Uppdrag granskning

Uppdrag granskning.
Ja så skulle man kunna kalla det. Lotta drar ur telefonjacket, stänger av mobilen och sätter sig ner för att tänka. Gatubruset stör. Ljuset från bilarna stör. Persiennen dras ner och hörselkåporna åker på.
Nu då. Nu. Bara jag och mina tankar.
Vad menade han? Att jag skulle vara arrogant, självupptagen och ett enda stort ego. Ja det var det han sa. Måste tänka.
 Arrogant? Kunde han mena den gången, då jag skadeglad visade att jag kunde göra fler sit-ups och fler armhävningar än  han klarade av.? Det var ju bara på skoj.
Självupptagen? Kunde det ha varit då, när han trodde han  fått en hjärtinfarkt och jag inte skjutsade honom till läkaren för att jag inte  hunnit sminka mig. Ja, men det måste han väl förstå, att man inte kan visa sig hur som helst för en läkare.
Ett enda stort ego. Ja det är väl klart att jag är. Jag måste ju tänka på mig själv. Ingen annan gör ju det.
Uppdrag granskning slutfört.
Lotta har granskat sig själv. Det gick fort. Tog bara några minuter. Resultat: Jag är fullkomlig.