Första dagen

Sedan blev det alldeles tyst. Antagligen var det väl någon av det gamla paret som hade drömt något, tänkte hon. Hon hade inte hört om skriket kom från mannen eller kvinnan.
Det var svårt att somna om men så småningom överföll tröttheten henne och hon slumrade in i en orolig och lätt sömn.
När hon vaknade nästa morgon visade väckarklockan på nattduksbordet på fem i sju.  Det var gott om tid. Hon skulle inte träffa rektorn förrän klockan 10. Hon gick in i badrummet som låg vägg i vägg med hennes rum, duschade och tvättade håret. Den äldre kvinnan hade sagt att frukosten skulle vara serverad klockan åtta och kvart i gick hon ner för trappan. I köket fanns det ingen och inget spår av en blivande frukost kunde hon inte heller se. Hon fortsatte in i vardags eller finrummet som hon hade hört att det kallades. Ingen människa där heller. Hon ropade ett svagt hallå men fick inget svar. Nu tyckte hon att det verkade lite skrämmande och konstigt. Det fanns bara ett rum kvar att leta i och det var det gamla parets sovrum. Dörren stod på glänt och när hon tittade in såg hon att mannen och kvinnan låg i den stora dubbelsängen. Mannen var vaken och höll kvinnan, som fortfarande sov, i handen.
Hon är död, hörde hon honom säga. Hon dog i natt, fortsatte han och hon såg hans skrämda och rädda ögon fyllas med tårar.
Den första dagen i Byhålan blev inte som hon tänkt sig. Det blev ingen vanlig måndag.