Skrivpuff. Öppna

Vi var på fjällsemester i augusti. Hade tagit tåget upp till de jämtländska fjällen och gjorde våra dagsutflykter och våra vandringar i både snö och barmark. Det var kylig luft och en och annan snöflinga landade på våra mössprydda huvuden. Det var skönt att efter dagsturerna få krypa in i de hyrda stugorna, tända en brasa och äta antingen nyfångad öring eller köttbullar på burk. Barnen var små, men pappan lärde dem ändå att hantera kniv och att tälja på upphittade mer eller mindre krokiga björkgrenar.
Alltid tälja från dig. Aldrig mot dig, var hans förhållningsregler.
Barnens konstverk var färdigskapade och sista semesterdagen ville de gå till fäboden för att säga adjö till kossorna.  Pappan valde att stanna kvar i stugan och lovade att maten skulle vara färdig när vi kom tillbaka. Samtidigt som grytan puttrade på spisen passade han på att tälja de sista knivskären på sin semesterskulptur. När vi kom tillbaka stod pappan med högerhanden i luften och en stor blodfärgad näsduk lindad runt tummen. Grytan på spisen fick vänta och vi fick åka till närmsta vårdcentral där de sydde ihop det djupa och öppna såret. Något senare erkände han att han hade täljt mot sig.