Skrivpuff Bär

Vi köpte vårt älskade hus när barnen var små. Vi köpte det av ett äldre par som inte orkade så mycket längre. Kvinnan grät den dag hon lämnade huset.
- Ta vara på trädgården. Den har varit mitt skötebarn.
Det var det sista hon sa till mig innan flyttlasset rullade iväg.
Vi njöt av utrymmet inomhus och barnen kunde springa barfota i trädgården på sommaren. Där ute fanns det några vinbärsbuskar, krusbärsbuskar och flera fruktträd. Barnen älskade att plocka vinbär och att få äta så många de ville.
Vi skötte om tomten så mycket vi hann. Gräset klipptes, rabatterna rensades och det blev både saftat och syltat, men som småbarnsfamilj med två heltidsarbetande föräldrar kanske gräset blev lite för långt ibland.
Jag märkte att farbrorn i huset bredvid höll koll på vad vi gjorde och inte gjorde och jag fick några små gliringar då och då.
Sommaren gick över i höst och vinbären var nästan uppätna.
Men bara nästan.
- Det där skulle tant Olga aldrig ha tillåtit. Hon plockade rent. Inte ett bär fanns kvar.
Jag blev både arg och ledsen och sa några inte så väl valda ord innan jag gick in.
En vecka senare ringde det på ytterdörren.
- Den här ska du ha, sa farbrorn och räckte fram en träpall som han själv hade snickrat.
Jag bjöd på kaffe och trädgården nämndes aldrig mer.