkt.
Några är senare satt vi systrar, Klara och jag, vid samma köksbord igen. Det blev inte bakelser den här gången. Nej köttbullar och potatismos serverades.
- Och mycket lingonsylt, sa min tvååring och Klaras tre år äldre Tore instämde gärna!