Sista sucken

Hon tog av åt höger in på Lindvägen. Precis som hon hade blivit tillsagd att göra av mannen som hade tipsat henne om hyresrummet. Att hon hamnade i den här byn var bara en slump. Hon hade haft några andra ställen att välja mellan. Hon hade skrivit alla sju ortsnamnen på var sin papperslapp. Sedan hade hon blandat lapparna, lagt dom i en skål och blundande stuckit ner handen i skålen och fiskat upp en lapp. På den stod det alltså den här byhålans namn. Hon hade aldrig varit här förut och hade ingen aning om hur många som bodde här eller hur det såg ut här över huvud taget. Det enda hon visste var att det fanns ett ledigt vikariat på skolan och att hon hade tackat ja till det.
Hon gick en bit in på Lindvägen innan hon satte sig på en sten för att vila. Hon drog en djup suck och tänkte en kort sekund på att hon skulle vända om och ta första bästa tåg hem till Malmö igen.
Hon tittade sig omkring. Det hon såg fick henne att känna en sorts ro som hon inte känt på länge. Åkrarna med sina gula fält och skogen på andra sidan vägen. Hon kunde till och med känna en svag doft av svamp och såg lingonriset ned sina röda bär skymta i skogsbrynet.
Hon tittade på sin telefon och såg att klockan redan närmade sig sjutton. Hungern började ge sig till känna och hon hoppades få lite mat när hon kom fram till det äldre par som hon hade hyrt rum hos.
Vägen krökte sig lite åt vänster och där borta såg hon det vita huset. Ett litet tvåvåningshus omgivet av en hög häck och i trädgården kunde hon se både päronträd och äppelträd. Hjärtat bultade och hon drog för hundrade gången i dag en djup suck. Dagens sista hoppades hon, medan hon knackade på dörren.