Minne

Agera nu för fan. Du måste agera.
Hon hörde tydligt rösterna inne i huvudet men stod som förstenad. Den här scenen hade hon spelat otaliga gånger. Hon kunde sina repliker i sömnen  och visste precis hur hon skulle röra sig och vad hon skulle göra.
Men inte idag.
Sceneriet bestod i att hon skulle hitta en död kvinna i en säng omgärdad av vita förhängen.
Vid upptäckten skulle hon sätta händerna för munnen och  utropa
" inte du". Sedan skulle hon gråtande slänga sig över kvinnan och framföra  en lång monolog.
Men inte idag.
Minnet av gårdagen när hon hittade sin mamma död i sin säng stod alltför klart framför henne just då.
Det enda hon fick fram var
"Text tack" till sufflören,


Dagens Skrivpuff: Agera

Travesti

Aj aj aj det bultar och det bankar.
Aj aj aj här i källarn hos dej
Aj aj aj bara bil i dina tankar.
Aj aj aj kom upp och bulta på mej.

Dagens Skrivpuff: Bulta

Utopi

Jag såg dom på Stockholms centralstation för några dagar sedan. En man och en kvinna i trettioårsåldern. Han, lång med kortklippt blont hår och iklädd en välsittande svart ytterrock.  Hon, också hon lång och smal med mörka lockar som inramade hennes ansikte. Ett ansikte med stora bruna ögon och en välmålad röd mun. Dom gick nära varandra, mycket nära och hans hand omslöt hennes med ett fast grepp. Dom gick några steg in i vänthallen, stannade och började diskutera något med varandra. Han släppte inte greppet om hennes hand och när dom talat färdigt med varandra, lutade hon sitt huvud mot hans axel. Dom såg på varandra några sekunder, nickade och återvände till perrongen. Han höll henne fortfarande hårt i handen.

Dom gick sakta. Han med rak rygg och starka ben. Hon med sned rygg och ben som inte riktigt ville dit hon ville. Hennes gång var ryckig och hasande och de långa mörka lockarna svängde hit och dit vid varje steg hon tog. Den hand som inte vilade tryggt i hans, hängde slapp. Ena halvan av hennes ansikte var förlamat och dom välmålade röda läpparna kunde inte riktigt forma orden. Dom kom långsamt och lite sluddrigt.

Men ögonen. Dom stora bruna ögonen, det ena med något mer hängande ögonlock än det andra, utstrålade tillgivenhet och förtroende. Hon var så vacker.

Jag vet att mannen vid hennes sida också tyckte det. I hans blick när han såg på henne fanns bara kärlek, mycket kärlek.

Jag kunde inte släppa tankarna på mannen och kvinnan. Ett kort möte på Stockholms central. Ett möte som berörde mej starkt.

Fantasin skenade iväg. Hur hade det blivit så här? Hade dom träffats och blivit förälskade, gift sej och planerat för framtiden? Tänkt sej barn och att få åldras tillsammans?

Men så hade det hänt något på vägen. En olycka av något slag som totalt ändrade deras liv.

Ja så kan det ju ha varit. Och visst ändrades deras liv. Det blev inte som dom planerat. Men blev det sämre? Nej men annorlunda

.

Det jag såg under den här korta stunden var två människor vars kärlek till varandra var så stark och uppenbar att den nästan gick att ta på.

Om vi alla fick uppfyllas av den känslan i våra olika relationer till varandra, skulle världen se annorlunda ut då?

En utopi?

Utopi som betyder den goda platsen som inte finns någonstans.

Men jag har sett den platsen. Den fanns på Stockholms central för några dagar sedan.

Dagens Skrivpuff: Vittne

Mitt instrument

Mitt instrument.
Pianot.
Började spela när näsan nådde tangenterna.
Klassiskt.
Jazz.
Visor och
julsånger.
Stilla natt en julafton.
Ackompanjemang till luciatåg en tidig decembermorgon.
Ensamspel Bach eller nåt'
när jag behöver tröst.
Beethovens femma när jag är arg.
Ack ja.
Du mitt instrument.
Fingrarna börjar bli lite stela
men än klarar jag
Turkisk marsch och
The entertainer.
Skönt att du finns.
Mitt piano.

Dagens Skrivpuff: Instrument

Kanske skulle

Kanske skulle ha gått på begravningen ändå.
Inte för hennes skull
men för min egen.
För att gottgöra
att jag inte hörde av mig.
Men jag tänkte ju på henne.
Ofta.
Mer blev det aldrig.
Nu drömmer jag om henne.
Ofta.

Dagens Skrivpuff: Kyrka

Influensa

I kväll kan jag hosta

utan att det känns som om kroppen skulle gå sönder.

I kväll kan jag andas djupa andetag

utan att det piper i luftrören.

I kväll kan jag hoppas på

att den djävla influensan ger sig.

 

Släktträdet

"Berätta om trädet nu, sa Johanna och kröp tätt intill modern".

Och modern berättade om trädet.
Trädet som generationer tillbaka hade präglat henne och hennes dotter.
Trädet som berättade om framtidstro och samhörighet.
Trädet som skulle växa vidare i många generationer.
Trädet som gjorde att Johanna skulle känna stolthet över sig själv.
Att hon hade ett sammanhang i tillvaron.
Släktträdet.

Meningen hämtad ur" Påven Johanna".