En sådan dag

Jasså du.
Jaha du.
Det är en sådan dag idag.
Kan ingenting.
Orkar ingenting.
Blek, tjock och
allmänt ful.
Låt bli att titta i spegeln.
Alldeles för mycket sol.
Dra för gardinerna
och gå och
lägg dig igen.
I morgon kanske du kan
åstadkomma något vettigt.

Osynlig

Det sista mötet för dagen är avslutat. Klockan är strax efter sex och jag och mina kolleger lämnar trötta vår arbetsplats. Regnet har öst ner hela dagen och det har satt sina spår i lokalerna i form av indragen blöt smuts som har torkat fast och nu ser ut som en heltäckningsmatta på golven.
Papperskorgarna är översvämmade med rester av dagens klipp-och-klistra aktiviteter och i fönsterkarmen ligger jord kvar från blomkrukan, som ramlade i morse. I målarrummet står vattenmuggarna och penslarna kvar och kuddrummets kuddar ligger utspridda överallt utom i kuddrummet.
Jag borde röja här innan jag går hem, men jag orkar inte. Jag är dödstrött efter en lång arbetsdag och bestämmer mig för att gå hit en stund tidigare i morgon. Jag låser dörren efter mig och sätter mig i bilen.
När jag öppnar dörren morgonen efter är allt som det ska vara. Kan det ha varit en osynlig vind, som svept runt här i natt?
Nej det var hon. Vår nya städerska. Liten, mörkhyad och smal från ett land långt härifrån. Jag såg henne första dagen hon kom hit.
Sedan dess har hon varit osynlig. På många sätt.

Att sjunga falskt.

På lördag skulle vi ha vårt framträdande inför hemmapublik. Kören där jag var en av medlemmarna hade tränat hårt inför det här. Jag, som ensamstående trebarnsförälder hade inte kunnat vara med på alla övningarna. Som tur var hade vår körledare gett oss tillåtelse att ha notblad att sjunga efter under konserten.Jag kunde alltså förlita mig på mitt exakta gehör och min notkunskap.
Lördagen kom. Barnen var placerade hos mamma och jag sjöng upp mig i bilen på väg till gymnastiksalen där vi skulle ha vårt första framträdande.
Jag möttes av nervösa altar och tenorer med rödblommiga premiärkinder.
Gymnastiksalen fylldes med nära och kära och vi tog plats på scen.
Den första sången klarade jag utan att titta på noterna. Men sedan var det kört.
De följande kompositionerna var jag tvungen att blint följa notraderna. Jag sjöng exakt så som ett g och ett fiss ska låta. Och jag sjöng ganska högt.
Efter konserten kom vår körledare fram till mig och sa:
- Det lät inte så bra det där. Du vet väl att du måste följa de övriga stämmorna i kören om det ska låta bra. Om dom skjunker en halv ton så kan du inte stå där och sjunga efter ditt exakta gehör. Då är det ju du som får allt att låta falskt! Nej, stämmorna i en kör måste förenas med varandra.
Jag fick mig en läxa. Det gick bättre sedan och vi åkte på turne både till Finland och Danmark!

Avundsjuk

Jamen. Hon har ju legat med varenda kille i hela klassen.
Ja. Vadådå?
Fattar du väl. Hora är ordet.
Killarna då? Vad kallar du dom?
Jamen en annan sak.
Jasså. Varför det?
Men hon. Äckligt tycker jag.
Men hon är ju snygg.
Ja men va fan...
Avundsjuk?
Tystnad.

Skräpa in

Familjen skall åka på semester i två veckor och ett par goda vänner skall bo i vårt hus och passa katterna och vattna blommorna.
Jag har städat noga den senaste veckan. Både i skafferi, klädkammare och andra utrymmen som inte så ofta blir ihågkomna.
Barnen fyra och sex år förstår att mamma vill ha läget under kontroll.
Nu står resväskorna färdigpackade i hallen och jag tar en sista tur med dammsugaren.
Far i huset bär ut väskorna till bilen. Då ser jag lillpojken ligga på knä i hallen och plocka upp några löv från golvet. Han tittar på mig med stora ögon och säger: “David skräpar in och jag skräpar ut.”

Ond bråd död

Dom sitter i våningen ovanför puben och har förfest. Dom tränger ihop sig i ett litet hörn och är ganska stillsamma och tysta. Då och då lämnar några av dom sin plats för att kolla läget utanför puben men återvänder ganska snart tillbaka till kompisarna. Här är det lugnt och tryggt och än så länge finns det mat och dryck så att det räcker till alla. Men doften från puben sprider sig uppåt och som på en given signal förflyttar sig alla lite långsamt mot de lockande aromerna. Dom håller sig en bit ifrån ganska länge, insuper atmosfären och hamnar så småningom en och en vid ingången. Nu vågar sig den första in och det tar inte lång stund förrän alla kompisarna är inne.
Nu börjar den riktiga festen. Här finns omåttliga mängder med dricka.Gratis! Framdukat bara för dom. Att det ligger några döda släktingar en bit bort bekymrar dom sig inte om. Här ska festas!
Tyvärr slutar det med döden även för detta kompisgäng.
Och jag som tyckte att jag tvättat kakelplattorna så noga. Tydligen hade jag glömt det där lilla hörnet.
Plastflaskan med innehåll av vinäger, honung och diskmedel var i alla fall en utmärkt flugfälla.
Snart är det vinter och då är dom borta från mitt kök. Bananflugorna.