Skrivpuff Bildtext

Det var jag som var här först. Då, för länge sedan hade jag en massa kompisar runt mig. Det var tyst och lugnt. Vinden susade i våra kronor och allt var som det skulle. Min stam med det svartvita mönstret växte sig rak och fin. Jag minns en gång ett förälskat par som försiktigt ristade in ett hjärta i barken. Det fick dom.
Sedan kom grävskoporna och asfaltsläggarna. Mina kompisar försvann. Istället målades det gula rektanglar på asfalten och industriområdet växte.
Det började lukta illa. Den härliga skogsdoften försvann och se på min stam. Grå, skorvig och sned. Av det inristade hjärtat syns inte ett spår.
Jag fick i alla fall överleva. Hoppas att jag fortfarande kan vara till glädje för någon.
 
 http://www.flickr.com/photos/24917258@N05/10630976393/sizes/m/in/photostream/