Skrivpuff:Behålla

Jag behåller den för alltid.
Den där kvällen.
Den där värmen.
Den där solnedgången.
Den där doften av din hud.
Den där rysningen när du rörde vid mig.
Den där förväntanshoppfullheten och
den där känslan av att livet
inte kunde vara bättre än så här.

Skrivpuff: Stolt

Jag är stolt över mig själv att jag lämnade kvar den sista biten i Aladdinasken.

Skrivpuff: Mening från en bok

Det där med minnet, sa moster Elsa. Det är inte vad det har varit. Nog kan jag komma ihåg en och annan dag för länge sedan, men var jag la nycklarna igår är en annan sak. Dom får jag leta. Sedan finns det ju de där bortglömda dagarna. Då man inte tyckte att det hände någonting alls. Det gjorde det nog i alla fall, men dom kommer man inte ihåg, sa moster Elsa. Dom är ganska många dom där. Om man kunde få tillgodo alla såna där bortglömda dagar, ha dem att skarva livet med, då skulle man nog aldrig dö.

Sista meningen är tagen från Fjärrvärme av Gerda Anti.

Skrivpuff: Tunga

Jag ser henne komma långt bort i korridoren på skolan där jag arbetade. Hon ska hämta sitt barn på Fritids. Hon bär på många tunga matkassar och jag utbrister högt: "Oj vad du ser packad ut!" Jag får roade blickar från mina arbetskamrater och tack och lov också från mamman med de tunga kassarna. Vi har skrattat gott åt det hela under årens lopp, men visst hade jag då velat bita tungan av mig, som det heter!

Skrivpuff: Olika

Det somliga kallar Gud kallar andra Ödet.

Tänk så olika det kan vara.
Eller...

Skrivpuff: Instruktioner

Poesi och visor är inte saker som du hittar, utan de är saker som hittar dig.
Allt du kan göra är att gå till ett ställe där de kan hitta dig.

Nalle Puhs Lilla Instruktionsbok.

Skrivpuff. Öppna

Vi var på fjällsemester i augusti. Hade tagit tåget upp till de jämtländska fjällen och gjorde våra dagsutflykter och våra vandringar i både snö och barmark. Det var kylig luft och en och annan snöflinga landade på våra mössprydda huvuden. Det var skönt att efter dagsturerna få krypa in i de hyrda stugorna, tända en brasa och äta antingen nyfångad öring eller köttbullar på burk. Barnen var små, men pappan lärde dem ändå att hantera kniv och att tälja på upphittade mer eller mindre krokiga björkgrenar.
Alltid tälja från dig. Aldrig mot dig, var hans förhållningsregler.
Barnens konstverk var färdigskapade och sista semesterdagen ville de gå till fäboden för att säga adjö till kossorna.  Pappan valde att stanna kvar i stugan och lovade att maten skulle vara färdig när vi kom tillbaka. Samtidigt som grytan puttrade på spisen passade han på att tälja de sista knivskären på sin semesterskulptur. När vi kom tillbaka stod pappan med högerhanden i luften och en stor blodfärgad näsduk lindad runt tummen. Grytan på spisen fick vänta och vi fick åka till närmsta vårdcentral där de sydde ihop det djupa och öppna såret. Något senare erkände han att han hade täljt mot sig.    

Skrivpuff Fascinerat

Jag har kanske fascinerat någon någon gång med  min blotta närvaro eller med min blick eller mitt leende. Kanske med mina kläder eller min kroppskonstruktion.
Kan hända också genom mitt sätt att tala och tänka eller rent av mina handlingar.
Själv fascineras jag av att jag  kan fascinera någon överhuvudtaget.

Tandläkarbesök (Utmaning Skrivpuff)

Tanvärken hade hållit i sig flera dagar. Trots ihärdiga försök med tussar med sprit på och diverse antibiotiska salvor på den onda tanden ville värken inte ge sig. Nu var det ju så att det var femton mil till närmsta tandläkare. Det var vinter och tjugofem grader kallt med ett snödjup på dryga metern. Inte gav man sig ut i onödan och förresten hade bilen sommardäcken kvar.
Och förresten så var det ju helg och ingen tandläkare jobbade ju under helgerna.
Måndagen kom och den högra kinden såg påssjukaktig ut. Inte gick det att äta något och sömnen hade inte varit god de sista nätterna.
Karl i granngården erbjöd skjuts till tätorten med bil med vinterdäck. Tandläkaren kontaktades per telefon och hade en tid nästföljande dag klockan två. Karl i granngården satte på eberspächern en stund före avfärd och med bultande tand och en tjock halsduk virad runt huvudet bar det av till tätorten. Karl i granngården lovade att vänta kvar i väntrummet. Tandläkaren tog emot, kollade eländet i munnen och började behandlingen. Den drar vi ut sa han, bedövade med en enorm spruta och själv luktade han lika illa som bedövningsvätskan. Men vadå. Värken skulle försvinna. Det var huvudsaken. Det bändes och vreds om i munnen och efter mycket om och men låg tanden i spottskålen.
- Du var mig en jävel på att vråla högt, sa Karl i granngården.
Fel tand hade bedövats och nämnda tandläkare fick en tid senare sin legitimation indragen på grund av alkoholintag under yrkesutövning!

Meningen var: Du var mig en jävel att vråla högt.
Levande livet av Reidar Jönsson

Redan då... (Skrivpuff: Långsamt )

Jag har aldrig tråkigt. Blir det långsamt  leker jag med mina händer. Med mina fingrar. Jag låtsas att dom är olika saker och pratar med varandra. Det blir många tummesagor och pekfingervisor. Ibland kan det också bli en familjesaga.
Så sa hon när hon var sju år. Nu är hon fyrtiosju och kulturarbetare.

Monolog buss 56 (Skrivpuff:Bitter)

Nu är jag trött på att vara så där präktig.

Nu vill jag säga vad jag tycker.
Utan att bry mej om jag sårar.

Jag vill spela bort alla mina pengar på fåniga spel.

Dricka mej full och skita i att gå till jobbet i morgon.

Skulle gärna vilja slå nån på käften också. Vet bara inte vem.

Men skit samma. Banka på någon bara.

Sitta uppe hela natten.

Pimpla rödvin tills ögonen blöder.
Äta potatis och fläsk tills jag spyr.

Inte duscha. Det är för jobbigt.

Städa? Vadå? Disken? Skit i den du.

Leta upp alla spektakulära sidor på nätet och ge fan i att vara social.

Aldrig mer politiska eller sociala diskussioner.

 

Bitter?

Jag?

Nä aldrig!

 

 

Dit vill jag inte resa.
Till landet där död betyder mer än liv.
Där jag betyder mer än du.
Där empati är obefintlig
och kärlek ett ord som
ingen kan stava till.
Dit vill jag inte resa.
Det landet är kallt och sterilt.
Jag vill stanna här i mitt land
och hoppas att landen aldrig förenas.

Rabbla

Du rabblar
om att det var sista gången
om hur mycket du älskar mig
om att det inte var meningen
om att du vill att jag ska stanna
och
om att jag ska förlåta.

Det räcker nu.
Jag är trött på ditt rabblande.
I morgon drar jag.