Skrivpuff

Jag ser dom varje morgon när dom lämnar radhuset. Barnen för att gå till skolan och föräldrarna till sina arbeten. Oftast är det hon som tar bilen och mannen går den korta biten till busstationen. De har inte bott i kvarteret så länge så vi vet inte så mycket om dom. Här i vår lilla del av världen vet vi annars en hel del om varandra. Tror oss veta i alla fall. Somliga av oss umgås flitigare än andra. Jag tillhör inte dom. Däremot har jag fått många frågor om "dom där nya". Jag bor ju grannar med dom och borde ju veta en del. Ja jag tror mig veta en del. Men det behåller jag för mig själv tills dess tiden är mogen. Jag kan inte göra något nu. Har för lite bevis. Får ge mig till tåls och hålla ögon och öron öppna lite till.  Jag skriver ner allt jag hör och ser för att ha något att komma med. Som pensionär har man ju tid med sådant. Hoppas bara att det inte händer något innan jag ingriper. Men som sagt. Jag måste ha mera bevis. Jag har också spelat in en del ljudinspelningar, smygfotograferat i köksfönstret och fått komma in i huset några gånger genom att påstå att jag har slut på något och just står och lagar mat och behöver det där så himla mycket. Har sett en del där inne som går att använda som bevis så småningom. Men vem kommer att tro mig? En familj som ser så lyckliga ut tillsammans kan väl inte dölja ruskiga hemligheter? En gammal pensionär som mig har väl bara konstiga fantasier. Men jag ger mig inte. Jag fortsätter!

Dagens ord: Tillsammans