Att sjunga falskt.

På lördag skulle vi ha vårt framträdande inför hemmapublik. Kören där jag var en av medlemmarna hade tränat hårt inför det här. Jag, som ensamstående trebarnsförälder hade inte kunnat vara med på alla övningarna. Som tur var hade vår körledare gett oss tillåtelse att ha notblad att sjunga efter under konserten.Jag kunde alltså förlita mig på mitt exakta gehör och min notkunskap.
Lördagen kom. Barnen var placerade hos mamma och jag sjöng upp mig i bilen på väg till gymnastiksalen där vi skulle ha vårt första framträdande.
Jag möttes av nervösa altar och tenorer med rödblommiga premiärkinder.
Gymnastiksalen fylldes med nära och kära och vi tog plats på scen.
Den första sången klarade jag utan att titta på noterna. Men sedan var det kört.
De följande kompositionerna var jag tvungen att blint följa notraderna. Jag sjöng exakt så som ett g och ett fiss ska låta. Och jag sjöng ganska högt.
Efter konserten kom vår körledare fram till mig och sa:
- Det lät inte så bra det där. Du vet väl att du måste följa de övriga stämmorna i kören om det ska låta bra. Om dom skjunker en halv ton så kan du inte stå där och sjunga efter ditt exakta gehör. Då är det ju du som får allt att låta falskt! Nej, stämmorna i en kör måste förenas med varandra.
Jag fick mig en läxa. Det gick bättre sedan och vi åkte på turne både till Finland och Danmark!