Magknip (Skrivpuff 2010:90 31 mars)

Han föddes åtta veckor för tidigt. En liten efterlängtad pojke. Nästan lika stor som ett två kilos sockerpaket .Lämnade tryggheten i livmodern för att läggas i kuvös med slangar i mun och näsa.
Föräldrarna fick försiktigt röra vid honom de första dygnen Sondmatning och kroppsberöring. Sedan tillbaka till kuvösen.
Mor och son var kvar på BB fjorton dagar.
- Nu verkar allt gå bra. I morgon får ni åka hem
Vilken lycka.
Pojken lades i vaggan som pappan snickrat.
Blöjor och nappflaskor fanns på plats
Farmor och farfar kom och beundrade.
En liten familj hade bildats.
Och pojken åt, sov och åt de första veckorna.
Bvc-personalen mätte och vägde och förklarade att allt var precis som det skulle.
Men sedan började nätterna . Nätterna med skrik och småkräkningar. Föräldrarna turades om att gå fram och tillbaka med pojken i famnen. Klappar i stjärten och sjungande Stilla Natt och När Trollmor har lagt sina elva små troll.
Oron växte. Var det något fel?
Bvc lugnade med att det var tremånaderskolik.
Det skulle gå över.
Det gick inte över. Sprutkräkningar efter varje matning.. Akutbesök på sjukhuset där det konstaterades magmunskramp och akut operation. Pojken lämnades kvar på sjukhuset. Läkarens lugnande ord att det här skulle gå bra. Föräldrarna fick åka hem. Huset kändes plötsligt så otroligt tomt.
Det blev ingen sömn den natten.
Och mamman sa till pappan.
- Om han dör så måste vi skaffa ett barn till så fort vi kan.
Pojken dog inte. Han överlevde. Slapp sitt magknip och utvecklades till en idag trettioårig man.