Skrivpuff Dal

Bilsemester i Norge.
Färden gick på smala vägar.
På ena sidan branta stup och på den andra höga bergsväggar.
Fjordar och gröna, svagt kullriga betesmarker med getter, fjällkor och enstaka hus mötte oss mellan de höga bergstopparna.
Det var där, på den norska landsbygden jag blev bergtagen. Hon dök upp på vänster sida precis när vi hade lämnat dalen. Lagom hög, grön och inbjudande fick hon mig att gå henne till mötes.
Jag blev förälskad och ville vara för mig själv en stund. Jag stannade vid foten och såg upp mot toppen. En stig slingrade sig dit upp. Jag kunde inte släppa den med blicken.
Jag bestämde mig för att den stigen skulle jag gå någon gång. Inte idag. Inte nu när barnen var små, inte så länge jag utbildade mig. Men sedan. Då skulle jag ta min ryggsäck och vandringsstav och ensam bestiga mitt berg.
Längtan fanns hos mig i många år men av olika anledningar blev det aldrig av. Det blev en dröm. En fin dröm.
Det är många år sedan nu, men jag kan när jag vill se bilden av mitt berg inom mig.
Jag är fortfarande bergtagen.