Idag fyller Minni 18 är.

 Sinnenas rum

Det sitter en affisch på väggen i mitt skrivarrum Den har funnits där i åtta år.Den är svart och varmt röd och från övre vänstra hörnet ner till det högra slingrar sig en prickig väg genom tre bilder, en mun ett hjärta och ett öga.Sinnenas rum står det med vita bokstäver mellan bilderna.

Sinnenas rum var en konstutställning, där tavlor gestaltades med hjälp av sång och musik. Jag såg föreställningen men har inte så mycket minne av den. Däremot har jag min affisch kvar. Sinnenas rum.

Mitt skrivarrum är mitt alldeles egna sinnesrum. Här kan det i min fantasi dofta nykokt kaffe, smaka jordgubbar och glass i min mun. Jag kan höra barnröster eller koltrastsång, känna kattens mjuka päls i mina händer och bakom slutna ögonlock se bilder av de miljöer jag vill beskriva. Att kunna plocka fram olika sinnesintryck när jag skriver behövs när jag vill ge mina läsare en bra läsupplevelse.

Jag har haft lång tid på mig att träna upp mina sinnen. Ända sedan jag föddes.Ett nyfött barn kan använda alla sina sinnen vid födseln, ja faktiskt även i mammans mage, är alla sinnesorgan utom synen fullt brukbara.

Att få känna beröring, att få vara nära, hud mot hud är viktigt för ett nyfött barn. Barnet lär sig också snart att skilja på dofter från olika människor och skulle vi byta ut modersmjölken eller mjölkersättningen mot öl eller kaffe så skulle det lilla barnet definitivt komma att grimasera och rynka på näsan.

Den mänskliga rösten fascinerar den nyfödde som hellre föredrar en ljus, mjuk röst framför en mörk. Det är väl det som morfar och farfar intuitivt förstår när dom lutar sig över vaggan och omedvetet gör sina mansröster så ljusa och mjuka dom kan när dom jollrar med sitt barnbarn, Det är inte omanligt. Bara väldigt mänskligt!

Det här läste jag för ett tag sedan:

Om man skulle födas utan några sinnen kan man egentligen inte veta att man lever. Det behövs mer än bara mat och vätska för att överleva.

Använd dina sinnen. Lukta, känn, lyssna, smaka och se på allt som kommer i din väg.

Då blir det lätt att både leva och överleva.

 Till Mikael och Simon för länge sedan

Min pappa har en motorcykel.

Den är röd och stor och har ett långt styre.

Man kan sitta två på den

och pappa brukar hämta mej på dagis med den.

Det hörs lång väg när han kommer

och alla killarna vill titta.

Pappa har hjälm och svartröda skinnkläder.

Han ser jättehäftig ut.

Han parkerar på gatan utanför

och tar av sig hjälmen.

Då ser man hans långa hår

och blåa ögon.

När han kommer in

vill killarna se hans tatuering.

Han tar av sig jackan

och kavlar upp skjortärmen.

Då ser man draken

som sitter på hans axel

och spretar med klorna

på hans arm.

Han är fin min pappa.

Sen hjälper han mig med hjälmen

jackan och byxorna

och vi säger hej då

och går ut till motorcykeln.

Jag sitter där bak och håller om min pappa

fast jag når inte ända runt.

Men det gör inget

för jag vet att han kör bra

så jag inte ramlar av.

Sen kör vi iväg och jag är stolt

och killarna står i fönstret

och tittar.

Dom vill nog också ha en pappa

med motorcykel

Fars dag idag. 

Min pappa Hugo

som jag aldrig hann träffa.

 

Fånga känslan.

har för närvarande ingen

bara tomma tankar som far omkring

rena kaoset i hjärnan

får ingenting gjort

har till och med kommit dit

att jag bara går runt

rättar till onödiga mattfransar

men struntar i maten

röker för mycket

suckar för mycket

ljuger för mig själv och andra

om hur bra jag har det

egen terapi för att hitta orsak

halva nätter går åt till att söka fakta

varför borde bytas ut mot

hur eller

vad eller

när eller

vilket

men ändå

varför

just här

just nu

just jag

 

DET DÄR ÄR JU JAG

Det där är ju jag

fast ändå inte

en bild av mig själv

fångad

I ett fårat kvinnoansikte.

 Det är kväll.

det är mörkt.

man ser inte vad grannarna gör

man ser inte solnedgången

 man ser inte vad djuren gör

 paddan jag hittade idag

 var är du nu? 

 

Dagens rapport.

Temperaturen går upp till plus femtio grader i vissa frysar

Trump går på högvarv inför morgondagen

Regeringsbildningen går i snigelfart

och solen går ner redan 15.57.

 

Hösten har ordet.

Hösten. Älskad årstid av många. Av andra, en ganska onödig sådan.

De som älskar, ser naturens underbara färgskiftningar, myset med tända ljus eller varför inte en god bok framför brasan.

De andra ser bara kyla, blåst, regn och tjocka ylletröjor som kliar.

Vad tycker hösten själv?

— Jo förstår du. Jag är till för att allt ska kunna födas på nytt och att ni ska ha något att längta efter. Njut av mig. Både av min färgprakt och de där klara, kyliga kvällarna. Jag är faktiskt början till nästa vår och sommar.

Hösten kanske inte är så onödig i alla fall.

 

ALLHELGONA

Kyrkklockan får mig

att eftertänksamt stillna

saknar dig min syster

tänker på dig min son

du död

du levande präst

allhelgona

Amen.

                                                                     Höstens två ansikten.

 

PAPPADIKT 1

Min pappa heter Stefan.

Fast egentligen är han inte min riktiga pappa.

Min riktiga pappa bor i ett annat hus och heter Ulf.

Han har bott där i nästan hela mitt liv.

Jag åker till honom varannan vecka.

Då får jag träffa mina halvsyskon och min halvhund.

Där finns också en halvmamma som heter Lena. Fast dom verkar jättehela allihop.

Det är kul där.

Vi gör saker eller inte.

Pappa Stefan brukar hämta mig när jag varit färdigt där.

Då pratar papporna med varandra och skrattar och så.

Det är bra med två pappor.

Fast den riktiga är bäst.

 I morse vaknade vi av att stormen tog en stor gren från vår björk. Nu har fåglarna bara en halv björk att sitta i.

 Det här gör mig glad....och hoppfull!

Uppskattad gratiskväll för unga tjejer i Västerås.

Bakom evenemanget står Västerås fritidsgårdar som arrangerar Herizon för tjejer mellan 13 och 17 år.Under kvällen väntar musik med bl a Linda Pira, aktiviteter, tävlingar, överraskningar och möte med lokala artister. Aktörer som deltar är bl a Tjejjouren Ronja, Västerås Folkhögskola, Västmanlandsmusiken och Ungdomsmottagningen. 

Herizon anordnades för första gången förra året. Då fylldes Västerås konserthus av 800 tjejer. "Det här fick mig att tro mer på mig själv" och "Kan ni ha Herizon typ en gång i månaden" var några av de positiva kommentarerna. Nu är det dags igen den 28 oktober. Genom att skapa ett eget rum vill Västerås fritidsgårdar ge tjejer möjlighet att mötas och ta plats på sina egna villkor.

Det här läste jag om i Västerås Tidning (som för övrigt är en bland de få gratistidningar som finns kvar),och jag hoppas och tror att evenemanget blir lika uppskattat i år som förra året.

 Heja initiativtagarna Västerås fritidsgårdar!

 

Ibland vill jag inte veta Jag står och tittar upp mot den stjärnklara himlen en kall och klar vinterkväll. Jag känner stillhet och samhörighet med det jag ser.

 Jag plockar ner det första mogna röda äpplet från äppelträdet i trädgården och njuter av den friska smaken. 

Jag sitter i backen i bokskogen och så långt ögat kan se är marken vit, täckt av alla dessa vitsippor som kommer upp varje vår. Inte vill jag i dessa stunder veta, att det far omkring massor med av oss människor utslängt skräp i rymden med risk för kollisioner. Inte heller att syran i mitt goda äpple fräter på tändernas emalj eller att vitsipporna trivs bäst i sur jord med lågt Ph-värde. 

Jag vill heller inte veta något om min nyfunne väns kaotiska bakgrund, utan bara få vara med den människa han är idag och odla vår framtida vänskap.

 Det här får mej att tänka på en äldre man i min närhet som berättade följande sanna historia. Jag hade gått till varuhuset för att göra en del inköp till mej och min fru. Dessvärre hade jag glömt inköpslistan hemma. Nu stod jag där och försökte komma ihåg vad det stod på den. Då kom jag på att jag hade min mobiltelefon med mej. Jag ringde min fru och när jag därinne i varuhusets tillslutna värld, bland alla syltburkar och mjölkförpackningar hörde hennes röst i telefonen kände jag mysteriets storhet.

 Nu går det ju att förklara det här helt logiskt och tekniskt, men mannen ville inte ha en sådan förklaring. Han ville vara kvar i sin känsla av mysterium. Precis som jag, den där stjärnklara vinterkvällen. Men jag vet! Utan kunskap har vi mindre möjligheter att förändra saker till det bättre. Fast ändå. Ibland vill jag inte veta.

 De senaste dagarna har jag ägnat mig åt en av mina gamla släktingar. Han heter Lorens Brolin. Han levde på 1800-talet,  bodde i Skåne, tillhörde resandefolket och var en känd folkspelman Nu har jag tänkt mig att jag ska försöka tolka hans låtar. Han spelade fiol och jag ska tolka låtarna på piano. Spännande!                                                                        Musikalitet går i arv. Tack Lorens!

  

 Igår var det fest hos Micke som fyllde sextio .God mat och dryck och en massa härliga släktingar som jag inte hade träffat på flera år. Det blev fina samtal och en massa, massa varma kramar. Det blev så mycket kramande att jag fortsatte kramas i mina drömmar på natten! 

 Fingrarna kan fortfarande ta sig igenom Beethovens femma på pianot.

 Men bara första satsen. Den andra går alldeles för hiskeligt fort! 

 Den här bloggen startade jag 2010.

Idag gick jag tillbaka och läste  vad jag skrev då och en tid framåt. En hel del kom jag ihåg. Annat hade jag glömt. En hel del bra texter om jag får säga det själv. Men vad gör jag av dom? En del har varit tryckta i veckopressen och dagstidningar. En del har jag lagt ut på olika poesisidor. En del har jag tävlat med med olika resultat. Men jag skulle vilja samla det bästa och göra något av det.

Någon som har förslag? Du som läser mina texter. Läs gärna de äldre och kom gärna med kommentarer!

 Mörka tankar en höstdag

Plockade undan sommarkläderna idag.

linnena i en låda 

klänningarna längst bak i klädkammaren 

baddräkten i plastpåse.

kommer jag att få uppleva

ännu en sommar

 fyller åttiotre till våren

 Alla dessa barn som tvingas uppleva all djävulskap i världen just nu. 

Hur kommer de att reagera som unga vuxna?

 Kommer de att vilja ge igen eller kommer de att med hela sin själ  försöka få fred på jorden?

Frågan kan utvecklas hur mycket som helst men jag föredrar  att ställa mitt hopp till det sista. 

Det skulle regna hela dagen så när jag vaknade i morse hade jag en massa planer på vad som skulle göras inomhus. Det började ganska lugnt med frukost med maken och Ring P1 på radion. Sedan satte det igång. I källaren laddades tvättmaskinen. Under tiden den jobbade rensade jag ut en massa gamla papper från pärmarna i datarummet. Sedan var jag ju tvungen att kolla FB och lite annat på nätet. När jag ändå var där passade jag på att beställa grejor från apoteket. Kom på att jag måste titta efter vad jag ska ha för kläder på festen på fredag. In i klädkammaren och rotade. Hittade vad jag ville ha och hittade också en hel del som jag lade i den där "kommeraldrigattanväda" högen. Ska kanske ge till second hand. Men bara kanske! 

.Så gick dagen med matlagning, telefonsamtal, klappa katt och en del annat. Nu är det snart kväll och jag ska lugna ner mig och titta på På spåret. 

  Idag har det varit en sådan här dag. Jag har varit både här och där och hit och dit! 

 Frostade av frysen igår.  Den var rejält full av både matvaror och is. Maten stoppades i kylväskor och en del stoppades i hinkar för att ta upp till köket och  om möjligt kunna göra något av.

 Det fanns t ex två förpackningar färdigköpt risgrynsgröt sedan i julas. Kan vara gott så här på höstmorgnarna tänkte jag. Sedan såg jag av en slump ett recept på nätet på risgrynsgrötsplättar bestående av gröt, ägg vetemjöl och bakpulver. Att ätas med en god sylt. Det passade ju väldigt bra. Jag hittade nämligen två påsar svarta och röda vinbär också. Så nu ska det göras sylt och risgrynsgrötsplättar i morgon. Idag blev det en upptagen pirog. en vegeschnitsel och en skiva fläskfile..Räckte till oss två om man drygade ut med resterna av potatismoset från i fredags. Ja ja. Den som spar han/hon har!

 I morgon plättar, men på torsdag blir det banne mig kyckling och pommes!  

 

Igår fick jag mina nya glasögon. Fick och fick förresten. Jag blev åttatusen kronor fattigare. Men det gör ingenting för nu har jag bra syn på både långt och kort håll

 Idag för sexton år sedan slutade jag röka.

Jag hade då rökt i över fyrtio år, utom de tre gångerna jag var gravid  Det gick lättare att sluta än vad jag hade trott. För säkerhets skull sparade jag en cigarett i källaren om suget skulle bli för starkt. Cigaretten slängdes ganska snart.

Tänk vad pengar jag har sparat under de här sexton åren. Säkert mår kroppen också mycket bättre utan giftpinnarna. Ja, jag vet det blev ett begär, men det fanns tillfällen då det smakade riktigt gott med en cigarett.Ta till exempel ett glas vin och en cigarett en sommarkväll på altan eller en kopp kaffe och en cigarett med arbetskamraterna på lunchrasten. Det fanns rökrum på skolan på den tiden. Sedan fanns det saker som jag idag inte begriper att jag gjorde. Jag rökte i bilen när barnen satt där bak och jag stod under  köksfläkten och rökte eller det att jag förpestade vardagsrummet med cigarettrök  när jag tittade på TV på kvällarna

 Nej bravo Ulla att du slutade och grattis till de sexton rökfria åren!     

Åter en härlig höstdag med sol, klarblå himmel och färgsprakande natur.

 Undrar om Magdalena, Kristersson och de andra hinner njuta av detta eller om de bara är upptagna med att forma framtiden för oss "vanliga" människor 

 Höst

grått, regn och rusk

eller

oranga löv

 klar luft och levande ljus

välj själv

 En groda satt på stranden

 tjipp tjillevipp tjille kvack kvack kvack

hon hade ont i tanden

 tjipp tjillevipp kvack kvack

För tandläkaren hon var så rädd

hon gömde sig för att ej bli sett

tjipp tjillevipp kvack kvack

En groda satt på stranden

 tjipp tjille vipp tjille kvack kvack kvack

då tappade hon tanden

tjipp tjillevipp kvack kvack

Så tandläkaren fick inget jobb 

nä där blev det ju bara nobb

en groda satt på stranden

tjipp tjillevipp kvack kvack

Jag ska nog börja skriva barnvisor !