Skrivpuff:Behålla

Jag behåller den för alltid.
Den där kvällen.
Den där värmen.
Den där solnedgången.
Den där doften av din hud.
Den där rysningen när du rörde vid mig.
Den där förväntanshoppfullheten och
den där känslan av att livet
inte kunde vara bättre än så här.

Skrivpuff: Stolt

Jag är stolt över mig själv att jag lämnade kvar den sista biten i Aladdinasken.

Skrivpuff: Mening från en bok

Det där med minnet, sa moster Elsa. Det är inte vad det har varit. Nog kan jag komma ihåg en och annan dag för länge sedan, men var jag la nycklarna igår är en annan sak. Dom får jag leta. Sedan finns det ju de där bortglömda dagarna. Då man inte tyckte att det hände någonting alls. Det gjorde det nog i alla fall, men dom kommer man inte ihåg, sa moster Elsa. Dom är ganska många dom där. Om man kunde få tillgodo alla såna där bortglömda dagar, ha dem att skarva livet med, då skulle man nog aldrig dö.

Sista meningen är tagen från Fjärrvärme av Gerda Anti.

Skrivpuff: Tunga

Jag ser henne komma långt bort i korridoren på skolan där jag arbetade. Hon ska hämta sitt barn på Fritids. Hon bär på många tunga matkassar och jag utbrister högt: "Oj vad du ser packad ut!" Jag får roade blickar från mina arbetskamrater och tack och lov också från mamman med de tunga kassarna. Vi har skrattat gott åt det hela under årens lopp, men visst hade jag då velat bita tungan av mig, som det heter!

Skrivpuff: Olika

Det somliga kallar Gud kallar andra Ödet.

Tänk så olika det kan vara.
Eller...

Skrivpuff: Instruktioner

Poesi och visor är inte saker som du hittar, utan de är saker som hittar dig.
Allt du kan göra är att gå till ett ställe där de kan hitta dig.

Nalle Puhs Lilla Instruktionsbok.

Skrivpuff. Öppna

Vi var på fjällsemester i augusti. Hade tagit tåget upp till de jämtländska fjällen och gjorde våra dagsutflykter och våra vandringar i både snö och barmark. Det var kylig luft och en och annan snöflinga landade på våra mössprydda huvuden. Det var skönt att efter dagsturerna få krypa in i de hyrda stugorna, tända en brasa och äta antingen nyfångad öring eller köttbullar på burk. Barnen var små, men pappan lärde dem ändå att hantera kniv och att tälja på upphittade mer eller mindre krokiga björkgrenar.
Alltid tälja från dig. Aldrig mot dig, var hans förhållningsregler.
Barnens konstverk var färdigskapade och sista semesterdagen ville de gå till fäboden för att säga adjö till kossorna.  Pappan valde att stanna kvar i stugan och lovade att maten skulle vara färdig när vi kom tillbaka. Samtidigt som grytan puttrade på spisen passade han på att tälja de sista knivskären på sin semesterskulptur. När vi kom tillbaka stod pappan med högerhanden i luften och en stor blodfärgad näsduk lindad runt tummen. Grytan på spisen fick vänta och vi fick åka till närmsta vårdcentral där de sydde ihop det djupa och öppna såret. Något senare erkände han att han hade täljt mot sig.