Ormen

Sara och Andreas hade inte setts på flera år men de hade haft kontakt både på Facebook och några gånger på telefon. De var klasskamrater i gymnasiet och hade därefter gjort en tre månader lång asienresa tillsammans med två andra klasskamrater. Sedan hade det passerat en lång tid och deras vägar hade gått åt olika håll och de hade tappat kontakten. De hittade varandra igen på Facebook och när Andreas fick veta att Sara skulle flytta till Staden erbjöd han henne att hon skulle få bo hos honom första veckan. Nu var dom alltså på väg till Andreas lägenhet mitt i Staden. En vindsvåning med utsikt över hustaken och en stor terrass, möblerad med exklusiva utemöbler och en massa växter. Kvällssolen höll på att gå ner när Andreas kom ut till Sara på terrassen med en drink i ena handen och ett fotoalbum i den andra.
- Nu ska vi uppleva gamla minnen , sa han. Kommer du ihåg vår asienresa? Det här är mina bilder. Jag minns att du hade med dig din kamera överallt. Jag tror nästan att du sov med den också! Dina bilder var fantastiska. Fotar du nu också?
Sara undvek att svara på frågan genom att plötsligt låtsas få syn på något intressant i Andreas album.
- Men kolla! Det där kommer jag ihåg. Ormen som vi hittade i ditt tält en morgon. Usch vad vi blev rädda!
Andreas såg lite fundersamt på henne. Ormen hade inte alls hittats i något tält. Det var en bild som Sara tagit ute på en strand.
När Sara lagt sig på kvällen tänkte hon på om Andreas förstod varför hon inte ville svara på den där frågan om fotograferingen. Ok. Han får väl fundera då, sa hon tyst innan hon gäspade och somnade.