Skrivpuff Smidig

IRL

Tidig morgon en nyårsafton för många år sedan. Frukosten var uppäten och jag var på väg in i duschen för att duscha och tvätta håret. Vi stod och pratade i köket min man och jag och jag ville skryta lite om vad den sista tidens träning hade gjort för nytta.
- Titta här, sa jag och slängde upp högerbenet på bänkskivan bredvid diskhon för att visa honom.
- Ja, det var värst sa mannen och log.
Hård träning hade gjort mig smidig och mjuk i hela kroppen utom under de torra och raspiga hälarna. När jag skulle plocka ner benet fastnade hälen därför i en lite uppstickande spik i bänkskivan Jag for hejdlöst baklänges och landade med baken på det hårda golvet. Jag hann känna att det spred sig något varmt neråt benen innan känseln nästan försvann i hela underkroppen och en otrolig smärta spred ut sig i ryggslutet. Jag fick hjälp av man och barn till sängen, men när smärtan inte blev bättre föreslogs det att jag måste åka till akuten. Ingen egen bil fanns tillgänglig så det blev att ringa efter en ambulans. Smärtan var outlidlig men i mitt omtöcknade tillstånd tog jag mig till duschen och tvättade både kropp och hår. Någonstans fanns tanken i mig att jag inte kunde komma till akuten nerkissad och med smutsigt hår! Under färden i ambulansen registrerade min rygg varenda litet gupp och varenda liten ojämnhet i asfalten. Väl framme fick jag smärtstillande och blev ordentligt undersökt. Inget inuti mig hade tagit någon större skada men svanskota och ryggslut hade fått sig en rejäl törn. Jag fick åka hem med starka smärtstillande tabletter som skulle tas två gånger per dag i en vecka.
Nyårsaftonskvällen kom och vi firade tillsammans med några goda vänner. Jag behövde varken vin eller champagne den kvällen. Jag var tillräckligt fnittrig och glad ändå och fick dagen efter omtalat för mig hur mycket tokigt jag sagt och gjort. Det var enda och sista gången i mitt liv som jag var hög på tabletter!