Ankdammen

En riktig liten byhåla.
Och här skulle hon bo ett helt år.
När hon steg av tåget möttes hon av total tystnad. Inte en människa syntes till. Det röda lilla stationshuset var stängt och utanför på den gula bänken hade någon glömt gårdagens lokaltidning. Det var det enda tecknet på liv.
På telefon hade hon fått vägbeskrivning till det rum  hon hade hyrt hos ett äldre par. Det var bara att gå landsvägen några hundra meter, svänga av till höger på Lindvägen och fortsätta tills hon såg ett vitt hus med svart tak på vänster sida.
Hon slängde upp ryggsäcken på ryggen och fällde ut handtaget på resväskan så att hon kunde dra den efter sig. Den var fullproppad med kläder och annat som kunde behövas så här i början.
Hon började gå landsvägen fram. Inte en människa mötte hon men hon kunde känna blickarna  bakom gardinerna i fönstren på de få hus hon passerade. Nykomling till byn. Klart de var nyfikna. Lika nyfiken var hon, men hon fick väl ge sig till tåls i den här lilla ankdammen.
Augustisolen värmde  och nu var hon framme vid Lindvägen.

Fortsättning följer.