Foton

Hon plockar ut innehållet i kartongerna försiktigt ett efter ett och placerar ut i lägenheten. På bord, i soffan, på stolarna, i sängen, ja till och med i badkaret placerar hon några. Sedan går hon runt och tittar kritiskt på vartenda ett. Varje föremål är förknippat med ett minne. Sara minns både sin förlossning, sena varma sommarkvällar, en bisvärm, stadsvandringen och så den där ormen och mycket mer. Hon hade dokumenterat sitt vuxna liv genom kameraögat. Ur sin egen synvinkel. Sara hade bara visat fotona för vännen i Förra livet som hjälpt henne med inramning och som sedan skickade kartongerna hit. Men nu hade hon bestämt sig för att göra dem offentliga på något vis.
När Sara  gått konstrundan tre eller fyra gånger genom lägenheten med en kopp kaffe i handen så tyckte hon att det fanns  ungefär trettio foton kvar som höll måttet för en utställning. De andra fick åka ner i kartongen igen.
Någon förtjänst räknade hon inte med. Inte ens en liten spottstyver.
Ville bara veta om människor tyckte om det hon fotade.
Att hon inte talade om för Andreas att hon fortfarande fotade var för att han inte skulle fråga mer. Hon ville ha det för sig själv ett tag till.
På lördag skulle hon på vernissage. Kanske en början.

Dagens Skrivpuff: Spottstyver