Ågren

Jag heter Ågren.
Kaj Ågren.
Jag jobbar på Fabriken.
Kan Ågren komma hit, låter det.
eller
Ågren, ta hand om det här nu.
eller.
Ågren förstår väl att...

Inte fan skulle dom kalla
Kajsa Jonsson
för Jonsson?
Jämställdhet?

Höst. Nästan.

Solen går ner längre och längre åt vänster.
Gässen tjattrar och tjattrar och gör
sina provflygningar
inför flytten.
Höst?
Ja.
Nästan.

Sören på skånska

Kan inte låta bli att skriva om dagens Skrivpuff, Sören.
Jag känner några trevliga människor med det namnet, men dom tänker jag inte skriva om.
Fy för Sören .Ok. Inte fy för honom utan uttrycket är en skånsk snäll svordom som jag använde i min ungdom. Ja faktiskt någon gång än idag. Fy Sören vicket väder eller Fy Sören vicken grann klänning. Sören är en omskrivning för Satan lärde jag mig så småningom.
Kom också att tänka på omskrivningar för helvete. Häcklefjäll och Hälsingland är ett par.
Och så var det där med fan. Fabian, Falun, Fagerlund och Farao är några exempel.
Jag har för mig att både ordet Satan och Helvete används i kyrkan  av våra präster. Kanske dags att byta ut mot Sören och Häcklefjäll?

Suspekt

Fem år senare den 12 september läser Andreas sambo Dagens Nyheters kultursida. 

- Andreas. kom får du se. Är inte det här den Sara som du har pratat om?

Andreas tittar över axeln på sin sambo och drar åt sig tidningen. Jo. Visst är det Sara. Sara Johansson på bilden. Hon står där och i bakgrunden på väggen hänger fotografier  med olika motiv.

Bildtexten berättar att Sara fått ett stipendium på hundratusen kronor. På frågan vad pengarna ska gå till svarar hon:

- Jag skall fortsätta min dröm om att tolka verkligheten på mitt sätt genom mina fotografier. Vissa människor kan kanske tycka de är suspekta men det är upp till dom.

Sara förverkligade sin dröm. Och det här var bara början.

Dagens Skrivpuff: Suspekt 

Foton

Hon plockar ut innehållet i kartongerna försiktigt ett efter ett och placerar ut i lägenheten. På bord, i soffan, på stolarna, i sängen, ja till och med i badkaret placerar hon några. Sedan går hon runt och tittar kritiskt på vartenda ett. Varje föremål är förknippat med ett minne. Sara minns både sin förlossning, sena varma sommarkvällar, en bisvärm, stadsvandringen och så den där ormen och mycket mer. Hon hade dokumenterat sitt vuxna liv genom kameraögat. Ur sin egen synvinkel. Sara hade bara visat fotona för vännen i Förra livet som hjälpt henne med inramning och som sedan skickade kartongerna hit. Men nu hade hon bestämt sig för att göra dem offentliga på något vis.
När Sara  gått konstrundan tre eller fyra gånger genom lägenheten med en kopp kaffe i handen så tyckte hon att det fanns  ungefär trettio foton kvar som höll måttet för en utställning. De andra fick åka ner i kartongen igen.
Någon förtjänst räknade hon inte med. Inte ens en liten spottstyver.
Ville bara veta om människor tyckte om det hon fotade.
Att hon inte talade om för Andreas att hon fortfarande fotade var för att han inte skulle fråga mer. Hon ville ha det för sig själv ett tag till.
På lördag skulle hon på vernissage. Kanske en början.

Dagens Skrivpuff: Spottstyver

Leverans

Som vanligt kunde hon inte bara slå sig till ro när hon hade fått en ide´. Därför blev det nymålade väggar både i kök och vardagsrum. En ny soffa, gardiner och två köksstolar fick hon med på släpet och bilen hon hyrt hos OK. Hon skulle så småningom skaffa  en egen bil. Det var en av planerna. Hon hade inte kört på flera år. Bilen som fanns i hennes förra liv var bara till för hennes sambo. Tyckte han i alla fall!
Nu hade hon ändå kunnat köra med både bil och släp i Staden. Sara var stolt över sig själv.
En annan plan var att hon skulle ägna sig åt konst på olika sätt. Dels egen och också andras på utställningar och gallerier. Därför blev hon glatt överraskad när hon träffade en kvinna som bodde i huset och de började prata. Det visade sig att de hade samma intresse. Kvinnan och hennes syster hade precis öppnat ett galleri i Centrum och hon bjöd dit Sara på vernissage lördagen därpå. Så klart tackade Sara ja.
Nu hade det gått några veckor sedan Sara ringde det där samtalet om kartongerna, men inga sådana hade kommit. Hon började bli orolig över att det hänt något. Precis då får hon ett sms om att leveransen kommer i morgon klockan 15.00 om det passar. Om det passar! Det passar alldeles utmärkt och klockan 15.00 nästa dag ser Sara den stora gula DHL-bilen stanna utanför och chauffören bär ut tre stora flyttkartonger. Sara springer ner, hjälper till att få in dom i hissen, skriver under på att hon tagit emot leveransen och äntligen kan hon öppna de efterlängtade kartongerna och försiktigt plocka ut innehållet.

Kartongerna.

Sara satte nyckeln i låset och vred om. Dörren öppnades och hon satte ner den gröna resväskan i hallen och spatserade, nej fullkomligt rusade in i lägenheten för att så fort som möjligt se allt. En spartanskt möblerad tvårummare. Säng och en gungstol i sovrummet, en liten och nersutten brun soffa och en likadan nersutten fåtölj i vardagsrummet. De blommönstrade gardinerna hade sett sina bästa dagar och bokhyllan såg ut att kunna ramla omkull när som helst. I köket stod ett  vitt slitet matbord med en trästol  på varje långsida. Spisen och skåpsdörrarna behövde en rejäl dos av såparengöring och fönsterna behövde putsas om man överhuvudtaget skulle ha en chans att se något utanför.
Det hade bott en gammal dam i lägenheten. Hon hade flyttat till ett demensboende och döttrarna övertog lägenheten. Men nu var den Saras.
Det där med att måla väggarna fick vänta. Nu måste hon skaffa sängkläder, diverse köksutrustning, badhanddukar och kanske byta ut en och annan gardin.
Hon satte mobilen på laddning, slog sig ner vid köksbordet ringde ett telefonnummer. " Hej. Nu kan du skicka hit kartongerna".


Dagens Skrivpuff: Spatsera