Sova (Skrivpuff 28 juni)

Sova!
Det kan jag väl göra när jag blir pensionär.
Nu har jag bara inte tid.
Egentligen har dygnet alldeles för lite timmar.
Morgon, middag, kväll, natt.
Vaknar. Äter frukost
Middag. Hamburgare eller Japanskt?
Vart tar tiden vägen?
Bara liksom försvinner
Måste hinna det och det.
Telefonsamtal.
Vad jag ska göra ikväll?
Klart att jag kommer.
Klockan närmar sej tjugotvå.
Vi ses på Odenplan om en kvart.
Natten börjar.
Sova?
Det kan jag väl göra när jag blir pensionär.

Bönhörd (Skrivpuff 9 maj)

Vi sitter i en liten gummibåt på sjön. Vi, min kompis och jag är fjorton år och har fått låna båten av kompisens pappa.
Inte den minsta lilla vindpust krusar vattenytan. I botten på båten ligger dagens fångst.Fyra abborrar. Lagom stora att grilla ikväll över den öppna elden på udden. Vi har varit ute en timme ungefär, njutit av solen och stillheten. Fyra abborrar. Det får räcka. Vi drar upp våra spön för att börja ro hemåt. Då dyker den upp. Racerbåten med utombordare. Den styr rakt mot oss. Närmare och närmare kommer den och när den är tillräckligt nära, kör den runt, runt oss flera varv. Vår lilla gummibåt guppar kraftigt i svallvågorna och vi håller i oss i båtens kanter. Vi är både förbannade och rädda och när racerbåten äntligen lämnar oss, ropar vi samtidigt:
- Hoppas du tappar motorn din jäkel!
Vi följer racerbåten med blicken och bara några sekunder senare ser vi hur motorn lossnar och försvinner ner i vattnet. Vi tittar på varandra och på racerbåten som försvinner bort.
Vi ror snabbt in till land. Helt förvissade om att vi blivit bönhörda.

Svettigt (Skrivpuff 5 maj)

Det hade blött ganska länge. Varje morgon spottade hon blod i handfatet.
Det går över tänkte hon. Bara jag jobbar på det här, så går det över snart.
Hon kämpade dag efter dag. Gjorde som hon blivit tillsagd. Trodde att hon lyckats.
Men så efter några slarviga dagar började det blöda igen. Fasen! Man orkar inte vara så där ordentlig varje dag.
Det var då brevet kom. Du har tid hos oss måndag klockan 14.00. Hon kom ihåg förra besöket.
Bara tanken på det fick henne att svettas. Så ont det hade gjort. Och nu skulle det hända igen. Tandhygienisten skulle mäta tandfickorna. Köra ner ett vasst föremål mellan tänderna. Peta och vrida runt, mäta millimetrar djupt nere mellan tänderna, ta bort tandsten medan svetten spred sig ner för pannan och rann ner för kinderna
När behandlingen var klar fick hon förhållningsregler om hur hon skulle göra för att förhindra kommande tandlossning. Hon lovade sig själv att göra allt för att slippa detta en gång till.

Unikt (Skrivpuff 2 juni )

Tre graviditeter.
Tre förlossningar.
Tre barn.
Tre unika människor.
Tre för mig unika upplevelser
och framtidstro.