Tillbaka efter Byhålan

Den 16 juni skrev jag om vad som hände i Byhålan. En kvinna dog. En man var vettskrämd och huvudpersonen skulle träffa rektorn klockan 10.00. Så blev det nu inte. Tyvärr  snubblade hon på ett bananskal på vägen dit och föll så illa att hon bröt nacken och dog omedelbums.
Så nu sticker vi till Staden och träffar Sara som är fyrtiotvå och precis har börjat ett så kallat nytt liv.

När hon går av tåget möts hon av doften av grillkorv, människosvett, varma ångor från tågens bromssystem och en liten liten doft av herrparfym. När hon baxar ner den stora tunga gröna resväskan märker hon att hon nog själv bidrar till den där doften av människosvett. Tågresan har varit lång och ventilationen  har inte varit den bästa.. Det hon nu mest längtar efter är en sval dusch och en kall öl. Perrongen är full av människor och ljuden av prat och skratt blandas med ljuden av
barnvagns- och resväskehjul som rullar mot det hårda underlaget. Snart kommer hon ut genom Centralens dörrar. Hon stannar upp en sekund. Drar ett djupt andetag och säger tyst för sig själv. "Tjabba. Jag är här nu".
Det hon minst av allt ville kallas för så var det marodör!