Sara. Fortsättning

Hon hade fått ordet marodör slängt mot sig i en viss situation för ett tag sedan. Hon visste knappt vad ordet betydde så hon googlade och fick upp synonymer som plundrare, bandit och vilde bland annat. Hon varken plundrade eller kände sig som en bandit. Däremot kunde hon erkänna att hon var lite vild. Fast det var väl inte det som ordet betydde egentligen. Hon hade ofta fått höra att hon for fram som ett yrväder. Hennes temperament gjorde också att hon handlade först och tänkte sedan. Att visa känslor av alla slag var inte svårt för henne och det hade väl rykt ett och annat porslinsföremål när ilskan slog till.
Nu stod Sara här utanför Centralstationen i den stora Staden hon hade bestämt sig för att flytta till. Hon hade på ett  mirakulöst sätt  kommit över ett förstahandskontrakt på en möblerad tvårummare i Förorten. Det skulle dröja en vecka innan hon kunde flytta in och under tiden skulle hon få bo hos en vän. Hon hade sett bilder på lägenheten men inte varit där. Den verkade lite nersliten och i sin fantasi såg Sara hur hon skulle kunna fräscha upp den med lite spackel och färg. Matta och dova färger var ingenting för Sara så hon fantiserade om både illröda och gula väggar. Men det fick bli en senare fråga.
Nu stod hon och väntade på vännen som skulle komma och hämta henne med sin bil. Hon hörde ett glatt tut bakom sig och såg den lilla blåa fiaten stanna vid trottoarkanten.  Den gröna resväskan knökades in i det lilla bagageutrymmet och själv satte hon sig i framsätet bredvid Andreas.