Skrivpuff Smidig

IRL

Tidig morgon en nyårsafton för många år sedan. Frukosten var uppäten och jag var på väg in i duschen för att duscha och tvätta håret. Vi stod och pratade i köket min man och jag och jag ville skryta lite om vad den sista tidens träning hade gjort för nytta.
- Titta här, sa jag och slängde upp högerbenet på bänkskivan bredvid diskhon för att visa honom.
- Ja, det var värst sa mannen och log.
Hård träning hade gjort mig smidig och mjuk i hela kroppen utom under de torra och raspiga hälarna. När jag skulle plocka ner benet fastnade hälen därför i en lite uppstickande spik i bänkskivan Jag for hejdlöst baklänges och landade med baken på det hårda golvet. Jag hann känna att det spred sig något varmt neråt benen innan känseln nästan försvann i hela underkroppen och en otrolig smärta spred ut sig i ryggslutet. Jag fick hjälp av man och barn till sängen, men när smärtan inte blev bättre föreslogs det att jag måste åka till akuten. Ingen egen bil fanns tillgänglig så det blev att ringa efter en ambulans. Smärtan var outlidlig men i mitt omtöcknade tillstånd tog jag mig till duschen och tvättade både kropp och hår. Någonstans fanns tanken i mig att jag inte kunde komma till akuten nerkissad och med smutsigt hår! Under färden i ambulansen registrerade min rygg varenda litet gupp och varenda liten ojämnhet i asfalten. Väl framme fick jag smärtstillande och blev ordentligt undersökt. Inget inuti mig hade tagit någon större skada men svanskota och ryggslut hade fått sig en rejäl törn. Jag fick åka hem med starka smärtstillande tabletter som skulle tas två gånger per dag i en vecka.
Nyårsaftonskvällen kom och vi firade tillsammans med några goda vänner. Jag behövde varken vin eller champagne den kvällen. Jag var tillräckligt fnittrig och glad ändå och fick dagen efter omtalat för mig hur mycket tokigt jag sagt och gjort. Det var enda och sista gången i mitt liv som jag var hög på tabletter!  

Skrivpuff Förnuft

Ta ditt förnuft till fånga sa dom. Var sitter förnuftet? Förmodligen i  hjärnan nån stans. Eller kan det vara i hjärtat, magen eller tanken? Jag vet inte. Hur ska jag då kunna ta det till fånga? Det är lika bra att jag låter det flyga iväg och gör som jag tänkte från början. Min intuition säger mig att det blir bäst så.

Skrivpuff. Tåget saktade in

Tåget saktade in och stannade. Efter två timmar hade vi backat tillbaka till närmaste station.
Vi fick ta taxi hem. Dom sa att det var  elfel eller nåt.

Skrivpuff Ovan

Nu är dom igång igen. Dom där i lägenheten ovanpå. Nu börjas det. Hög musik och klackar som skyndar över golvet. Ett och annat skratt tränger igenom. Kanske ska dom ha fest i kväll igen. Att man aldrig kan få en lugn helg.
Förra fredagen var jag tvungen att ligga vaken halva natten. Funderar på att anmäla dom till hyresvärden. Så här kan det ju inte få fortgå. En måste ju få lite lugn och ro. Jaha. Där kommer dom första gästerna och musiken blir bara högre och högre. Kan dom inte förstå att dom stör oss andra.
Får väl sätta upp ljudet på TV:n så jag hör. Nu dansar dom. Kan väl ta av sig skorna åtminstone.
Jag tror att jag går och lägger mig. Stoppar hörlurarna i öronen. Lyssnar på P1. Men va fan. Ska dom älska i kväll igen. Och jag har bara mig själv. Bara mig själv.

Tillbaka

Jag skrev något som jag tyckte var bra. Flera sidor blev det. Sedan läste jag igenom det och tryckte på
suddatangenten och var tillbaka på noll. Så kan det gå!

Inte mitt fel

Hon fanns ju där igår. Jag kände ju hur hon sparkade. Varför blev det så här? Jag har ju inte gjort något fel. Kanske skulle jag inte ha tränat så hårt. Kanske skulle jag inte ha druckit det där glaset vin i fredags. Kanske skulle jag ätit annorlunda. Kanske skulle jag känt mer glädje. Kanske skulle jag inte ha varit så rädd. Trösta mig med dina händer. Säg att det inte var mitt fel.

Skrivpuff Läkande

Jag skulle vilja lägga ett läkande våtvarmt omslag över all information om rashat, invandrarfientlighet och romska tiggare. Ett våtvarmt omslag som dämpade alla infekterade sår och kliande blåmärken från förr. Ett mjukt väldoftande lager av förgätmigej och honung med en lugnade verkan om att vi snart, snart, blir medvetna om att allt går att rätta till. Att alla oavsett religion hudfärg och samhällsklass talar samma språk. Vill samma sak. Vill bli älskade. För den vi är.