Korsord

Nu var hon på väg. Hon hade begärt och fått fönsterplats. Sin vana trogen kollade hon noga in medpassagerarna. De var bara ett fåtal än så länge, men hon förstod att det skulle bli ett antal till innan hon var framme. Resan skulle ta lång tid.
- Du får sluta med det där nu, sa hon tyst till sig själv. Det är i alla fall ingen som kan känna igen dig.
Hon hängde upp kappan på kroken bredvid fönstret och funderade på om hon skulle gå in på toaletten och plocka bort vadderingen som hon fortfarande hade under sina kläder. Men nej. Inte än. det var fortfarande lite riskabelt.
Hon tog fram veckotidningen hon hade köpt, en kulspetspenna och godispåsen och började lösa storkrysset. Men det gick inte att koncentrera sig. Tankarna for fram och tillbaka och hamnade som vanligt på pengarna. Hon hade gjort allt hon kunnat för att få dom på ett så säkert ställe som möjligt.
-Men man vet ju aldrig sa hon tyst för sig själv igen.
Hon skulle väl inte kalla sig själv för tjuv eller brottsling över huvud taget. Det hon gjort var ju helt enkelt bara en välgärning.
- Det där ordet måste bli  kalla tänkte hon och skrev K A L L A  i rutorna i storkrysset.


Dagens Skrivpuff:Kalla
.