Om att blekna (Skrivpuff 2010:84 25 mars)

Elden i den öppna spisen spred sitt varma röda sken en bit in i rummet.. Ute föll det fortfarande snö. Det var tredje dagen i följd som snön fullkomligt vräkte ner. Snödrivorna täckte halva fönstret och det var omöjligt att se längre bort än några meter från huset.. Att ta sig till affären i det här vädret var helt enkelt otänkbart. Bara att vänta tills det slutade snöa. Mat fanns i skafferiet för ett par dagar till, så nog skulle hon klara sig och Olsson i granngården hade ju lovat skotta vägen så fort han hann. Han hade väl fullt upp med den egna skottningen, tänkte hon. Han kommer när han kommer.
Hon knäppte den sista knappen i den stora grå yllekoftan, satte sina raggsocksklädda fötter i tofflorna och stoppade några vedklabbar i brasan. Flyttade korgstolen en bit närmare och gnuggade sina kalla gammelhänder så nära elden hon vågade.
Hon måste ha slumrat till där i stolen när hon väcktes av en ringsignal. Yrvaken såg hon sig omkring och visste inte i sin dåsighet om det var telefonen eller dörrklockan som lät. Ute hade det hunnit bli mörkt, snön hade slutat falla och i spisen fanns bara några små pyrande vedrester kvar. Ringsignalen hade tystnat Hon reste sig med stela ben från korgstolen och trevade sig fram till väggkontakten för att tända taklampan. Telefonen markerade med sin röda lampa att hon hade ett missat samtal. Displayen visade Olssons telefonnummer. Nu vill han tala om att han ska komma, tänkte hon och ringde upp.
- Olsson.
- Ja hej Simon. Det är jag. Har du pappa hemma?
- Nej, han körde bort till dej för några timmar sedan med traktorn. Jag trodde han var kvar hos dej. Jag ville veta om han behövde hjälp. Det var därför jag ringde.
- Jag har varken hört eller sett honom. Vänta så ska jag titta ut och se om jag ser något.
Hon kupade händerna runt ansiktet och framåtlutad mot fönsterrutan såg hon ett ljussken .
Ljusskenet steg som en pelare från marken mot himlen. Alldeles stilla var den och alldeles stilla och tyst var det där ute.
- Ja Simon. Jag tror han behöver din hjälp.
Hon kände hur hon bleknade. Sedan minns hon inget mer.



.