Alternativ lösning 2 a

Ska nog skilja mig.

Eller skaffa en älskare.

Alternativ lösning 1 a

Ska nog skaffa hund.

Eller möjligtvis katt.

Alternativ lösning 2

Vi måste prata.

Ja, prata om oss

Om viktiga saker.

Om har vi känner och hur vi upplever saker.

Ja men börja du då. 

Jag tycker att.

Ja men då sa du att.

Det var faktiskt inte jag som...

Jodå. Jag kommer ihåg.

Så var det inte alls.

Men herregud.

Har du inget minne alls?

Jo men ditt är ju åt pepparn galet.

Vi klarar inte det här.

Vi måste ha hjälp.

Jag ringer en terapeut i morgon. 

Ok?

Ok.

Alternativ lösning 1

Nej nu måste jag ta mig i kragen. 

Så här kan det inte fortsätta.

Kanske skulle ringa upp Klara.

Jag vet ju att det fattades personal på hennes jobb.

Jag gör det i morgon.

Nej. Nu ringer du.

Hej. Det var ett tag sedan.

Jodå jag sa upp mig. Hur är det?

Behöver ni fortfarande folk hos er?

Jo jag kan börja när som helst.

Då ses vi på måndag klockan ett då.

Tack och hej.

 

Svar 1

Men om du nu skulle vara riktigt ärlig mot dig själv. Trivs du verkligen i din ensamtillvaro?

Klart jag gör. Det har jag ju sagt.

Saknar du inte jobbet?

Nej fy fan. Är så glad att slippa gå dit.

Men samvaron då. Jag kommer ihåg att du sa att arbetskamratskapen gav dig så mycket.

Det var då det. Det blev något konstigt på slutet.

Bara andras fel?

Ja jag sa ju bara vad jag tyckte.

Du uttryckte dig lite väl hårt har jag hört.

Ja jag var väl lite hård. Men jag hade det ju inte lätt privat. Skilsmässa, mammas död, barn som flyttat hemifrån. Du vet. Mycket på en gång. 

Så du trivs med din ensamhet nu då? Lugnt och skönt?

Nej för helvete. Fattar du inte? Jag försöker ju bara hålla skenet uppe.

För mig själv. Och andra.

Svar 2

Nej lilla mamma.

Vi är inte ovänner. Vi har det så bra så.

Tycker du att jag ser trött ut?

Det är nog den här årstiden. Grått och trist.

Vad vi gör?

Vi pratar med varandra. Diskuterar intressanta ämnen, löser korsord, går promenader,

Ja. Jodå vi mår bra.

Och du då?

Vad då ? Orolig för oss?

Det behöver du inte vara. Vi mår så bra så. 

Hej då lilla mamma.

Vi hörs.

 

Det där med trosor och kalsonger som möttes i torktumlaren. Det var inte alls något jag hört på stan.

Det handlar om oss. Oss .Oss Vi som lever våra egna världar nu för tiden.

Vi som inte pratar med varandra.

Vi som mera sällan äter frukost tillsammans.

Vi som har skilda sovrum. Visserligen sedan länge och gemensam överenskommelse.

Ibland möts vi. Då är vi oftast i ett sammanhang med andra människor.

Du läser och jag lyssnar på musik.

Du tittar på tv och jag lyssnar på radio.

Ibland löser vi korsord tillsammans.

Ibland är vi tysta flera timmar i sträck.

Ibland kan vi skratta åt samma saker. Mer och mer sällan.

Vi rör inte vid varandra. Har inte gjort på flera år.

Nuddar ibland när det blir trångt i köket.

Komplimanger. Vad är det?

Att titta upp när någon kommer in i rummet. Ovanligt numera.

Vanliga fraser:Det visar sig. Det ordnar sig. Jag vet inte.

Ja. Vi lever i vara egna världar.

Du i din och jag i min.

Jag accepterar för det mesta. Men ibland vill jag bara skrika.

Skrika högt.