#MILJÖ 

 

 

Tidig morgon. Trätrappan på husets södersida har ännu inte hunnit värmts upp av solens första morgonstrålar. Jag häller mitt nybryggda väldoftande kaffe i favoritkoppen och sätter mig på trappan.  Som vanligt sveper min blick ut över trädgården, över fruktträden som dignar av vita och ljusröda blommor och humlornas lyckliga surrande hörs tydligt. Jag tar min kaffekopp och går barfota ut på den morgonfuktiga gräsmattan. Allt är tyst förutom humlorna och några morgonpigga talgoxar som försöker överösta varandra i jakt på den finaste honan. Jag öppnar dörren till vårt  hembygda växthus och ser att både gurk- och tomatplantorna mår bra. Kan inte låta bli att böja mig ner och försiktigt känna på de sträva men ack så fina bladen. Kaffet är uppdrucket och jag sticker näsan i den blålila syrenbusken och sniffar in doften innan jag går in. 

När kvällen kommer sätter jag mig på altanen på andra sidan huset för att njuta av solnedgången. Solens sista strålar värmer mina nakna armar och ben. Allt är stilla och mot den rosafärgade himlen ser jag några mäktiga gäss komma flygande.  

Någon slår sig ljudlöst ner i björken. Det är min halvtama Skatakata som väntar på kvällsmat.  Så nu sitter vi här och mår bra. Skatakata med sina oljeindränkta havregryn och jag med dagen sista kaffeskvätt.  Jag älskar min trädgård.