Sura gubben

Han var nog den suraste och vresigaste mannen i kvarteret. Hälsade aldrig och om det någon gång skulle hända var det med ett otrevligt grymtande. Hans fru var liten och kutryggig. Såg helt förskrämd åt när hon skyndade mellan hemmet och speceriaffären. Jag hörde att han på jobbet var känd som sura gubben. Ingen ville längre prata med honom.
Sonen hade flyttat hemifrån för länge sedan och pappan hade inte hört av sig på flera år.  Inte heller sonen.
Men så en dag kom sonen hem.
- Du har blivit farfar, sa han till gubben och la den nyfödda pojken i gubbens famn.
Då kom tårarna. Han tittade på sitt barnbarn och tårarna strömmade ner för de rödaktiga kinderna.
Han sa inte så mycket men från och med den dagen blev livet annorlunda.