Fia

Hon startar perfekt. Min lilla pärla sedan många år.
Min lilla Fia. Hon är blå och är en Fiat 127 modell -79.
Den här dagen vid 16- tiden hade jag varit på vårdcentralen för att kolla några prover.
Allt såg bra ut och jag går ut på parkeringen glad och nöjd för att starta hemfärden. Jodå. Hon startar perfekt som vanligt.
Jag kör ut från parkeringen, svänger vänster och saktar ner och stannar vid trafikljuset som visar rött. Där lägger hon av. Fullständigt lägger av. Det är mycket trafik och jag sätter på varningsblinkerna.  Tusen tankar snurrar i mitt huvud. Bilar kör förbi, kör om på bägge sidor, tutar och blinkar med strålkastarna, men ingen stannar. Jag går ut ur bilen och försöker få uppmärksamhet, men ingen stannar. Inte kan jag ringa någon heller. Glömde telefonen hemma när jag körde hemifrån. Panik. Vad ska jag göra.  Då stannar plötsligt en bil bredvid mig och ut kliver en mörkhyad kvinna som undrar om hon kan hjälpa till. Varken hon eller jag har någon bogserlina i bilen. Hon öppnar sin  bagagelucka och plockar fram en startkabel.
- Vi provar den här, säger hon och med gemensamma krafter kopplar vi samman våra bilar och börjar långsamt ta oss bort från trafikljuset. Vi svänger vänster och fram mot en parkeringsplats vid en pizzeria. Gatan lutar lite uppför och jag ser hur kabeln sträcks ut för att sedan gå sönder precis när vi kommit upp på parkeringsplatsen. Tillsamman skjuter kvinnan och jag in bilen i en parkeringsruta och jag tackar henne och vill naturligtvis ersätta den trasiga startkabeln.
- Nej det behövs inte säger hon. Det är bara sådant man gör.
Jag och Fia kom hem så småningom, men jag glömmer aldrig den mörkhyade kvinnan.

Dagens Skrivpuff: Lägga av