Skrivpuff Säkerhet

Vi var nyblivna föräldrar och hade några timmars barnvakt en varm sommarkväll. Vi beslöt oss för att äta en god middag på en restaurang. Efteråt gick vi  hemåt genom stadens lummiga park. Mörkret föll, men det gjorde inte vårt humör. Vi blev fnittrigare och fnittrigare och trots ihärdiga knipövningar hade jag fortfarande svårt att hålla tätt när jag skrattade. Till slut var jag tvungen att smita in bakom en stor buske och snabbt inta hukande ställning. Där sitter jag och småskrattar lite för mig själv när jag  känner hur någon klappar mig på axeln och ser en stor man, något rund under fötterna som säger:" Hör nu lilla damen. Visst har du en femma till ett glas öl va"?
Aldrig kan man vara säker. 

Skrivpuff Vi

Ibland är det vi.
Ibland ni.
Ofta oss
eller dom.
Sedan är det vi igen
eller jag
eller du
eller vi.
Fast på toa och
precis innan
sömnens medvetslöshet når mig
är det bara
jag.

Skrivpuff Vårdslös

Hon stod framför spegeln minst en timme varje morgon för att få frisyren att se så där lagom vårdslös ut.

Skrivpuff Lång

Han var väldigt lång.
Dryga två meter.
När vi dansade
fick jag prata med slipsen
för att inte få nackspärr

Långt borta

Långt borta
långt långt
där borta
bakom tjocka jårngråa väggar och ljusskygga gestalter
finns det förflutna
det förljugna.
Aldrig mer.

 

Skrivpuff Donera

Jag tror inte att jag har så mycket att donera.
Hjärtat har fått jobba hårt i ett antal relationer och är ganska trött för närvarande.
Njurarna har fått  en hel del påfrestningar under åren och
levern har fått jobba hårt för sin överlevnad.
Det jag vill donera är livet självt.
Varsågod!

Skrivpuff Får

Vi var tillbaka i skolan igen.
Alla skulle berätta vad de upplevt under sommarlovet. Ja det var så på den tiden. Eva hade varit i Egypten med familjen, Karin hade bott på hotell i Danmark och Sven hade flugit till sin moster i Amerika. Själv hade jag bara varit hemma. Fast jag tyckte inte att det var "bara". Vi hade badat, haft cykelutflykter, träffat vänner och familj och en dag hade vi varit på cirkus.
Jag hade haft ett bra sommarlov.
Fast här och nu i klassrummet  kändes det som om mitt sommarlov inte var värt något i jämförelse med de andras. Jag tog till en lögn.
-Vi har varit på Fåröarna. Det var massor med får där som man kunde klappa, sa jag.
Efter lektionen tog fröken Ellen mig åt sidan och frågade om det där med Fåröarna verkligen var sant. Jag kände hur rodnaden spred sig på mina kinder och hur lögnens samvete placerade sig i magen.
Fast ibland har jag i alla fall använt små vita lögner.