Vaknade tidigt. Vid 05.00 sådär. Utanför piskade regnet på sovrumsfönstret och utetermometern visade + 3 grader. Gick på toa, drack lie vatten och kröp ner i sängen igen. Funderade på att sätta på värmen på elementet, men drog istället upp täcket över öronen och försökte somna om. Men nej. Det gick inte. Slog på radions P1. Valresultat.  Provade p4. Vakenprogrammet spelade alla de mest populära låtarna som jag hört femtioelva gånger. Stängde av och försökte somna om. Då kom katten. Hon kurrade och la sig tätt intill min högersida. Jag slog på Youtube på telefonen och letade reda på Vivaldis Vinter med Malmö Operan. Med min hand på kattens mjuka päls och med Vivaldis musik i öronen kom tårarna. 

 På tal om spindeltrådar...

Som silkestunna spindelvävda trådar

från gren till gren

söker sig minnena

sköra och darrande

från dåtid till nutid

försvinner en stund med vindens hjälp

men finns där igen

 i morgonens stilla ljus.

 Nu har jag bestämt mig! Jag ska börja blogga igen. Har saknat skriveriet så in i bangen! Känner mig halv när jag inte skriver. Funderade på en till blogg som skulle heta Ullas fundringar eller nåt sånt, men nu kör jag igång här. Blir lite blandat med poesi, funderingar och tankar. 

Dagens två fundringar.

Hur i hela friden kan Trump få sita kvar som president?

Är det fler än jag som en lång stund en solig morgon kan njuta av att  titta på en tunn spindeltråd som gungar fram och tillbaka i den svaga vinden?