Slutet på historien eller...

Hälsningar M. M som i mamma. Dom hade inte haft kontakt på flera år. Det skar sig mellan dem när Klara precis hade tagit studenten och flyttat hemifrån. Istället hade hon nära och ofta kontakt med gammelmoster Anna. Med henne kunde man prata om allt. När hon dog för några månader sedan hade hon hunnit bli nittiosju år. Det var då Klara bestämde sig för att börja ett nytt liv. Det var då hon hyrde husvagn, köpte lägenhet i utlandet och sa upp sig från sitt arbete. Man kan väl säga att moster Anna hade hjälp till på fler än ett sätt. När hon inte fanns längre fanns det ingen anledning att stanna kvar här tänkte Klara. Och så pengarna. Dom hade hon tagit bara för att de efterlevande inte skulle behöva bråka om arvet. Rena välgörenheten alltså.
Hon ändrade sitt utseende så att ingen skulle känna igen henne om hon skulle bli misstänkt och efterspanad .Egentligen var det väl inte så stor risk . Klara var känd som en ordentlig, vänlig och intelligent människa.
Ok. Jag ringer mamma sa hon och hon märkte att hon darrade på handen när hon slog numret.
- Hej. Det är Klara.
Det blev tyst en lång stund men sedan hörde hon sin mamma berätta.
- Hej Klara. Som du säkert vet så hade moster Anna en ganska stor förmögenhet när hon dog. Nu är det så att hon skrev ett testamente och du är den enda arvingen.
Klara var glad att dom inte hade videosamtal så att mamman skulle kunna se hur rodnaden spred sig i ansiktet och hur svettpärlor rann från pannan.
 Det enda hon fick fram var ett Jaha.
- Nu är det så, fortsatte mamman, att ingen har kunnat hitta pengarna och jag undrar om du som stod henne så nära kanske vet var dom finns.
Ja. Klara visste var dom fanns.

Efter telefonsamtalet gick hon direkt till lönnfacket i köket, låste upp och stack in handen i en öppning i vadderingen. Jodå. Det prasslade som vanligt och skulle göra det ett bra tag till.
Fjorton miljoner tar inte slut i första taget.

Dagens Skrivpuff: Skär (skar)